-
Inför Il Derby della Madunnina: ...kan vi krossa kusinernas hopp?
När spelschemat spikades var detta årets match i Italien. Ikväll är det bara en match om ära och att titulera sig bäst i Milano.
När man såg spelkalendern förra sommaren och fick se att Inter-Milan skulle spelas i nästsista omgången så var det många som trodde att detta skulle kunna vara den avgörande seriefinalen – årets match – en direkt och avgörande titelmatch i årets Serie A. Så fel vi fick…
Visserligen har Milan fortfarande chansen, besegrar man Inter samtidigt som Juve tappar poäng igen så är man helt plötsligt herre på täppan igen inför sista omgången. Det är Milan som måste vinna alltså medan Inter redan sumpade allt vad vi hade att spela om (tredjeplatsen) i förra omgången, mot Parma. Således har vi bara äran och festförstörarkänslan kvar att spela för.
Under Stramaccioni har Inter förbättrat spelet avsevärt, förra helgens olyckliga förlust var den unge tränarens första i Serie A, men frågan är om Strama är rätt tränare för dagens Inter eller för morgondagens, alltså är han rätt man att leda oss nästa säsong eller borde han utveckla sina tränarkunskaper i andra, mindre klubbar för att om några år komma tillbaka som en fullfjädrad mastermind med två rävar bakom varje öra och med kunskapen om hur man faller av hästen och hoppar upp på den igen. Att falla av en hästrygg som Inters kan vara ett allt för högt fall för en ung tränare, kan han resa sig när han väl faller?
Visst, vi drömmer alla om vår egen Guardiola, en av våra egna som går in och styr upp laget till oanade framgångar, men Stramaccioni är ingen Guardiola och dagens Inter är inte Barcelona 2008. Först och främst, i Barcelona har man spelat samma spel sen Crujffs dagar, alla lag, från knattarna och uppåt spelar likadant. Så är det inte i Inter, där spelar man efter material och tränarens tycke. För det andra, när Guardiola tog steget upp till a-laget kom han till ett dukat bord. Visst, jag ska inte ta ett uns credit från katalanen, men laget han fick ta över innehöll redan stommen till vad som blev vår tids bästa lag. Guardiola har visat sig vara en fantastisk motivator och har även visat att han duger som matchcoach, även om många fortfarande försöker visa på att så inte är fallet. Men han är ingen lagbyggare, han har inte generationsväxlat.
Stramaccioni kommer inte till ett dukat bord. Han kommer till ett bord där man håller på att plocka undan och städa efter den stora festen. Dagens Inter är fortfarande gårdadens Inter, är fortfarande Mourinhos lagbygge, misshandlad av tränare som Benitez, Gasperini och Ranieri. Under sommaren måste Inter generationsväxla och komma in i 2010-talet. Man måste vara osentimental och klippa bandet till de äldre spelare som inte längre håller, trots att de var med och vann Trippeln. Man måste värva spelare som funkar för dagens fotboll. Inter har under framgångsåren alltid spelat med tyngd och muskler tätt packat i mitten – och visst, det har gått bra – men dagens fotboll spelas mer med bollinnehav och med att täcka upp fler ytor på plan, man spelar med snabba yttrar.
Det är nu jag kommer till den viktiga frågan som alla svartblå själar måste fråga sig, men framför allt Moratti: är Stramaccioni verkligen den tränaren som kan genomföra en sådan revolution? Eller ska man ta in en lagbyggare av rang?
Inters form
Formen har sett fint ut under vår unge mister, fram tills i veckan vill säga. På de fem senaste matcherna har Inter tagit tre skalper, kryssat mot krislaget Fiorentina och då torskat mot Parma, trots ledning i den matchen. Oroväckande är att Inter har svårt att hålla nollan. Inte ens mot betydligt svagare lag håller vi nollan. Siena gjorde mål, Cesena gjorde mål – inte bra. En annan tanke är att Inter vunnit de matcher där man hamnat i underläge men inte lyckats vinna då man själv tar ledningen.
Inter-Siena 2-1: Inter ligger under men vänder och viner
Fiorentina-Inter 0-0: En missräkning mot Serie A:s största krislag
Udinese-Inter 1-3: Inter vinner den uppskjutna matchen mot Udinese efter att Sneijder vänder ett tidigt underläge
Inter-Cesena 2-1: Zarate, hör och häpna, gör det avgörande målet med kvarten kvar
Parma-Inter 3-1: Drömmen om tredjeplatsen dör på Tardini när Parma vänder matchen mot Inter
Inters trupp
Målvakter: 1 Julio Cesar, 12 Luca Castellazzi, 21 Paolo Orlandoni;
Försvarare: 2 Ivan Cordoba, 4 Javier Zanetti, 6 Lucio, 13 Maicon, 23 Andrea Ranocchia, 25 Walter Samuel, 37 Davide Faraoni, 40 Juan Jesus, 55 Yuto Nagatomo;
Mittfältare: 10 Wesley Sneijder, 11 Ricardo Alvarez, 14 Fredy Guarin, 17Angelo Palombo, 19 Esteban Cambiasso, 20 Joel Obi;
Anfallare: 7 Giampaolo Pazzini, 22 Diego Milito, 28 Mauro Zarate.
