Noi non Siamo i tuoi cugini
När jag besökte San Siro för första gången, visade gode Karlholm mig en halsduk som låg i ett utav souvenirstånden. Jag kommer inte ihåg exakt vad det var som stod, men innebörden var att Milan inte är våra kusiner. Jag ångrar att jag inte köpte den halsduken.
Jag har aldrig fått upplevt ett derby eller egentligen varit social med någon Milanista på senare dagar. Det pratas mycket om att vi ska vara kusiner och dittan och dattan. Nej, några kusiner är vi inte, i så fall den där kusinen som hälsar på en gång om året och bara det får en att må illa. Dock, verkar de flesta Milanisti vilja ha oss som kusiner. Någon som vet varför, för jag kan inte förstå det? Rivaler är rivaler och inte några kusiner.
Ja, tankarna kring detta derby är relativt deprimerande, och jag är tveksam om jag ens borde prata före denna match. Jag sa efter att vi vunnit mot Porto att jag accepterar alla lag utom Milan. Jag blev föga överraskad då vi lottades mot just Milan.
Min pessimism är denna gång på en helt annan nivå än i tidigare derbyn. Jag har tidigare klagat på att de inte försökte göra sitt bästa och att de saknade den rätta mentaliteten för att vinna mot Milan.
Det senaste derbyt var däremot en bra match utav våra gubbar och jag kan inte klaga på entusiasmen och inställningen. Jag kan inte ens klaga på spelet, då vi otroligt nog vann mittfältskampen, men likförbannat förlorade vi matchen på ett riktigt redigt skitmål. Hopplösheten befann sig i huvudet och det var nästan att man skrattade. Ett motiverat Inter vinner mittfältskampen och är det bättre laget, men en kvart från slutet får en Milanspelare felträff som friställer en lagkamrat och kan göra mål. Är det skicklighet? Nej. Är det tur? Nja. Är det en förbannelse? Ja.
Fruktansvärt ologiskt, jag vet. Jag ska dock försöka att vara logisk i min analys om denna match. Jag tror ju egentligen inte på några högre makter, så varför ska jag oroa mig för att vi förlorar på grunder vi inte ens kan kontrollera? Ologiskt, som sagt.
Ett intressant fenomen har trots allt utspelat sig hos båda klubbarna och dess supportrar på ett antal forum. Hos Inter har det varit märkligt glada mungipor, medan Milan var mindre nöjd med lottningen. Dock, så fort det sjunkit ner lite, befinner sig snabbt arrogansen och överlägsenheten där. För inte kan väl Milan förlora mot Inter?
Såvida de inte tror på någon förbannelse som mig, förstår jag inte logiken bakom något sådant uttalande. Vi kan bara kolla på de två matcher som spelats denna säsong. Befann det sig någon överlägsenhet från Milans sida?
Den här matchen kommer i ett märkligt skede som så många gånger förr när det är ett derby som gäller. Båda lagen har inte spelat en match på flera veckor, vilket medför att förmodligen kommer starten utav matchen vara väldigt statiskt.
Jag kan inte säga att det gynnar någon klubb att de haft detta stora uppehåll, då det ändå blir på samma villkor. Nja, lite halvt, då vi trots allt tog vårat pick och pack och försvann till Bologna ett par timmar för att sedan få reda på att det inte blir någon match.
Jag tänker inte hymla om att jag tror på någon storseger och vara falsk, för jag tror faktiskt inte på någon seger. Jag befinner mig i ett stadium, jag skulle vilja kalla för "Vi får se"- stadiumet. Det kan snackas mycket före match och man kan ge en bild om hur säker man är på en seger. Jag inväntar dock den dagen då personer som håller låg profil får ta del utav jublet då slutsignalen går.
Denna match är dock inte slutsignalen. Detta är bara första matchen. Vad är viktigast i denna match? Jo, det är bortamål. För två år sedan spelade vi den identiska matchen som den imorgon, väldigt defensivt. Vi var fruktansvärt bra defensivt, men vi hade ett offensivt spel som var pinsamt. Vi gjorde inget mål, och till slut blev det avgörandet.
I år är det en annan femma. Nu ska vi spela ut i denna match och se vad det blir för resultat, sedan kan vi börja tänka defensivt beroende på vad resultatet i denna match är. Bortamål är underskattat, och det kommer att visa sig mer gånger i Champions League.
Det blir verkligen inte större än det här. Det kunde lika gärna ha varit en final, för nu börjar man känna av den där rejäla känslan som befinner sig före ett derby. Då man vaknar på morgonen och känner sig ovanligt nervös, men man förstår inte varför. Vad är det att förstå? Det beror ju på att det är derby! Och inte bara derby, det är Euroderby!
Ormen ska äta upp djävulen och sedan spotta ut den, och äta upp den igen.
