För ett år sedan....
För ett år sedan var vi Italienska cup och ligamästare. För ett år sedan satt jag och en nybliven Interistavän i bilen med en okänd Parmasupporter på väg ner till Göteborg för att träffa upp resten av Svenskafansredaktionen i Göteborg där Nima Tavallaey Roodsari hade arrangerat en matchträff.
Jag kommer ihåg hur jag efter att ha stirrat in i väggen en period kommer ut ur min dvala och tänker att jag måste ha sett helt galen ut, till höger om mig sitter dock Jojje och stirrar in i väggen med en tom blick han med. Det hade satt sig i våra hjärnor att vi skulle spela final i Champions League för första gången sedan 1972 när vi blev totalt utspelade av totalfotbollens Ajax. Det hade satt sig att vi hade chansen att vinna vår första Champions Leaguetitel sedan Helenio Herreras catenacciofotboll gav Angelo Moratti 2 vinster i följd i den anrika turneringen. Sist och absolut inte minst hade det satt sig i våra hjärnor, hjärtan, vener, tår, knän och fingrar att vi hade chansen att bli det första Italienska laget någonsin att vinna en trippel.
En banderoll ifrån Piazza Duomo löd: 5/5(Cupvinsten) och 16/5(Scudetton) var dagar av ära... Nu till Madrid för att skriva historia. Eller ännu vackrare på Italienska: 5 e 16 Maggio giorni di gloria.. Adesso Madrid per scrivere la Storia.
Historieböckerna skulle få ett nytt kapitel när de tyska suveränerna Bayern Munchen som också hade chansen att vinna trippeln stod för motståndet.. Men den kvällen kunde inget stoppa de svartblåa kämparna från Milano. När inte ens att spela med 10 man borta mot Barcelona i en timme kunde stoppa laget.. När inte ens Chelsea som var inne i sin bästa period under Ancelotti kunde stoppa Inter.. När Inter hade vänt underläge 1-0 till 1-2 borta i Kiev mot Shevschenkos Dynamo ifrån den 85e minuten.. När Spanska, Världs, Engelska, Ryska, Ukrainska mästare eller för den delen Milan, Roma eller Juventus kunde stoppa oss ifrån att vinna titlar..
Då skulle inte heller Bayern Munchen stoppa Inter. Det var Mourinhos kväll. Det var Morattis kväll. Det var kaptenens kväll, men först och främst var det prinsen Militos kväll. Prinsen som alltid hade gjort mål för sina lag och tålmodigt fått vänta på att lyfta titlar hade avgjort Coppa Italiafinalen med sitt skott i krysset. Han hade avgjort ligan efter att distinkt ha placerat bollen i bortre hörnet. Han hade gjort 22 mål i ligan, han hade nummer 22 på ryggen och natten var den 22 Maj. Diego Alberto Milito gjorde 2 mål i Champions Leaguefinalen och avgjorde den till Inters favör. Diego Milito med hjälp av sina lejon till lagkamrater skrev historian för ett år sedan i Madrid.
Glöm aldrig bort 22 maj mina bröder och glöm aldrig bort Diego Milito trots hans tunga säsong i år. Glöm aldrig bort glädjetårarna, doppen i fontänen vid Sergels Torg och Poseidon i Göteborg. Glöm aldrig bort den långa väntan, glöm aldrig bort förluster mot lag som Liverpool, Manchester United, Villareal, Arsenal, Valencia och Milan, listan kan göras lång men den 22 maj tog vi revansch på allt och alla. Den 22 maj skrev vi historia genom att vinna en trippel, något som inget lag i Italien har gjort någonsin. Till sist, glöm inte bort njutningen av att se en av de bästa spelarna i laget lämna för Barcelona eftersom att han ville vinna "den där jävla champions", för att sedan slå ut samme man och hans Barcelona innan vi fick se Il Capitano lyfta pokalen.
Grazie Inter per quel stagione magica. Grazie ragazzi per tutto.
Ps: Vill ni se Inter ta emot Catania på årsdagen av Champions Leaguevinsten i en match där Eto'o gör sin 100:e i blåsvart och jagar Nordahls rekord, där Milito året efter sina legendariska mål jagar sitt hundrade mål i Serie A och där laget kommer tackas så ber jag er knappa in storsatsande tv4sport om ni vill se Gif Sundsvall-Qviding istället.