Kampen fortsätter
Inter spelade en mållös, men för den sakens skull inte händelsefattig, tillställning på Giuseppe Meazza i eftermiddags. Man tog emot Lazio i kampen om fjärdeplatsen, en kamp som lever vidare ända in i slutomgångarna.
Det var soligt, grönt i gräset och upplagt för en fin kamp på Giuseppe Meazza denna söndagseftermiddag. Att flera omgångar mot slutet av säsongen spelas på eftermiddagen ser jag som oerhört positivt. Det är som det en gång var, söndagen är de klassiska dagen för Serie A!
Zaccheroni hade inför dagens match valt att röra om litegrann i Interleden för att öka spänningen i densamma. 3-4-3 förvandlades till gamla välbeprövade 4-4-2 som praktiserades under Cúpers tid i klubben. Något man inte sysslat med alls på över ett halvår. Helveg tog platsen som högerback och Cordoba sattes på vänsterflanken, med Materazzi och Cannavaro som mittbackar.
Javier Zanetti tog positionen på högermittfältet och Dejan Stankovic ackompanjerade Francisco Farinos i mitten. Vieri och Adriano bildade tungt anfallspar, efter att Zaccheroni i veckan myntat att detta är anfallsparet för kommande säsong. Om han nu kommer ha något att säga till angående det, vid den tidpunkten vill säga...
Lazio inledde piggt, och med snabbe Lopez bredvid duktige targetplayern Corradi löptes det en hel del, både i djupled centralt och på kanterna. Inters backlinje var dock vaken och höll de ljusblå från Rom i schack.
Inter fick den första riktigt farliga målchansen. Redan efter några minuter tog Fantasia Stankovic emot bollen centralt utanför Lazios box och klippte till på volley med vänstern. Bollen gick stenhårt i den vänstra stolpen, och matchens intensitet fick sig en kick.
Lazios gensvar kom några minuter senare, när det anfölls med fart ställdes Corradi ren till vänster. Men avslutet blev för centralt, och hade det gått under ribban hade Fontana nypt det, virket klingade dock till rejält.
Minuterna senare var Lopez igenom, men Cannavaro, hör och häpna, hann ikapp och störde honom tillräckligt för att avslutet skulle smita utanför stolpen.
Halvleken blev fortsättningsvis underhållande för den oinvigde, och svettigt nageltärande för den frälste, oavsett lagtillhörighet. Lazio har ett snabbt och intressant spel, när de ställer om går det ofta mycket fort och de är bra på att hitta möjligheter. Med ett par vassare namn up-front som kunde producera kontinuerligt under hela säsongen vettetusan om de inte hade varit med i ligatoppen denna säsong till och med.
Inter hade svårt att etablera något under den första halvleken, och Lazios backlinje spelade samspelt och kompakt. Jaap Stam visade prov på rutin och placeringsförmåga, och både Adriano och Vieri stod sig slätt denna eftermiddag.
Efter en knapp halvtimmes spel felade tyvärr Pierluigi Collina på ett sätt som man måste få ifrågasätta. På en luftduell i Lazios straffområde klev Vieri intelligent tidigt in i situation och visade var han tänkte parkera. När sedan Peruzzi gick in i situationen var det inte lätt att flytta den italienske centern och flaxande missade han bollen som en anstormande Cordoba därefter kunde nicka in i nätet. Collina var dock feg och blåste till Peruzzis fördel, trots att Vieri tydligt var först in i situationen och då bestämmer spelsätt.
0-0 i halvtidsvilan var dock rättvist sett till skapade chanser, men med plusbetyg till Lazio vad gäller det spelmässiga. Vändningen skulle dock komma i den andra halvleken.
Zaccheroni valde att nästan omedelbart slänga in fantasifulle och hårt arbetande turken Emre på det centrala mittfältet, istället för Farinos.
Emre var en injektion i den andra halvleken och stod för flera fina prestationer. Han fick en något tillbakadragen roll, som balansspelare mellan backlinje och mittfält. Och när han skärpte sig var uppspelen via honom nydliga att skåda. Det är så han skall nyttja sina egenskaper till fullo.
Även för Martins beredes en plats på planen i den andra halvleken, Vieri fick stå åt sidan denna gång och med nigerianen trodde man att lite glad kvickhet skulle hjälpa Inter att knipa tre poäng.
Man radade så även upp flera bra möjligheter, ofta genom Stankovic fötter som var i gott slag denna eftermiddag. han jobbade omutligt, och inte ens då han åkte på en rejäl kapning över foten vek han ned sig utan spelade vidare efter behandling. Han hade ett par fina avslut i den andra halvleken som kunde ha resulterat.
En annan som prövade lyckan var Javier Zanetti, efter ett fint samspel på högerkanten där han flyttat fram fann han skottläge med högerfoten, avslutet var dock för centralt. Det tvingade ändå Peruzzi till en retur, en retur som Adriano kunnat förvalta med lite offringsvilja, nu blev det ett rallarskott till ingen nytta, utan Peruzzi han blocka avslutet och nypa bollen.
Kily Gonzàles gjorde ett förtjänstfullt arbete på sin kant, men värre sumpare får man leta efter. Han är litegrann likt Concimao, med skillnaden att portugisen faktiskt satte ett par baljor under sina år i klubben. Kily har inte annat än missat när lägena har dykt upp denna säsong, och idag var inget misstag. När han kan skjuta så passar han (fel) och när han bör passa så skjuter han (inte i mål). Släpper det dock med en målfabrikation från argentinaren så skulle även hans samvete i den blåsvarta tröjan vara något sånär intakt, när han ges en transfer efter våren. Utan att på något vis ha betalat tillbaka för de pengar man givit om per vecka.
Lazio hade den farligaste möjligheten i den andra halvleken, mitt i Interdominansen. En frispark efter att Cordoba be(hand)lat bollen strax utanför straffområdet togs om hand av Mihajlovic. Jugoslaven fick på en praktträff likt i gamla dagar, men såg snöpligt sitt skott gå i underkanten av ribban och ut, där en fristående Bambino Inzaghi inte insåg stundens allvar utan passade en kameraman bakom bortre hörnflaggan.
Martins lyckades inte luckra upp Lazios försvar med sina löpningar, och siffrorna 0-0 stod intakt när Collina blåste av matchen, som inte förändrar tabelläget.
