INTERvju med Erik Niva
Vi ställer sportjournalisten, bokförfattaren, bloggaren, småbarnspappan och Spursaren Erik Niva mot väggen och låter honom svara på några frågor gällande karriären, Tottenham och Inter. Håll till godo...
Om Niva...
Expertkommentator på Viasat, stjärnjournalist på Aftonbladet, hyllad bokförfattare, utnämnd till Sveriges bästa bloggare (tillsammans med´kollegan Bank) och småbarnspappa. Det går bra nu - men hur får du tiden att gå ihop?
– Uppriktigt talat går det ju tyvärr inte, i alla fall inte så bra som man hade önskat. Ett fullt fungerande liv innehåller väl ungefär lika stora delar familjeliv, socialt liv och yrkesliv – men sätter man familjen främst och därefter försöker sköta sitt jobb så är ju tiden redan förbrukad och mer därtill. Jag är väl inne i en fas av livet där jag blivit mer eller mindre tvungen att till stor del försaka det sociala under en period, och därtill faktiskt jobba klart mycket mindre än jag gjorde för bara några år sedan. För att kompensera försöker jag vara mer effektiv och tjäna tid genom att till exempel dra ner på resorna. Det är ett evigt pusslande – men jag är ju långt ifrån ensam om det brottandet. Och det är ju fan så mycket bättre att vilja göra fler saker än tiden räcker till, jämfört med hur det var under tonårsledan då det ibland var svårt att få dagarna att gå.
Att vara interist har inte alltid varit lika roligt som på senare tid. Tydligen så ska Spurs vara den engelska varianten av Inter (modell tidig 2000-tal). Hur kommer det sig att du blev du Spursare?
– På den tiden då jag växte upp i Malmberget hade jag 130 mil till närmsta allsvenska arena, och den enda fotboll som regelbundet sändes på tv:n var den engelska. Att jag skulle fastna för ett engelskt lag var därför logiskt; att det skulle bli just Spurs var mer slumpmässigt. Jag kan få ihop en förklaring om hur Tottenham i mitten av 1980-talet var ett ovanligt karismatiskt engelskt lag – vitklädda eleganter, långhåriga tekniker – men egentligen tror jag att det är att överintellektualisera. Jag var sex år gammal. Tottenham vann ett par matcher som jag såg på tv. Jag fastnade, i en tid då jag var för ung för att kunna rationalisera varför.
Min mardröm är att min dotter nåndag får för sig att börja heja på Milan (eller Juve). Vad gör du om Lillgrabben önskar sig en Arsenal-tröja till sin femårsdag?
– Well, just Arsenal vore ett problem, men därutöver har jag faktiskt funderat en hel del på om jag ens vill att Hugo ska hålla på Spurs. Okej för att de sista åren varit bra, men dessförinnan har jag släpat mig igenom 25 år av mer eller mindre miserabla misslyckanden. Jag är helt övertygad om att tillvaron är ljusare och enklare för de som håller på vinnarklubbar – och vem önskar inte sitt barn ett ljust och enkelt liv?! Men äsch, det blir som det blir oavsett vilket. Förmodligen lär han väl avsky fotboll och börja med korrespondensschack istället...
Om matchen på Giuseppe Meazza...
Ni blev överkörda i första halvlek på Giuseppe Meazza - och i andra blev vi överkörda av fenomenet Bale. Dina tankar om den första matchen?
– Att det var ett historiskt antiklimax att resa ner med drygt 10 000 fans för den största internationella match vi spelat på årtionden – och sedan släppa in tre mål och få målvakten utvisad innan en kvart passerat. Det var ingen match som lämpade sig för detaljerad analys, mer en påminnelse om hur livet fortfarande brukar vara som Tottenham-supporter.
Om Tottenham...
Gareth Bale exploderade i sin utveckling förra året - och det verkar som att explosionen fortsatt även denna säsong. Hur bra kan walesaren bli? Och hur länge får Spurs ha kvar honom?
