Inter - Fiorentina 3-2
Vi fortsätter det lilla segertåget genom att vinna mot formsvaga Fiorentina på San Siro. Vi fick bl.a. se en känslomässig Cambiasso göra mål för Inter.
Inför matchen mot Fiorentina fanns ett visst lugn inom mig. Jag vet inte om det beror på att all stress ligger numer i enbart Champions League och till en viss mån- Coppa Italia. Det kan också bero på att Fiorentina är inne i en rejäl svacka, och hade en tuff match mot Roma under veckan.
Spelmässigt sett var det också en match där jag kunde lugnt sitta och se på, fram tills två situationer under matchen uppstår som gör att detta blir en match. Har någon hört historien förut?
Vi skulle börja matchen bäst och också få det första målet. Få och få, det var ett mål som vi förtjänade. Vem unnar inte Cambiasso att göra mål? Denne Cambiasso drar igenom Fiorentinas mittfält och hittar Cruz med en passning, som inte kunde kontrollera bollen på bästa sätt. Det var istället en Fiorentinaförsvarare som nickar bollen ut till Cambiasso som drar till med en högeryttersida och in i mål. Euforiskt skriker man "Cambiasso!" i soffan, och glädjen hos Cambiasso kan inte beskrivas.
På ett typiskt Intervis skulle vi också släppa in mål i en match där egentligen vi har full kontroll på alla händelser. Före målet hade Toldo gjort en riktigt bra räddning på en hörna, och bollen räddades ut till ytterligare en hörna. Det blir en kortare hörna som till slut hamnar inne i straffområdet, och Pazzini kan göra en halv cykelspark in i mål. Ett sådant där mål som egentligen inte ens borde vara en målchans om våra spelare sköter sitt jobb. Denna gång var det Mihajlovic som var helt fel placerad och tillät Pazzini att göra mål.
Tyvärr, fick Adriano utgå redan i den första halvleken efter en märklig situation där någon skada inte syntes på reprisbilderna. In fick istället Martins komma, och jag antar att vi kommer att få en vag förklaring på vad för skada som Adriano råkade ut för.
Annars hade Adriano ett par bra chanser framförallt med skallen, men lyckades inte hitta målet.
Den andra halvleken var mer eller mindre dominerat utav Inter. Det dröjde inte länge heller tills ledningsmålet kom. En misslyckad frispark utav Mihajlovic går ut till Veron som får in en dunderträff och skjuter in bollen stenhårt bakom Cejas i Fiorentinamålet.
Vi tryckte på för ytterligare ett mål, och det närmaste Fiorentina kom ett mål var ett farligt skott av Chiellini som precis missade krysset.
Istället skulle vi utöka ledningen och i stort sett punktera matchen. En hörna från Mihajlovic, möttes utav Cordoba på den första stolpen och på ett typiskt Di Biagio-vis gjorde han mål. Cordoba har visat sig vara en flitig målskytt den senaste tiden.
Efter det började Inter rulla runt bollen mer, och också C. Zanetti kom in istället för Kily Gonzalez. Bytet betydde att van der Meyde försvann fullständigt ur matchen, men han ska ha credit för att återigen kämpa hårt.
Mancini och våra spelare pratar mycket om att vilja avgöra matcherna tidigt, men de visar det inte överhuvudtaget. Vid ställningen 3-1 kunde Inter skapa många målchanser om de hade velat, men de spelade nonchalant och fegt.
Självklart skulle det betala sig, och föga överraskande får man spendera slutminuterna som ett nervvrak. Cordoba hade oturen att styra in bollen i eget mål, efter att en pass från kanten kom rakt emot honom.
Fiorentina hade också bud på en straff i slutminuten då en frispark styrdes på Cambiassos arm. Jag tycker emellertid att Cambiasso har armen mot sin kropp och kan omöjligt undvika kontakten. Annat vore det om han hade sträckt ut armen och styrt bollen.
Vi vinner till slut med 3-2 även om siffrorna ljuger. Jag blir dock irriterad på att vårat lag inte kan avsluta matcherna som ett normalt storlag. Det ska till med nerver i varenda match som Inter spelar. Jag är dock mycket nöjd med hur de spelade.
Vi spelade med Veron centralt i denna match, och det var i andra halvlek som han visade stor klass. Han var en besvikelse i den första halvleken men spelade upp sig remarkabelt i den andra halvleken.
Cordoba plockade bort Miccoli fullständigt i matchen, och det känns otroligt skönt att ha honom tillbaks i storformen.
En annan spelare som fortsätter att dominera är Cambiasso som jag är överlycklig för att han äntligen fick göra ett mål efter att ha missat många lägen de senaste månaderna. Och vilket mål!
Jag är annars missnöjd med våra anfallare i dag. Cruz var inte alls vän med bollen, och Martins fick inte de rätta bollarna att jobba med och var alltför osynlig.
