En kväll för hjältar
Hjärtat dunkar, pulsen stiger, benen skakar, tiden har aldrig gått långsammare. Känner du igen dig? Vi känner nog alla igen oss i den hopplösa tiden där man förbereder sig för en viktig match, i ett tillstånd som går mellan att ha 40 graders feber till att frysa och huttra hemma. Inter möter Olympique Marseille i Champions League och har försatt sig i en trasslig situation. Men i den kokande grytan Meazza är allt möjligt. Låt det bli en kväll för hjältar att kliva fram. Låt det bli en kväll för Inter där den svartblå fanan hålls högt upp i luften, vad än resultatet blir.
Alla känner till förutsättningarna. Inter har satt sig i ett svårt läge efter att i den 90:e minuten blivit svikna av sin lagkamrat Christian Chivu. Ett misstag som tog bort allt svett och slit som lagkamraterna hade stått för under hela matchen. Det visar också hur vacker och oförutsägbar vår sport är. Det spelar ingen roll om du gjort 93 perfekta minuter, för den tiondels sekund där du tänker på något annat kan bli helt avgörande och förstöra allt som planerats i veckor. För att vinna matchen behövs en perfekt insats, både defensivt och offensivt. Man har inte råd att släppa in mål och man måste vinna med minst två mål för att ta sig vidare. Det är inget som är omöjligt, men det kommer bli svårt. Ranieri och hans spelare har därför bett om hjälp. Om hjälp från Meazza, för med hjälpen av Meazza så kan det bli en sådan kväll där hjältar kliver fram.
Efter matchen mot Juventus på Meazza skrev jag en krönika med rubriken "Vi gjorde vårt" och syftade på publiken. I en match där Juventus vann helt välförtjänt, var hela arenan ett spektakel att skåda. Till skillnad från hur det var mot de rödsvarta kusinerna så hördes inte Juve-klacken högst under matchen,.Utan man hördes bara ett par enstaka gånger. När Juve gjorde mål och när Inter-publiken applåderade Del Piero. Resten av matchen? Ett Meazza som var ett krigsfält. En publik som sjöng, svor, skrek, buade och som gjorde Meazza till ett kokande inferno. Det ville sig inte den gången, men det bättrar på förutsättningarna för den här matchen. För visst är det något speciellt med europeiska kvällsmatcher på Meazza? Magi kan skapas...
Ett Meazza där curvan är fylld två timmar innan matchstart för att visa Marseille-spelarna vad de står inför, det vill säga 90 minuter där helvetet skulle vara en njutbar plats i jämförelse. Ett Meazza där sittplatspubliken också engagerar sig och sjunger med i ramsorna. Det är då det är som bäst och det kan varje person som varit på arenan intyga. Med en tolfte spelare på plan i form av publiken kan våra spelare verkligen med extra taggning visa att de hör hemma i CL-slutspelet. Det är ett tillfälle där gammal kan visa sig vara äldst och en match där det är dags att sålla bort pojkarna ifrån männen. Det är ett tillfälle där en bra spelare ska kliva fram och visa att han är något annat än bara en bra spelare, nämligen en campione.
Just Inters trupp i år kan man säga en del om. Det är en ålderstigen trupp där många har sett sina bästa år, men det handlar också om spelare som vunnit väldigt många titlar under sina bästa dagar. I Champions League brukar inte ålder vara något negativt, snarare tvärtom. Erfarenhet är väldigt viktigt i delikata stunder som den vi står inför och kan bli helt avgörande. En av de största mästarna, med mest erfarenhet ifrån stunder som denna har sålts och lämnat oss, Samuel Eto'o. Hans ersättare Forlán är en som ännu inte har levererat och som kanske inte ens ska starta mot Marseille, men frågan är om det här inte är en sådan kväll där en spelare av hans kaliber kan leva ut sitt rykte till fullo. En som har vunnit både med klubblag och på internationell nivå. Eller varför inte en spelare som Sneijder, som orättvist snuvades på priset som Världens Bästa Spelare 2010 och som sedan dess inte varit sig likt. Är det inte dags att kliva fram och visa vilken campione du är? Eller är det kanske dags för den spelare som stack ut mest under trippeln, Diego Milito att återigen kliva fram då han är i bra form, för varje mål han gör så tar man en nostalgitripp tillbaka till sommaren 2010 när han avgjorde tre finaler.
Vem det än blir så kan vi sätta det svart på vitt, det här är en match där vi drömmer om underverk, spelare som gör fantastiska mål, målar upp scenarion i våra huvuden och sover dåligt. Men det är också en kväll där drömmar går i kras. Det här är en match där bespottade spelare och lag kan göra sina supportrar stolta så att de återigen kan börja drömma. Det här är en kväll för hjältar och måtte hjältarna bära svartblått.
Forza Inter, non mollare, vincerai.