– Tja, det finns inte särskilt många klubbar i världen som skulle ha realistisk möjlighet att lösa honom, och man ska inte glömma att vi inte släppt en enda spelare vi inte själva velat bli av med på mer än två år. Tiderna då Spurs var en utpräglat säljande klubb är förbi, även om det såklart fortfarande inte går att gardera sig mot att ett Man City eller ett Real Madrid plötsligt får för sig att slänga upp en halvmiljard. För Gareth Bale handlar inte framtiden så värst mycket om att utvecklas mer; så länge han håller sig kvar på den nivå han spelat på sedan årsskiftet tillhör han världens bästa spelare ändå.
Förutom Bale - vilka är nyckelspelarna i dagens Tottenham?
– De som är skadade eller indisponibla, typ. Gomes, King, Dawson och Defoe tillhör alla våra absolut viktigaste mannar. Men av de som spelar... De två mittbackarna för att undvika defensiva katastrofer, de två små kreatörerna Van der Vaart och Modric för att få vårt spel att ticka.
Förlust mot Inter, kryss mot Everton och torsk mot Man United. Finns det någon förklarning till den dåliga formen?
– Tja, jag vet väl inte riktigt det... Visst tycker vi att vi bör slå Everton hemma, men förluster mot Inter och Man United borta är trots allt fortfarande normalresultat. I den mån spelet ändå haltat under hösten beror det till största delen på en kombination av en sedvanligt sanslös skadeproblematik ihop med fysisk-psykiskt slitage från det ovant hårda matchandet.
Tottenham har storsatsat de senaste åren och i England är det bara Man City som lagt mer pengar på spelare. Liverpool missade den sista CL-platsen som Spurs knep. Ser vi nya maktstrukturer i England? Och var står Tottenham i dessa (maktstrukturer)?
– Traditionellt sett har Tottenham alltid tillhört Englands rikaste klubbar. Fram till och med att Premier League tog fart fanns det en Big Five-klunga där det på sistone funnits en Big Four-kvartett – och där var Tottenham alltid en självklar medlem. Sedan förlorade vi mer än ett årtionde när vi inte fattade i vilken riktning den nya Premier League-skutan seglade, men hur vanskött Spurs än varit på den sportsliga sidan har vi likafullt ändå alltid klamrat oss fast i närheten av den finansiella toppen. Det som är nytt med den engelska fotbollens maktstruktur är ett Man City som nu gör det Chelsea gjorde för sju år sedan – samt ett Man United och ett Liverpool som båda handikappats svårt av sina vansinniga ägarsituationer.
I mina ögon så hittar vi Tottenhams svaghet i (den kraftigt skadedrabbade) försvarslinjen. Hur värderar du de olika lagdelarna?
– Backlinjen är precis som du säger det största problemet. Vi har två ytterbackar som aldrig kommer att bli defensivt solida, och när vi tvingas komplettera med mischmaschade hopkok till mittbackspar får vi givetvis problem. Våra tre bästa mittbackar är mer eller mindre permanent skadade – och det är fan förjävligt – men vi får försöka hanka oss fram så gott det går under tiden. Och både Kaboul och Bassong är faktiskt aningen underskattade, även om de båda mår bra av en trygg, rutinerad mittback bredvid sig. Mittfältet kan vi inte längre hitta några fel på – i och med att Huddlestone blivit tillräcklig mobil för att fungera som bollvinnare utöver sitt spelfördelande – medan vi däremot har rejäla forwardsproblem nu när Defoe är borta. Crouch fungerar i vissa matcher – i synnerhet mot internationellt motstånd – men vare sig Keane eller Pavljutjenko håller på den nivå vi vill spela på. Med Gomes avstängd och ersatt av väl lam Cudicini är dessutom målvaktssidan ett krux, så... Vad fick vi ihop? Tre problemtyngda lagdelar och en välfungerande?! Tja, we're Spurs – always looking on the bright side of life.
