Gästkrönika:"Benvenuto Fredy Guarín"
Benvenuto Fredy Guarín
Fredy Guarín är ett mycket välkommet tillskott till Inter om ni frågar mig. En hårt arbetande och oerhört bra tvåvägsspelare med ett makalöst skott.
Några av er kanske minns Supercupfinalen i Monaco med Porto i augusti där ett misstag från Guarín ledde till motståndarnas mål, samt hur han i slutskedet av matchen drog på sig ett rött kort i frustration. Andra kanske undrar varför Porto släppte honom om han nu är så fantastisk som jag vill göra gällande?
Well, jag har sett Guarín spela många gånger, främst när han representerat vårt landslag. Han dundrade exempelvis in Colombias mål i senaste VM-kvalet mot Venezuela och jag antar att flera av er har sett drömträffen mot Maritimo. Killen måste ha ett av fotbollsvärldens absolut hårdaste skott och när det träffar mål slutar det oftast med mål, som ni kan se här.
I förra vårens upplaga av Europa League svarade Guarín för jag vet inte hur många assister till landsmannen Falcao. Dessutom stod han för fem egna mål och finalen var som en enda dejavu över hur slutspelet sett ut. Guarín måttade ett känsligt inlägg som Falcao nickade i mål och så var Porto mästare. Falcao försvann till Atlético Madrid där han gjort fjorton ligamål och ligger trea i skytteligan. Och Guarín blev nu alltså klar för Inter.
* * * *
Porto visste givetvis att Lucho Gonzalez väldigt gärna ville återvända till Estadio Dragao eftersom de till slut lät Guarín gå. Efter att det skitit sig med Juventus och Motta kom allt närmare PSG var det helt plötsligt ganska lätt för Inter att sno åt sig colombianen utan att betala någon hutlös summa som Porto alltid kräver på sina spelare.
Vad kan vi då förvänta oss av honom? I mångt och mycket är han faktiskt väldigt lik spelaren han är satt att ersätta. Liksom Motta präglas hans spelstil av att alltid ligga precis på gränsen vilket genererar en del kort. Han har precis som Motta en fin förmåga att följa med framåt i planen men när det gäller avsluten så är det fördel colombianen. Det som blir utmaningen är givetvis att anpassa sig till spelstilen och tempot.
När det gäller acklimatiseringen så tror jag inte det blir några som helst problem. Med i Inter finns ju fortfarande landsmannen Ivan Ramiro Cordoba samt en hel drös med sydamerikaner. Guarín hade nog stått sig bra i de flesta europeiska ligor men är det något som inte är hans absoluta styrka så är det snabbheten. I Italien går det oftast något långsammare än i exempelvis England och därför tror jag inte heller att tempot kommer bli något problem. Den emellanåt något opolerade spelstilen är dock något min landsman kan förbättra. Å andra sidan måste vissa spelare helt enkelt ligga på den där så omtalade gränsen, gärna förbi det tillåtna.
* * * *
Oscar och Guarin
Jag hade förmånen att se Guarín på plats när han spelade sig in i den colombianska landslagselvan på riktigt under hösten 2008. Efter att inte ha lyckats i Boca Juniors gick det desto bättre i Saint Etienne. Porto snappade upp honom och på Estadio Dragao spelade han sig så in i det colombianska landslaget där han numera är en av nyckelspelarna och som i stort sett aldrig blir utbytt.
Hösten 2008 bodde jag i Colombia och såg landslaget i flera VM-kvalmatcher. Guarín var tillsammans med Falcao och Camilo Zúñiga (Napoli) i spetsen för den nya generationen som förbundskapten Lara spelade in. Efter en landskamp mot Nigeria i Cali blev jag intervjuad i radio och på frågan om vilka spelare som imponerat mest svarade jag just Guarín och Zúñiga.
Föga anade jag att de båda skulle ta sig så långt i karriären även om jag hoppades – särskilt efter att ha sett Colombia hålla 0-0 på Maracana. Jag letar upp min matchrapport från den matchen och läser att jag skrev följande:
”Colombianerna håller stången bra. Fredy Guarín är en grym tvåvägsspelare och drar ner stora applåder när han fintar omkull Elano så att denne sätter sig på ändan vid hörnflaggan precis nedanför oss”.
Det var hösten 2008. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Tomrummet efter Thiago Motta kommer inte bli lätt att fylla men fotbollen är i ständig rörelse. Man får aldrig bli för sentimental eller leva efter filosofin ”we are fine as we are”. För egen del är det här givetvis en drömvärvning. Att en av mina favoritspelare som jag följt långt innan han blev känd, och dessutom fått träffa, nu skrivit på för min favoritklubb.
Även om man bortser min colombianska stolthet i värvningen så är Inter att gratulera. Jag har sett den här killen lira boll många gånger. Han har alla förutsättningar att lyckas.
