Grehn: Verdi är död (del 2)
Fortsättning från ovanstående artikel.
Fattar alla? Fattar även den mest korkade och inbitne curvawannaben? Curvan är kapabel till vad som helst. Stadion är en frizon där drägget regerar. De håller liv och död i sin hand och du som läser det här är bara en insekt som dom trampar sönder närhelst det gagnar dem.
När brandslangarna åker fram finns det bara EN anledning. Att skapa kaos och förvilling för att rättfärdiga ett upplopp. Fattar alla att curvans innersta önskan är att just du ska sträcka fingret i vädret när de svinar som mest? Så att de får visa vem som bestämmer.
Curvan är inte hjärtat på stadion. Curvan är CANCERN.
Någon säger: "Men utan curvan blir det ju ingen stämning ju." Jag säger då: Dra rakt åt jävla helvete med ditt gamla skitargument! Vi kan säga så här istället: Varför låter vi inte de 3000 slemmiga asen få komma ensamma till nästa match? Resten av stadion tom. Va? Då hade det nog inte varit så förbannat kul att dra fram brandlangen längre.
I lördags var jag ute och käkade med Stefano, medlem i "Quelli di Rho". (De som sitter i svängen diagonalt sett mot spelaringången och som myntade "Cuperman"). Stefano är i 30-års åldern och har gått på San Siro så länge han minns. Han har ingen förståelse för att jag sitter där jag sitter på första grön. "Där är ju farligaste läktarn på hela stadion."
Någon frågade: "Men det är kanske så att det är du själv som är rädd att få en bengal i håret?" Ja, kanske det, du! När Nerazzurri Svedesi satt på bussen hem från Milano var jag med Tiziana på ultraljudsundersökning och det visade sig att det är en pojk som lever rövare där inne i magen. Han ska heta Andy.
När jag var ung levde jag ut mina agressioner och min rädsla på några lite annorlunda sätt. Bland annat rattade jag, iförd full ABC-utrustning, en öppen Peugeot P4 i hundra knyck genom missilregnet i öknen strax söder om Bagdad på vårkanten 1991.
För de som aldrig prövat på den terapin kan jag meddela att adrenalinchocken fungerar som ett livstids vaccin mot någon som helst "bengalrädsla". Att rekommendera för alla storkäftade curvawannabees.
Men nu är det annorlunda. Andy ska tydligen dimpa ner i slutet av juli. Jag såg så jävla mycket fram emot att få stoppa ner Andy i en sån där sele (eller vad faen det nu kallas) som man sätter på bröstet och ta med honom på stadion redan till hösten.
Han skulle inte behöva missa en hemmamatch med Inter i hela sitt liv. På första grön skulle han få känna doften av en gräsplan i näsan långt innan han ens kunde gå eller säga sitt första ord.
Men det kan jag inte göra längre. Varför? Hallå ni hjärndöda idioter i curvan! Varför i hela helvete? Nävisst nä. Jag glömde ju... Ni är ju "hjärtat" på stadion. Ni är inte ens hjärndöda. Ni har fanimej ingen hjärna.
Och jag kan inte gå dit själv, heller. Ensam. Ska jag få en bengal i hövvet och bli blind? Så jag aldrig får se Tiziana eller Andy mer? Eller hamna i rullstol för att fyra jävla skitungar slog sönder nåt nervcentrum mot pissoarkaklet inne på dass? Så jag inte kan lära Andy göra sina första 10 på foten? Nätack. Jag sätter mig med Quelli di Rho, eller kanske köper jag ett abonnemang med Sky. Skit samma.
Verdi levde fortfarande när Milan bildades. Han kände förmodligen till spelet redan när han skrev sina sista operor. Svinen i curvan fanns på andra håll på den tiden. Fotbollen kommer att finnas kvar även när dom har förpassats tillbaka dit där dom hör hemma. Så dom kan lika gärna sticka direkt. Och ta sin skit med sig.
Sen kan Andy och vi andra kan få göra det vi älskar: Se matcherna och leva ut vår kärlek till spelet och till laget.