Vad saknas i dagens Tottenham? Vilken spelare (spelartyp) önskar du dig mest av jultomten?
– En forward som både är fysisk och rörlig; just nu har vi bara antingen-eller spelare på topp. Vi var hyfsat nära Luis Fabiano i somras, och hade vi bara fått in den spelartypen hade truppen varit mer eller mindre komplett (skador exkluderat).
Lite om Inter...
Att återupprepa förra årets fantastiska bravader är ingenting vi svartblå tror på. Hur ser du på den närmsta framtiden för Inter?
– Ingen klubb i turneringens historia har ju klarat av att upprepa en CL-seger, så på den fronten ska ni väl kanske redan börja förbereda er mentalt på att åka ut mot Mourinho och hans Madrid i kvarten eller så... Ni får väl främst rikta in er på att fäkta bort de där rödsvarta snubbarna från andra delen av stan och håva in en sjätte scudetto i följd. Och sämre saker kan man ju syssla med.
Största skillnaden på Benitez Inter och Mourinhos?
– Det känns ju konstigt att skriva om ett Rafa Benítez-lag, men den stora skillnaden är ju att hans lag inte är fullt lika hyperstrukturerat som Mourinhos. Rafa har ju uppenbarligen hämtats in med order om att lätta upp offensiven litegrann, och därför ser vi också betydligt friare kantspel. Sedan tror väl jag att det i de flesta får man betala mer än vad man tjänar för en strukturförändring, men oavsett vilket så är det ju inte sådär jättelätt att följa på Mourinho.
Inter värvade inga stora namn i somras. Är det positivt (vi bygger vidade på det vi har) eller negativt (vi är det nya Milan)? Om det är negativt - vad saknar Inter?
– I stort är det positivt, tycker jag, när ni nu ändå hade snubbar som Coutinho och Biabiany att spela in på de kanter som var det ni främst hade för avsikt att prioritera. Men vad man nu än tycker om Pep Guardiola och den feeling som fick honom att byta Eto'o mot Zlatan så menar jag att han har en poäng; även vinnande spelartrupper brukar må bra av att kryddas till och fräschas upp. Alltså, jag tycker nog att ni borde tagit in en enskild spetsspelare för att ruska om vinnartruppen lite. Att det inte blev så kan jag ändå leva med – men det får inte bli ett mönster. Nu är behovet stort att ruska om lite senast till sommaren.
Förra året var Milito magisk för Inter - i år förlitar vi oss på en fantastisk och pånyttfödd Eto'o. Vem ska ha den centrala anfallsrollen av dem (när båda är friska)? Och varför tycks det vara omöjligt att spela båda samtidigt utan att förkasta Eto'o ut på en kant.
– Tror mest att det är en systemfråga. Nästan inga framgångsrika lag spelar konsekvent med två renodlade centralforwards längre. Jag tycker personligen att det är synd, men det har ju inte blivit så av en slump. Just nu vinner man grejer med en center och två mer eller mindre utpräglade ytterforwards – vi får vänta på att fotbollspendeln slår tillbaka.
Slutligen - om returmötet...
Vad har vi interisti att förvänta oss på White Hart Lane? Vad ser du för matchbild?
– Spurs kommer med all säkerhet spela en sorts 4-5-1, men det kvittar mer eller mindre. Hemma fruktar vi inte några, utan öser på framåt oavsett hur många spelare vi saknar eller vilka som nu står på andra sidan. Jag misstänker att vi kan pressa in ett ledningsmål, framburna av ett übertaggat White Hart Lane. Sedan befarar jag dock att vi kommer att falla tillbaka lite väl långt, lite väl tidigt – och att ni trycker in en halvsen kvittering efter något tveksamt ingripande av Cudicini.
Jag tackar Erik Niva ödmjukast för en -som vanligt- väldigt läsvärd fotbollslektion och för att han tog sig tiden att svara på mina frågor och önskar både honom och Spurs lycka till. Förutom ikväll då...
