En trist och förutsägbar Curva Nord
Det framgår troligen tydligt av rubriken. Men jag måste ändå varna känsliga läsare för att den här artikeln kan komma att ge en bild av Milanoderbyt som ni inte alls gillar.
Förra helgen gjorde jag debut på en läktare som många av er hade säkert gjort nästan vad som helst för att stå på under ett derby. Och får ni chansen skall ni givetvis ställa er där. Men var då beredd på att det inte är riktigt så fantastiskt som man kan tro när man sitter framför TV:n och tittar.
Uppladdningen var perfekt. En dag i Como tillbringades till stor del vid strandkanten på sjön läsandes Gazzettan och ätandes glass, pizza och andra onyttigheter. Kvicksilvret steg under eftermiddagen till 23 grader. En dag i slutet på oktober då man återigen ställde sig frågan "varför i h*e bor jag i Sverige?"
Jag sov länge på söndagen och åkte sedan iväg till Henrik Grehn och hämtade biljetterna. Sedan en sväng ner till stan för att träffa Lars och Paula som skulle få sina biljetter. Dagen förflöt lugnt fram emot skymningen.
I vanlig ordning märker man inget på stan att det är ett derby på gång. Förutom att det är en massa fnissande japaner iklädda alla tänkbara souvenirersom springer omkring och tar kort på varandra i alla tänkbara vinklar.
Det är först när jag byter från tunnelbana till spårvagn som det jättelika arrangemanget börjar märkas. Spårvagnshållplatsen är fullproppad med folk och när vagnen väl kommer finns inte plats för alla. Jag börjar så sakteliga gå mot San Siro och efter tre hållplatser är spårvagnen fortfarande inte ikapp mig. Till sist passerar dock den - och ytterligare några lika fulla vagnar.
Till slut kommer en där jag får plats. Det är bara några hållplatser kvar till stadion. När jag kliver av spårvagnen över två timmar före match är det redan ordentligt tryck mellan klackarna inne på stadion. Detta är egentligen den mäktigaste publikupplevelsen denna kväll.
Det är härligt att stå utanför denna obeskrivligt stora stadion och höra sångerna. Förväntningarna är stora och förstärker den "romantiska" bild man har av ett Milanoderby.
Jag beställer den obligatoriska varma paninin i en av de oräkneliga försäljningsvagnarna och väntar på Henrik. När han dyker upp hinner vi med en traditionsenlig Cuba Libre. Sedan ansluter Lars och Paula och vi ger oss iväg mot vår sektion - Curva Nord.
Det var inte lätt att hitta en plats. Små tuffingar lite här och var upplyste oss om denna sektion minsann endast var för deras organisation. De pekade bara längst upp på sektionen - och så fick det bli. Vi trängde oss upp och klev sedan ner några rader och fick till sist ganska hygglig utsikt.
Spelarna kom in och möttes av stora ovationer. Klacken sjöng alla spelarnas specialsånger - utom Vieris förstås. Det spelades någon slags handbollsbasket som uppvärmning och vi kunde konstatera att den är en jäkla tur för Emre att fotboll inte spelas med händerna.
När spelarna kom in drogs det igång diverse aktiviteter på läktarna. Vad som visades på Curva Nord såg jag inte mycket av (men jag såg bilderna i tidningen dagen därpå).
Om matchen på planen var jämn så blev vi som vanligt avklädda vad gäller tifomatchen. Milans tifo var fyndigt, snyggt och oerhört kultiverat. Italian style. Att klä figuren i Edvards Munchs tavla "Skriet" i en Intertröja är ett lysande drag. Dessutom aktuellt, eftersom tavlan stals från ett museum för inte så länge sedan.
Texten "Interista - du blir galen" lades till för att förtydliga budskapet.
Det är förvisso mer tacksamt att hitta lustigheter mot ett lag som inte vunnit på femton år, men inte fasen borde Inters tifointresserade kasta in handduken för det. Medan Milan verkar förfoga över en hel tifofabrik med snygga skyltar och jättebanderoller ser Inters grejor ut som tillverkade av en grupp tolvåringar som snott några gamla lakan ur morsans linneförråd och inte hade råd med mer några burkar blå sprayfärg.
Och hur kul är det egentligen att återanvända samma flaggor som man använde på derbyt för två år sedan? Precis som då blev Inters fans förnedrade av motståndarna på andra sidan arenan. Man kan undra över vilka det är som basar för tifot. Den rödsvarta tifogruppen förfogar uppenbarligen över mer intelligens och handlingskraft. Exakt vad som stod på jättebanderollerna på Curva Nord vet jag inte - men såvitt jag kan bedöma det var det inte texter med någon större finess
På Curvan finns denna kväll ett större antal "vanliga" supportrar än normalt, fyra svenska gäster inräknade. Detta påverkar givetvis allsångsviljan en del, men det som Boys San, Irriducibile, Viking och de andra presterade imponerade sannerligen inte. Om man bortser för att det låter mer eftersom man är så många, så är det inte ett dugg bättre än ett Stockholmsderby. Sångerna dör ut snabbt och alldeles för ofta kör man sin egen variant av "Hela hallen" - bara för att fylla ett tomrum.
Stämningen kring ett Milanoderby är inte alls så hatisk som en del verkar tro här hemma. Kanske kan det se ut så och låta så. Men som så ofta med italienarna är det mycket snack och lite verkstad.
Man gillar att babbla på och argumentera. Man gillar att ha olika åsikter. Men man sänker sig oftast inte till den nivå som på forumen på Inter och Milansidan här på Svenska Fans...
Spelarna kramas med varandra, supportrar med olika färg på halsdukarna sitter bredvid varandra i lugn och ro och sångerna från curvorna är mer pliktskyldiga än spontant hatiska.
Utanför arenan blandas blåsvarta och rödsvarta utan några som helst incidenter så vitt jag kunde se. Matcherna mellan Inter och Milan är matcher mellan kusiner. Det finns en ömsesidig respekt på de allra flesta håll både på plan och läktare.
Derbyt är ett spektakel. Allting runt omkring matchen är en cirkus. Media har i dagar innan match analyserat sönder det som skall hända denna kväll. För en gångs skull har faktiskt Gazzettan rätt startuppställning. Men efter att ha sett två derbyn live, måste jag säga att det är klart övervärderat.
Vill du se en match med maximal nerv och spänning både på plan och läktare kommenderar jag istället det italienska derbyt. Landström, Lothar och grabbarna får troligtvis en intressant upplevelse i Milano om någon månad.
