Lagbanner
Inter – Genoa 5-2: Fantastisk andra halvlek räddade spänningen i Serie A
Ett glatt gäng i jakt på sjätte raka scudetton.

Inter – Genoa 5-2: Fantastisk andra halvlek räddade spänningen i Serie A

Efter en sömnpiller till första halvlek vaknade Inter och Eto'o upp i andra och gjorde kaoz med Genoa.

Efter säsongens tråkigaste match mellan titeljagande Milan och Europa League-jagande Juventus som vanns av de rödsvarta så var Inter tvunget till att vinna mot kluriga Genoa för att ligan ska vara spännande några veckor till. Lättare sagt än gjort då Genoa är det lag – i konkurrens med Inter – som varit mest pazza i år. Laget som sprutar in mål men läcker som ett såll. Laget som ligger under med 0-3 men som vänder och vinner med 4-3.

Leonardo mönstrar upp en råstark elva där de enda som saknas är den skadade argentinska trion: Samuel, Cambiasso och Milito (vilka lirare!). Alltså: Julio i mål med Lucio och Ranocchia framför sig och med Chivu och Maicon på var sin kant. I mittens rike startar Thiago Motta på Cucho-positionen flankad av Zanetti och Stankovic och framför dessa herrar spelar den eminente WesleySneijder bakom Pazzini. Och i den skräddarsydda Eto'o-rollen som vänsterytterwinger med rätt att gå in i banan spelar såklart Eto'o.

 

Andra halvlek

Andra halvlek börjar med ett byte: Stankovic som inte alls kommit in i matchen byts ut mot Goran Pandev. Ett offensivt byte av charmtrollet Leonardo som måste förändra något då Inter ligger under med 0-1 efter att Palacio gjort mål strax innan halvlekspausen. (Någon som saknar matchrapport från första halvlek? Ni fick den precis: Palacio gjorde 0-1 i 40:e minuten. Första halvlek var, för att citera min kollega Hamilton, seg som sirap.) Om det är just bytet som ändrar matchbilden är svårt att säga men Inter kommer ut som ett helt annat lag. Efter en fin spelvändning får Eto'o bollen rättvänd och med massor av yta att rusa fram på. Backlinjen kan inte mer än backa tillbaka och försöka skära av ytor för den framstormande kameruanen som håller i, håller i och släpper bollen precis i rätt läge till en framstormande Maicon som på en touch slår den längst marken mot Pazzini som vunnit duellen mot sin gubbe och är först på bollen och sprätter upp den i nättaket. Kvitterat!

En minut senare (!) är det dags igen. Inter vinner tillbaka bollen direkt efter avspark och plötsligt är det Pandev som befinner sig i samma situation som Eto'o gjorde en spelsekvens tidigare: rättvänd med bollen limmad vid fötterna och full fart framåt. Makedonen hinner göra bort San Siro-bekanta Khaladze innan han avlossar ett skott som inte alls ser särskilt farlig ut till en början men som helt ställer Eduardo i målet som gör en skum knäparad han inte har kontroll på – och vem är inte där och hugger som en kobra om inte Eto'o. 2-1 och Inter har vänt på steken på en minut. Urstarkt!

Mardrömsstart på andra halvlek för Genoa men mardrömmen är långt ifrån slut då Freddie Krugger bara väntar på rätt läge att sätta klorna i sitt offer. Fem minuter efter Eto'os mål så gör han ett nytt och det är ett mål signerat en målkung av högsta klass. Mesto står och dräller med bollen och Eto'o hugger direkt (man använder verben ”hugger” väldigt ofta när man refererar till Sammy Eto'o men samtidigt är det svårt att hitta ett ord som är så passande när man beskriver Lejonet från Kamerun). Han avväpnar Mesto, tar sig in i banan, trollar bort Khaladze med en snygg fint och ser den lilla luckan vid första stolpen som Eduardo lämnat och placerar bollen enkelt där. Världsklass!

Eto'o är som en gubbarna på FIFA (eller PES, your choise) – han springer på allt, han pressar och han stressar, han fintar i straffområdet och han sätter bollen iskallt efter att ha väntat in målvaktens första move. Trots att han varit arkitekten till första målet, gjort två själv (och sen kommer att vara hjärnan bakom ytterligare en) så är det inte någon av de sekvensen jag tar med mig från gårdagens match när jag tänker på Eto'o utan när laget tappar bollen i offensiven och Samuel Eto'o sätter fart som en galning och jagar livet ur Genoa-spelarna för att vinna tillbaka den. Samuel Eto'o är en fantastisk fotbollsspelare. Inte bara är han en av världens absolut bästa målskyttar, han tillför så mycket mer till spelet. Både i speluppbyggnaden men även defensiven. Grande, helt enkelt!

Spiken i Genia-kistan får Pandev lov att sätta och målet är en mästerverk signerad Eto'o och Sneijder. Eto'o hotar backlinjen, hittar den perfekta insticket till Sneijder som är onside och han spelar i sidled till en helt ren Pandev som stod offside innan men nu står rätt och kan enkelt slå in bollen i öppet mål. Lite Barca-feeling över det målet. Och som sagt: Schack matt!

En sekvens som ställer en del frågor är när Chivu haltar till efter att ha blockat ett skott. Leonardo säger till Nagatomo att göra sig redo för ett inhopp och Cesena-lånet är inte slö med att göra sig spelklar. Men Chivu vinkar till Leonardo med rätt bryska tecken att han inte vill göra något byte. Man får sig en liten tankeställare? Borde inte Leonardo vara den som tar beslutet? Och om Chivu tycker att han kan skaka av sig det och kan fortsätta spela, borde han inte kunna berätta det på ett annat sätt en på ett sätt som ser ut att underminera Leonardo? Än en gång väcks det frågor angående om Leonardo är alldeles för mycket polare med spelarna och alldeles för lite boss.

Nåväl, bytet görs så småning om men då är det istället Ranocchia som matchats rätt hårt den senaste månaden. Chivu flyttar in i mitten och vår lille kamikazee tar vänsterplatsen. Och kvällens högsta jubel får planens kortaste spelare när han på strikermanér får en boll av inbytte Kharja, vänder bort sin gubbe och sprätter upp bollen i nättaket. 5-1 och San Siro i allmänhet och de japanska turisterna i synnerhet jublar som galna samtidigt som Nagatomo bjuder på en häftig målgest när han samuraj-hälsar på Zanetti. Fint!

Det finns ett par intressanta frågor att ställa. Man kan ställa dem nu men svaret bör inte komma förrän i sommar. Vad gör vi med våra lån? Bör Kharja och Nagatomo vara en del av Inters trupp nästa säsong? Som det känns nu så är svaret ja – men frågan är isåfall på vems bekostnad? Santon? Motta? Stankovic? Som sagt, en komplex fråga som inte behöver något svar nu. Men som måste tas i sommar.

I slutet av matchen gör även inbytte Boselli mål och Genoa snyggar till siffrorna en aning. Matchen slutar 5-2 och Inter skickar en hälsning till den mörka sidan av stan att de är fortfarande jagade – av de svartblå trippelvinnarna från Milano. FORZA INTER!

Fredy Espitia2011-03-07 11:53:11
Author

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?