Gästkrönika:
Plötsligt blev Serie A intressant igen
Zlatan Ibrahimovic delar Sverige, ja hela fotbollsvärlden i minst två läger. Många älskar hans frispråkighet i kombination med de extraordinära fotbollskunskaperna som sitter i den kraftfulla kroppen. Lika många älskar fotbollsspelaren Ibrahimovic, men står inte ut med att fötterna och benen styrs av ett huvud som utanför planen lämnar mycket att önska.
När ryktena började gå att Zlatan skulle gå till Milan så kändes det obehagligt i magen. Massimo Moratti klädde ord på mina känslor då han sa att han varit med om detta med både Christian Vieri och Ronaldo och att han helst såg att Ibrahimovic stannar kvar i Barcelona. Många säger att de inte bryr sig. Att Zlatan får göra som han vill. Som om det handlade om ett ex som flörtade med någon annan.
Jag köper det inte för fem öre. Klart som fan att man bryr sig. Och gör man inte det, ja då är man inte mycket bättre än Ibrahimovic himself. I många fotbollsfans huvud finns drömmen eller fantasin om att man kunde ha fått representera klubben man älskar. Denna dröm innehåller titlar, fantastiska mål och en plats i historieböckerna.
Zlatan hade allt detta. Som tonåring hade han SVT på besök i sitt hem. Väggen var tapetserad med Interposters på grund av Ronaldo. Mindre än tio år senare var han en legend i den klubb han då låg och drömde om att få spela i.
Att man då väljer att tvätta bort denna legendstämpel genom en övergång till AC Milan är för mig helt oförklarligt. Zlatan har en fin plats i historieböckerna och hade innan denna övergång en varm plats i de flesta blåsvarta hjärtan. Nu kommer han få ett helvete i Milano, oavsett vad Marcus Birro och Thomas Nordahl tror.
Om man ska se något positivt i det hela, så är det att ligan blev mycket mer intressant via denna övergång. När jag såg Trofeo Tim förrförra helgen kändes det lite hopplöst. Visst hade Ronaldinho tappat mycket vikt och Juventus borde rimligtvis inte kunna bli sämre än förra året, men känslan har länge varit att Inter kommer att få det alldeles för enkelt i år.
Men så slog Giuseppe Marotta till. Fabio Quagliarella, Miros Krasic, Alberto Aquilani. Plötsligt blev Juventus titelkandidater, ifall Luigi Del Neri kan spela ihop det nya laget. Och så Zlatan och Robinho till AC Milan. Detta Milan som nu har ett av världens bästa anfall och som nu får betraktas som relativt starka titelkandidater. Jag skriver ”relativt” för utöver det fantastiska anfallet och ett grymt mittbackspar ser det tunt ut.
Att han tvättat bort de blåsvarta spåren blev tydligt så fort Zlatan fick en italiensk mikrofon framför munnen. För ur det stora leendet kom massa rödsvarta sammelsurier såsom att Zlatan tror att han i Milan kan vinna allt och att Milan är det starkaste laget i Italien.
- - -
Jag var helt säker på att Inter skulle investera innan transferfönstret stängde. Vi ska absolut inte köpa för köpandets skull. Men tänk om Diego Milito och Samuel Eto'o båda blir skadade. Ska Goran Pandev rädda oss då? Tillåt mig att tvivla.
