Vad som skedde i kurvan?
Folk i vårt sällskap som tagit sig till Genoa på lördagskvällen för att bevittna Sampdoria-Bologna hade fått nys om att "Gli Ultras" förberedde en protestaktion inför matchen vi skulle se på söndagen.
En medlem ur Boys som varit i Benfica hade berättat om hur supportrarna skulle komma in på Curva Nord en stund efter matchens början, som en form av aktiv protest mot de 15 senaste årens tafatta och misslyckade agerande av klubben, samt alla dess spelares mer eller mindre lyckade insatser för att nå framgång. Framgångar som i stort sett uteblivit och som fått mången blåsvart själ att gråta blod genom åren.
De mest aktiva och fanatiska fansen (som år efter år stöttat laget på plats, borta som hemma, med märkbara medel som sång, flaggor, koreografier och liknande) hade nu fått nu nog ordentligt, och den brist på inställning som visats upp den gångna säsongen är för dem oförlåtlig.
Proceduren som sådan tedde sig till en början helt och hållet lugn. Kurvan var helt tom på folk, så när som på de personer som styrde upp budskapsbanderollerna längst fram. Övriga trängdes inne i arenabyggnaden, i trappuppgångarna och utanför. Den första banderollen längst fram på staket sade: "Ursäkta för förseningen.", alla begrep hinten. Gli Ultras i kurvan skulle inte finnas på plats i tid för matchstart utan vara "försenade".
Nästa banderoll dök upp 10 minuter senare och lydde med ironisk underton: "Har vi missat något???", vilket i och med den ännu mållösa matchen passade ännu bättre.
I samband med att denna banderoll transporterades ned för den tomma läktaren fram till räcket styrde Boys capo upp aktionen och kallade in allt folk som strömmade in på kurvan ur dessa inre, alla medvetna om sina platser. Gruppbanderollerna åkte upp, flaggorna vajade, bengalerna brann och då alla kommit till rätta stämde man upp i kör.
Skillnaden var dock att det nu inte handlade om de vanliga fraserna, lovsångerna som ekat innanför San Siros väggar genom alla år hade plötsligt bytts ut, och nu var det kritik som gällde. Kritik riktad mot Inter i allmänhet och klubbens styrelse i synnerhet.
Detta agerande gick inte i linje med majoriteten av sittplatspubliken som nästan omgående dränkte arenan i busvisslingar och gester. Kurvan besvarade det hela med att sjunga, ungefärligt översatt: "Det är alltid ni som är skitpubliken" vilket givetvis uppskattades ännu mindre av densamma.
Såhär fortsatte det under hela första halvlek. Ramsor som "Non Mollare Mai" (Ge aldrig upp) hade förbytts till "Non Vinciamo Mai" (vi vinner aldrig) vilket retade upp sittplatspubliken. En äldre herre på några rader nedanför oss på vår sektion var som allra hetast och gestikulerade gång på gång mot klacken på alla möjliga och omöjliga vis. Detta skulle senare visa sig mindre populärt bland de protesterande radikala förmågorna i Irriducibili längst till höger i kurvan.
Efter pausen började faktiskt fansen sjunga en del lovsånger igen, inte så många av de mest kända förvisso, men ändå en liten intention på att man inte givit upp någonting fullkomligt som många verkar tro.
Under den förra matchen i ligan mot Brescia då Inter föll ihop som ett korthus i andra halvlek släpade uppretade supportrar in en brandslang på läktaren kring Irriducibilis sektion och vevade runt lite med i kurvan. Stänken ned mot första ring av "pissgult vatten" som Grehn nämnde i sin senaste krönika hade då fått sin förklaring. Det var dock ingenting i jämförelse med vad som skedde i den andra halvleken i söndagens match.
Som på en given signal började folk till höger i kurvan att skingra sig, personer från Irriducibili stormade upp och in i utgången medan folk runt omkring trängde sig uppåt och åt sidorna. En stund senare kom en maskerad supporter ut från ingången med brandslangen och skvätte lite omkring sig på läktaren, det hela avtog dock fort. Och de satte iväg till den andra sidan av kurvan. Där löstes de tätt packade supportrarna isär lika fort som en flock duvor lyfter på Piazza del Duomo när någon kommer springandes in bland dem. Samtidigt hade folk till höger börjat fylla igen luckan kring Irr. återigen, allt medan man väntade på vad som skulle ske bortanför Boys sektion vid Ultras ingång.
Strax dök en annan maskerad snubbe upp med en vattenslang i högsta hugg, han skuttade stegen det på läktaren halvvägs fram till räcket, varpå en dusch av första ring inleddes, där folk sprang som galningar för att undkomma vattenmassorna som spolade ned över läktaren.
Det hela fortlöpte under någon minut ackompanjerat av hånfulla "È da sempre pubblico di merda." (Ni har alltid varit skitpubliken) riktat mot sittplatspubliken som inte valt att stödja protesten. Sedan tyckte man uppenbarligen att det var nog på den sidan av läktaren.
Det dröjde inte lång stund innan en vissling uppmanade folket till höger att återigen skingras, denna gång kom en hotfull herre utspringandes nedför trappan, svart maskering och med brandslangen i högsta hugg tog han plats framme vid räcket och spolade sonika ned publiken som skingrades under kurvan, allt medan klacken sjöng nidvisor på löpande band.
Det var här vår hetlevrade herre verkade ta sig vatten över huvudet (ursäkta, men upplägget var så bra.) och fick folk ur Irriducibili att tappa tålamodet. När mannen gestikulerat och domderat hej vilt mot kurvans agerande och förklarat att de minsann inte var ett dyft värda sändes en mindre fraktion ut från kurvan (läs Irriducibili) för att "tala honom till rätta". Den första supportern i falangen knallade helt lugnt uppför trappan intill glaset som skiljer läktarna åt, och kunde lika lugnt öppna grinden som vanligtvis skall hållas låst för att förhindra att folk knallar emellan. Någon sorts tyst uppgörelse verkar ha genererat i att vissa personer får det inflytande de behöver och kan göra lite som de vill.
Den utsände kom in på vår sektion, knallade lugnt och oberört raden bakom mig där jag satt placerad, nu dock med filmkameran väl gömd för att inte riskera polemik, och slog sig sedan ned några stolar ifrån vår herre. Denne hade nu sansat sig och sjunkit ihop litegrann i stolen. Stämningen var allt annat än trevlig när ytterligare utsända bud dök upp på vår sektion från här och där, alla slog sig ned vid den numera knäpptysta herren, varpå de inledde en konversation. Om man skall se det ljusa i mörkret så skall de ha cred för att de valde att prata istället för att använda nävarna. Vad som sades är dock oklart, varför man har svårt att uttala sig om detta specifika fall. Hjärtfrekvensen sade dock det mesta om situationens allvar.
Det hela nådde sin kulmen då någon lyckades knalla upp på andra ring mittemot vår läktare, dra ut slangen och duscha VIP-läktaren först med vatten, varpå ett nödbloss droppades ned på läktaren, turligt nog kom ingen till skada av incidenten. Själva duschen gjorde dock många i vårt sällskap smått roade.
Som en uppföljare till den här texten kommer jag att plita ned mina egna tankar och åsikter kring det hela. Detta var endast i informativt syfte för att folk skall kunna vara hyfsat införstådda med vad som skedde på läktaren mot Chievo, för att på så vis ha lättare för att ge sin mening i debatten.
Håll utkik efter uppföljaren!
