Seger utan att glänsa
Inter gjorde vad som krävdes av dem, tog tre poäng på Granillo och är fortfarande aspiranter på en plats i nästa års Chamnpions League. Skönt också att vi nu kunde vinna utan att glänsa, det var vår styrka förr om åren. Hjärta är allt i nuläget.
Fyra raka förluster innan protestaktionen mot Chievo. Tre raka segrar därefter. Jag säger inte att det är en given ekvation, men nog kan spelarna ha fått sig en tankeställare om vad de egentligen gjorde på planen.
En poäng skiljer för närvarande upp till den hägrande fjärdeplatsen. Lazios hängmatch mot Roma finns dock i baktankarna, och vid ett av få tillfällen i livet tvingas man välja "fel" sida att hoppas på...
Fokus kommer dock hela tiden att ligga på våra egna insatser. Så länge vi vinner de matcher vi spelar, kan vi inte göra så mycket mer. Men nog fasen skall vi gripa detta halmstrå och lägga upp inledningen av Facchettis era på ett silverfat.
Inter ställde idag upp med en 3-4-1-2 formation där Recoba fick den fria rollen som mannen mellan mittfält och anfall. En position där vi vet att han med sitt snabba, våldsamma och precisa vänsterskott kan fira triumfer.
Nu fick dock inte Il Chino några större möjligheter till detta, då matchen blev ett hårt ställningskrig, där Reggina dessutom ägde mycket boll och skapade de få målchanserna i matchen.
Ingen i redaktionen såg matchen, utan vi får förlita oss på rapporter vi läst och hört. Av highlights att döma var det Reggina som tilläts trilla boll kring Inters straffområde. Deras försök till avslut var dock skrattretande, och om inte Toldo kunde ta passningarna i skopan, var det Gamarra som var där och räddade bakom Toldo.
Snyggaste målet gjorde dock en Regginaspelare. Emilio Bonazzoli var olyckligare efter sitt självmål på nick, än Belardi var i höstas då han nickade Cruz skott i egen bur i sista matchminuten. Recobas hörna skarvades nu in vid första stolpen av Bonazzoli, och gladast för detta blev tydligen Adriano som jublade hej vilt i bakgrunden.
Han skulle även få anledning att jubla senare. För första gången sedan Siena hemma gjorde Adriano ett ligamål för Inter, och det kan förhoppningsvis få igång hans självkänsla igen efter en tung period som följt efter den fina omstarten i blåsvart i januari.
Målet i sig var väl ingen exceptionell historia, men med vilja lyckades Adriano snappa upp en felbrytning av en Regginaback, vann närkampen med Belardi och sköt på kraft med vristen i öppet mål från två meter. Det ligger i betraktarens ögon att bedöma det estetiska i det hela. Hade Bobo gjort det hade jag fällt en tår...
Hur som helst. Vi tog tre poäng, vi vann, och vi slog Reggina med 0-2 på Stadio Granillo. Rätt ok med tanke på situationen som rått, om ni frågar mig.
Avanti Tutti!
