Gästkrönika: Vad är det som händer?
Konstigt nog så har jag bara en tomhetskänsla just nu efter lördagskvällens vilda firande. Vi har vunnit allt som jag någonsin drömt om och dessutom under ett och samma år, det blir inte större än såhär.
Men för en interista är detta egentligen ganska underligt och överraskande för vi började hålla på detta lag då inget gick vägen när det kommer till titlar. Så vad gör en supporter som börjar hålla på ett lag för att denne charmas av tidigare misslyckanden, när de äntligen vinner allt som går att vinna? Vad längtar man nu efter? Kanske borde man fråga Barca-supportrar som har erfarenhet av att vinna trippeln men å andra sidan så är de inte av samma natur som oss, de flesta hoppade på ett segertåg, kanske för att göra livet enklare, vad vet jag.
Detta är inget avskedsbrev från min sida för att klippa mina band till Inter för det går ändå inte även om det vore min vilja. Att älska en fotbollsklubb kan tillskillnad från att älska en annan människa omöjligen upphöra, har man en gång förälskat sig i ett lag så finns den relationen kvar förevigt utan undantag.
En som däremot är på väg att klippa sina band till Inter är som alla vet vår egen José Mourinho, och det är en annan anledning till att jag känner tomhet just nu. Det blir för tungt och jobbigt för mig att skriva ner vad jag känner för den mannen (läs legenden) eller hur många gånger man gråtandes kollat igenom youtube-klippet med den episka musiken. Men jag antar att han aldrig förälskade sig i detta lag på riktigt, för då hade han ju aldrig lämnat oss för som tidigare nämndes; det finns inga undantag.
Men jag tror att den mest jobbiga känslan ändå är att vi har nått toppen, det finns inget högre upp i stegen och då kan man tyvärr bara gå ner. Samt de gamla spelare som lämnar och nya spelare som anländer.
Men å andra sidan så behöver man befinna sig nere för att skapa nya målsättningar, det är även en del av livet.
Ett djupt andetag efter att denna text blev skriven känns allt en aningen bättre och själv blev man lite klokare av denna sentimentala karusell för nu ska det njutas av att känna sig som en europeisk mästare.