Att notera: Forlán saknas. Eller saknas och saknas, han är inte med. Inte heller Poli och Stankovic som opererades nyligen och missar de två sista matcherna är med. En som däremot är med och som förväntas göra åtminstone ett litet inhopp är vice-kaptenen Ivan Ramiro Cordoba, som gör sin sista hemmamatch i karriären efter 13 år i den svartblå tröjan.
För mig är Cordoba den enskilt största anledningen till att jag brinner så mycket för Inter. De svartblå har alltid varit mitt lag men när colombianen skrev på som den första värvningen i det nya millenniet så ökade intresset lavinartat – han var kapten i Colombia och 2001 avgjorde han Copa America-finalen som spelades hemma, i förlängningen, mot Mexico. I Inter har han aldrig gett mindre än 100 %, han har, tack vare sin inställning alltid varit förstavalet oavsett om konkurrenterna heter Materazzi, Samuel eller Cannavaro. Och när han väl hamnade på bänken har han accepterat sin roll, även där, till 100 %. När Cordoba gör sitt sista inhopp på Meazzas slitna gräsmatta lovar jag er att jag kommer ha svårt att hålla tillbaka tårarna. Gracias Campeon!
Milans form
Milan, som hela säsongen tampats med Juventus om lo Scudetto, har en udda säsong bakom sig. Jag kan inte minnas ett mästarlag som spelar så dåligt mot topplagen. Eller rättare sagt, som får ut så lite i resultat mot topplagen. Framför allt i höstas kunde inte Milan besegra en enda av topp 6-lagen. Under våren har det sett bättre ut – men när säsongen summeras och Milan, liksom Inter räknar in noll titlar (förutsatt att Juve inte kollapsar), så kommer de att veta att de inte förlorades mot Bologna för ett par omgångar sen utan när man förlorade mot Inter, Juve, Lazio och Napoli. Ett riktigt mästarlag ska alltid vara som bäst när det gäller – det tycker jag inte att Milan varit i år. Tvärtom, har de varit extremt jämna och vunnit alla de matcher de bör vinna – men när det väl har gällt, har laget varit platt.
Chievo-Milan 0-1:
Milan-Bologna 1-1:
Milan-Genoa 1-0:
Siena-Milan 1-4:
Milan-Atalanta 2-0:
Milans trupp
Målvakter: Abbiati, Amelia
Försvarare: Abate, Bonera, De Sciglio, Mexes, Nesta, Yepes
Mittfältare: Ambrosini, Aquilani, Boateng, Flamini, Gattuso, Muntari, Nocerino, Van Bommel
Anfallare: Cassano, El Shaarawy, Ibrahimovic, Maxi Lopez, Robinho.
Noterbart: Thiago Silva är fortfarande skadad och missar derbyt – ett jätteavbräck för Milan som dock skulle kunna starta med två Inter-fans på topp: Ibra och Cassano.
Förväntningar
Inför förra derbyt skrev jag att när dessa två lag möts så brukar Milan stå för bollinnehavet och Inter för de snabbare, rakare spelet. Under Allegris första år så spelade Milan tvärtom och laget vann båda matcherna. I vintras, när lagen senast möttes så lät Ranieri Milan hålla i bollen och en snabb kontring signerad Zanetti och Milito vann oss matchen. Jag förväntar mig något liknande idag…
Milan är det lag som måste vinna, som måste framåt, som måste göra mål för att Scudetto-drömmen ska leva till sista omgången. Inter behöver stå rätt, försvara sig och explodera framåt i kontringar.
Ett derby är alltid oförutsägbart – men visst tror jag att våra titaner reser sig en sista gång denna säsong för att visa sina tifosi att man i alla fall är bäst i Milano. Jag tror på en målsnål historia och att Milanos ende prins återigen avgör.
FC Internazionale – AC Milan
Var: Giuseppe Meazza eller TV4Sport
När: 20.45
Domare: Rizzoli
Mitt tips: 1-0 (Milito)
Håll koll på: Cordobas inhopp, trotjänarens sista på Meazza
