Och så var det derby
Inter tar på söndag emot Milan "Hemma" på Giueseppe Meazza. Det är derby. Det är Milanoderby. Det är. troligen världens bästa måltid.
För visst vattnas det i munnen på er? Milanoderby. Vårat ständigt satsande Inter mot maskinen Milan. Ett Inter som får supportrar att gråta tårar mot ett Milan som ständigt glädjer sina supportrar. Ett Inter som inte vunnit ligan sedan 89e mot Milan som vann senast förra året.
Men vem bryr sig egentligen? För nu är det derby, Milanoderby. En sak som inte varit alltför rolig för oss Interistas de senaste åren. Champions Leauge-förlust efter två oavgjorda matcher, förlust med 6-0 samt det faktum att vi tappade en 2-0-ledning näst senast svider riktigt hårt. Men nu är det ny match, en ny måltid att hugga loss på. Vem säger att det kommer smaka lika illa den här gången? Nya ingredienser innebär ny smak. Senaste derbyt var relativt avslaget. Båda lagen fegade med kryddningen och maten fick aldrig någon riktig karaktär. Den smakade faktiskt tråkigt. Hur blir det i år mån tro?
I mitt huvud är det bara ett perfekt resultat som räknas. Vi har inte förlorat en match den här säsongen och det ska inte bli den första på söndag. Inter kommer till spel med ett lag som börjat få ordning på försvarsspelet. Mancini har börjat hitta sitt mittfält och Martins visar strålande form. Det enda som oroar är egentligen våran kejsare, Adriano. Vattnas det inte i munnen? Smaka igen; Adriano.
Visst är det något som saknas där? Precis, den där känslan av mål och form. Adriano har rent ut sagt varit usel i år. Om vi istället testar något annat då. Cambiasso, Martins, Vieri och Veron. Mmm, riktiga delikatesser. Veron har kommit igång rejält mot slutet, med undantag för Roma-matchen. Han är som en flaska vin, blir inte sämre med åren. Cambiasso är Cambiasso. Smakar helt strålande gott. Martins verkligen smälter i munnen. Han har visat fin form hela säsongen. Säg något försvar i världen som inte blir rädda när de får se de där blixtrande benen som bara flyger fram på planen. Vieri är en fet biff. En utsökt sådan. Han smakar inte mycket men det lilla han smakar är utsökt. Han gör egentligen inte mycket under matcherna. Men han gör mål, det räcker gott och väl för mig. Lägg sedan till jokrar som Cordoba, Miahjlovic, Javier Zanetti och Stankovic så har vi gott om godis!
Vad bidrar Milan med då? Stam, Kaka och Crespo tror jag de kallar sina ingredienser. Stam ger en hemsk smak. Det finns något bittert där, en rädsla. Stam har imponerat mot slutet och tillför ytterliggare en dimension till Milans duktiga defensiv, usch. Kaka blandar och ger. Det är som skillnaden mellan att äta glass på sommaren och vintern. Ena gången älskar man det, för att sedan totalt avsky det. Förhoppningsvis är brasilianaren så smaklös som en isglass är en kylig februarikväll. Crespo smakar bekant på något sätt... Visst ja. Han har vi ju lagat mat med förut! Jag hoppas vi avgör derbyt tidigt. Jag vill nämligen inte behöva sitta och fråga mig själv: "Vart är Crespo?" Hemska tanke..
I alla fall. Vi har alla ingredienser som behöver; Inter och Milan Om vi nu slår ihop det får vi nog världens mest underbara måltid. Förhoppningsvis smakar maten betydligt bättre för oss än för kusin Milan. För nog vet vi alla att han brukar vara lite kräsen. Har vi riktig tur är han sur i flera veckor framöver medans vi lever livet. Ingenting är omöjligt, speciellt inte för Inter. Jag vet att toppen är långt borta. Någonstans måste vi dock göra vårat sista desperata försök att nå den. Men först ska vi ge våran kusin en lektion i matlagning!
Buon Appetito!
Forza Inter
