Inter har alltid funnits med och irriterat mig som milanista. Eftersom min lillebror är interista så är det väldigt lätt att dra den parallellen. Hatkärleken finns där. Att se Inter göra en misslyckad mercato eller se de bli krossade, mot exempelvis Fiorentina,får mig att njuta rejält. Året de vann trippeln kokade man nästan över av avundsjuka, men samtidigt kunde man inte låta bli att imponeras av Mourinhos lagbygge. Fler spelare i blåsvart har man lätt att gilla, och då framför allt Javier Zanetti. Il Capitano en människa och spelare jag avgudar och som jag önskar hade gjort sin karriär i rött istället för blått. Att gnabbas med en interista är bland det roligaste som finns, tillsammans med faktumet att de lirar sina Europamatcher på torsdagar.