Ett nytt Inter
Gustav Nalin Nilsson är det första tillskottet till den nya Interredaktionen som ska ta er igenom säsongen 2012/2013. Här kommer hans grymma ansökningstext !
Det är med blandade känslor vi interisti blickar fram över den kommande
säsongen. Jag är nog inte ensam om att känna mig något vemodig när jag
tänker på det som var, och det som är. Det är ju ingen hemlighet att laget
har försvagats betydligt de senaste åren och de mål som kändes möjliga
att nå för ett par år sedan känns nu snarare som naiva drömmar. Men visst
är vi intersupportrar redan vana vid att följa de svartblåa i medvind och
motvind. Skälet för mitt vemod är ett annat. Det gamla Inter, det galna Inter,
håller på att tyna bort.
Trots att Stramaccioni fortfarande har en del att bevisa finns det väl
egentligen inget tvivel om att han är en tränare med talang. Det han
lyckades göra med primaveralaget, samt den snygga säsongsavslutningen
med a-laget visar prov på ett stort kunnande. Hans intåg i klubben innebär
nytt tänkande och nya spelidéer, och med klubbledningens helt nya strategi
beträffande köp och försäljning av spelare kan vi vänta oss en något
annorlunda framtid.
För ett år sedan tackade vi av en av vara största profiler någonsin.
Med ett brinnande interhjärta gav han alltid hundra procent och blev en
storfavorit hos oss supportrar. Ja, vi snackar om Marco “Matrix” Materazzi,
en av flera interprofiler som lyckats med bedriften att bli mer än bara en
spelare. En annan av dessa odödliga supportfavoriter är Ivan Córdoba,
som nyligen också beslutade sig för att lägga skorna pa hyllan. Självklart
är det inget konstigt med detta, varken från spelarnas eller klubbens håll.
Allting har ett slut och så även en jättes karriär (med undantaget Javier
Zanetti). Däremot är dessa legender så starkt förknippade med Inter att
deras frånvaro naturligtvis innebär förändring. Vi pratar inte nödvändigtvis
taktiska eller spelmässiga förändringar, utan förändringar i lagets själ. De
har varit stommar i de svartblåas ryggrad, livsviktiga organ för att maskinen
ska fungera. Men fotbollen har som tur är ett väl fungerande kretslopp med
nya spelare och hjältar som ersätter de gamla. Problematik kan dock uppstå
om spelare eller klubb vill bryta sig ur kretsloppet. Även om detta kan låta
som en något överdriven hållning innehåller det ett visst mått av sanning.
Det vår klubbledning håller på med är att slita ut ryggkota efter ryggkota.
Visst är det sant att Maicon och Julio Cesar båda är förbi sina toppar, och
att en avlastning ur ett ekonomiskt perspektiv är ett berättigat beslut. Men
glömmer man inte något viktigt? Maicons fortfarande outtröttliga lungor
och vansinnesutbrott. Eller Cesars explosioner av glädje och firande med
kurvan efter varje mål. Eller helt enkelt bådas kärlek för supportrarna, och
supportrarnas kärlek för dem. Ännu är det inte klart om de blir kvar eller
inte, men oavsett dramats utgång är jag oroad över klubbens nya mentalitet
beträffande de spelare vi älskar. Det är nuförtiden lätt att glömma att “det
vackra spelet” handlar om så mycket mer än bara resultat och pengar.
Samtidigt som det i dessa tider kan kännas vemodigt och ibland tungt att
vara en nerazzurro finns det ljus i tunneln. Vi har flera spelare med potential
att bli nya storfavoriter hos fansen. Vi har (för en gångs skull) ett ungt och
motiverat lag med en tung och rutinerad kärna bestående av bland andra
Milito, Samuel och Zanetti. Lägg därtill intressanta namn såsom Guarín,
Coutinho och Ranocchia som alla är mycket lovande, så ser det trots allt
inte särskilt illa ut. Stramaccioni förfogar över ett mycket intressant lag som
för första gången på flera år inte har särskilt höga förväntningar på sig.
Om han kan förvalta denna möjlighet på ett bra sätt har den kommande
säsongen alla förutsättningar att kunna bli lyckad.
Det är lätt att hänga kvar i det förflutna. Att drömma sig tillbaka ett par
år i tiden. Då var allting så enkelt, så roligt och underbart. Men fotboll är
som en karusell, man befinner sig oftast bara en kort stund på toppen.
Sen går det nedåt igen. Efter stormen kommer lugnet. Det är dags att titta
framåt. Det är dags att bygga upp något nytt. Men låt oss inte glömma det
som var och de spelare som givit oss så mycket. Låt oss med förnuft och
tacksamhet sakta men säkert skriva en ny framgångshistoria.
Gustav Nalin Nilsson2012-07-22 10:07:58
