Sommarhalsduk, Cuba Libre och gråa kalsonger (del 1)
60.000 Interisti hoppade så att läktarna gungade under Juve-fansens arslen. Efter matchen pratades det om "una bella Inter". Christian Vieri var på bästa humör och skämtade med journalisterna. Det var helt enkelt en magisk natt.
Vi vaknade sent, min vitsvarta bror Stefan och jag. Vi hade varit i Siena och Florens dagen innan och sett Fiorentina möta Ternana. Frukosten hade vi hoppat över och våra magar var långt förbi det stadie där det kurrar bara lite grand.
Vart går man då i Italien när man är så hungrig att paniken är nära? Svaret är givetvis "inte längre än över gatan". Och ingen är väl förvånad över att undertecknad där fann en McDonald's. Italienarna kikade i smyg på dessa galningar som verkade smälla i sig en hel veckas mat på en gång.
Efter att ha ätit oss proppmätta åkte vi till stan för att träffa NS-medlemmen Ethan för att lämna biljetterna han hade beställt. Vi gick sedan runt bland souvenirmånglarna i city och letade efter presenter till brorsans ungar. Men efter bara några timmar tog vi oss tillbaka till hotellet.
-----
Dagsutflykten till Toscana hade nämligen tagit hårt på oss. Vi åkte tidigt på morgonen och jag körde under dagen närmare 80 mil. Hyrbilsgubben som erbjöd mig "Fria mil" grät nog en skvätt när han såg mätarställningen. Vi tog oss snabbt ner till Florens och tog därefter en slingrande liten väg genom Chianti-distriktet. Denna tur på 60 km tog närmare två timmar...men vackert var det.
Vi kom fram till den vackra staden Siena som är en riktig höjdare. Här gick vi över en mil när vi gick kors och tvärs i de smala gränderna och dessutom runt nästan hela den gamla ringmuren. Enligt prognosen från några dagar tidigare skulle det vara regn och 16 grader. Men nu sken solen från en klarblå himmel och temperaturen var 22 grader i skuggan. Vi kunde nog faktiskt inte haft det bättre.
Efter Walkabout Siena tog vi den stora vägen tillbaka till Florens där vi inledde med att besöka en utkiks- plats ovanför staden. Namnet var Piazza Michelangelo - och jag kände mig som hemma. Sedan bestämde vi oss för att ta en pizza på torget vid Michelangelos David-staty. En turistfälla givetvis, men en trevlig plats att sitta och äta vid. Pizzorna var förresten inte så dyra. Men den STORA Coca-Cola jag beställde kostade 70 spänn....hehe, ja man lär så länge man lever.
Efter maten gick vi till stadion där vi skulle se Fiorentina möta Ternana. Efter en serie lyckade matcher var intresset på topp och publiken fyllde upp den klassiska arenan riktigt väl. Matchen i sig var väl ingen höjdare, men upplevelsen av allt runt omkring gjorde ändå att vi var mycket nöjda.
Utanför arenan träffade vi Svenska Fans Fiorentina- redaktion Jakob Nilsson och Thomas Wilbacher som av en slump bland 30.000 andra människor. Vi hann prata lite om hur man går tillväga när man bildar en supporterklubb och jag erbjöd mig att hjälpa dem att komma igång.
Direkt efter den sena matchen körde vi hem igen. Dessvärre var det vägarbete på autostradan och vi blev tvungna att köra den mindre och mycket långsammare vägen mellan Parma och Piacenza. Klockan var 02:30 innan vi lämnade tillbaka bilen i hyrbilsgaraget under centralstationen och vi mycket trötta kunde traska tillbaka till hotellet.
-----
Ja det var alltså därför vi var så sega på söndagen att vi åkte tillbaka till hotellet för att ladda för den stora matchen. Vi tittade på RAI:s kaotiska program i samband med dagsmatcherna. Två timmars tjafs i munnen på varandra var, en .....eh.....intressant studie i italiensk kultur. Fullständig kalabalik!
Fortsättningen hittar du här!
