Klass slår talang
Utan ett eget spel vinner man inte titlarna. Med unika spetskvalitéter vinner man de enskilda matcherna. Klass slog idag talang när Inter besegrade Parmas plantskola, men det var knappast genom att glänsa som man gjorde det. Adrianos frispark i andra halvlek fällde avgörandet till blåsvart fördel.
Det var inte utan att man var förbryllad när laguppställningarna släpptes av inter.it en dryg halvtimme före match. Snacket hade gått hela veckan, liksom det gjorde inför matchen mot Lecce. "Det blir en oerhört svår match.." var Zaccheronis ord, mot Lecce behöll han således Vieri på bänken i drygt 80 minuter trots underläge. Idag behöll han Adriano på bänken från matchstart. Ersättaren hette varken Recoba, Van Der Meyde, Cruz eller Martins. Han hette Mohammed Kallon...varför?
Såhär framåt kvällen när vi besegrat det obefogat kaxiga laget från skinkstaden kan det tyckas som ett smart drag. Adriano har dragits med lite problem i låret de senaste veckorna. Men om det där målet från hans sida aldrig fallit i den andra halvleken. Hur hade Zaccheronis försvarstal isåfall klingat?
Med sin väl använda 3-4-1-2 formerade Zaccheroni laget som synes ovan. Det är nog första gången den här säsongen som vi haft tillgång till en såpass slagkraftig startelva på en och samma gång. Bortsett från att Adriano förpassades till bänken, och att Coco inte finns tillgänglig ännu, så var det en startelva man faktiskt gladde sig åt att se.
Att Kallon svärtade ned den idyllen var väl kanske inte vad man hoppats på. Så länge det inte lagts fram några konkreta bevis för att Mimo inte dopat sig själv, har jag och många med mig inga som helst sympatier för den killen längre. Tråkigt givetvis, Kallon har tidigare år varit ett lejon på planen. Nu önskar jag bara att han får gå i samma riktning som Zaccheroni efter avslutad säsong, iväg, iväg, iväg...
Inter inledde aggressivt och taggat. Snacket om att matchen var viktig, verkade inte enbart handla om ord i det läget. Inter gick till attack, men utan att skapa några heta chanser inledningsvis. Materazzi fick till en skapligt hård nick på Emres vänsterinlägg efter ett par minuter, men Frey stod välplacerad och kunde ta bollen.
Den första ordentliga farligheten kom efter en hörna från vänsterkanten. Stankovic dröjde sig kvar bakåt i straffområdet och nådde högst på bollen med pannan. Tjong! sade det i ribban när bollen utom räckhåll för Frey seglade i överliggaren och ut igen.
Minuterna senare var det råstarke Vieri som på ett inspel från Kily lyckades hålla undan sin försvarare, skapa det där utrymmet som han är så grym på, och sedan avsluta med foten. Bollen smet tätt utanför den högra stolpen, och publiken drog en suck av spänning!
Parma lyckades i nästa skede få till det dem också. Smart spel på högerkanten, inte fullt lika smart agerande av Matrix/Cannavaro, ledde till att Carbone ställdes fri ut vinkel mot Toldo. Ett hårt och bra avslut tvingade den långe målvakten att sträcka ut ordentligt, och med nöd och näppe lyckades han styra bollen i den bortre stolpen, hörna för Parma som dock inte gav något resultat.
Matchen var stundom rätt så tuff, och känslorna var heta nere på planen. Emre slet för två, och behandlades emellanåt bryskt, när Blasi var där så rök de slutligen ihop litegrann. Blasi var i allmänhet ett orosmoment åt ena hållet. Liksom Materazzi var ett åt det andra hållet, och ständigt låg han på gränsen till det tillåtna. Precis så som han skall agera för att sätta sig i respekt hos motståndarna.
Matchen gick till Pausvila med ställningen 0-0
I den andra halvleken dröjde det inte lång tid innan Zaccheroni valde att sätta lite fart på saker och ting. Mohammed Kallon hade inte gjort avsevärt mycket i matchen, som vanligt sprang han och gjorde sig spelbar, men han verkade inte alltid vän med bollen. In kom då en spelare som framför allt är vän med bollen, Leite Ribeiro Adriano.
Inters guldklimp, en gång fyndad i Brasilianska Flamengo. Utlånad och drillad i Fiorentina och nu nyligen i dagens motståndare, Parma.
Adriano behövde en frispark på sig för att tacka för det förtroendet. Emre petade bollen i den 62:e minuten och Brassen var iskall trots en anstormande Parmaförsvarare. Med sin gyllene vänster drev han in bollen som på kommando klockrent intill den första stolpen. Frey som till och med stod rätt vid första stolpen hann inte ens blinka förrän San Siro exploderade åt brassens verk. 1-0 och lättnaden spred sig i mitt hjärnverk. Nu skulle matchen åtminstone inte sluta 0-0.
Inter blev dock uppenbarligen smått nervösa efter detta mål. Parma utgjorde dock inte något hot. Man spelade dock bra, fram till den sista tredjedelen av planen, där Inters försvarare kunde hålla rent hus. Toldo spelade förtroendeingivande och stabilt,
Den avgörande incidenten skulle så snart komma. Manuel Blasi, som redan hade en varning i matchen tog onödigt uppenbart tag i Adrianos tröja när han ryckte förbi på högerkanten och hade läge att gå på mål. Rossetti tvekade inte utan visade upp det andra gula kortet för den Juventusägda mittfältaren, rött kort och ridå för Parma.
Den sista kvarten blev dock något nervig, då Inter föll ned alldeles för mycket, med tanke på att man spelade i numerärt överläge. Man lyckades dock hålla tätt under de fem tilläggsminuterna, och inför den sista matchen nästa vecka är Inter åter tillbaka där man hör hemma. En plats bland de fyra bästa.
De flesta spelarna i dagens Inter förtjänar beröm för sina arbetsinsatser, det spelmässiga klaffade väl inte hela tiden, framför allt inte kollektivt. Individuella nummer skedde nu och då, men själva samarbetet lös med sin frånvaro.
Bäst och jämnast i Inter denna eftermiddag är i mina ögon Javier Zanetti, som matchen genom statuerar exempel och sånär höll på att sätta dit tvåan i slutet av matchen, det hade jag unnat honom.
Att Vieri dessutom fick göra en riktigt bra insats spelmässigt tills han ersattes av Helveg i slutminuterna, och då även möttes med jubel och applåder från större delen av San Siro är kul. Vieri kommenterade i kvällsmagasinet Domenica Sportiva på Rai ikväll att hyllningarna gjort honom mycket glad.
Övriga bra insatser stod Emre, Stankovic, Adriano förstås samt Marco Materazzi för. Alla visade hjärta och inställning. Liksom större delen av laget allt som oftast gjorde idag. Tre poäng satt fint, och nu har vi det i egna händer i och med Lazios poängförlust idag mot Brescia. Framåt!
