La Settimana Scorsa: Är Pazzo en stjärna?
Är Pazzini verkligen anfallaren som ska bära Inter på sina axlar? Kan Lazio fortsätta på den inslagna vägen? Och är André Villas-Boas på väg att få sparken?
Efter en evighetslång speluppehåll för Inter var det så äntligen dags för lite Serie A-fotboll igen och Inter lyckades besegra Cagliari efter att Mister Ranieri bytt spelsystem i halvlek och Motta och Coutinho målat.
Det var modigt av Ranieri att byta ut Zarate i halvlek då han varit en av Inters piggaste spelare men facit ger ju Ranieri rätt, laget breddade sitt spel, kunde sära på Cagliaris backlinje och skapa fler chanser. Dessutom stod den inbytte Alvarez för förspelet till de båda målen.
Men veckans diskussionsämne är ingen av nämnda herrar utan istället vår förstecenter Pazzini. Jag gillar Pazzo, han verkar vara en sympatisk människa och som spelare är han en duktig forward som med sin tyng och killerinstikt ständigt skapar problem för motståndarna. Men är han tillräckligt bra för Inter?
Inters anfall har alltid kretsat kring en världsanfallare - i modern tid kan vi nämna bland andra Ronaldo, Crespo, Vieri, Adriano, Zlatan, Milito och Eto'o. Även om inte alla dessa killar är +20 mål-killar så har de under tiden de varit i Inter varit världsstjärnor som krävt mycket bevakning och som ständigt levererat.* Min känsla är att Pazzini inte är riktigt i närheten av sina föregångare och att hans förra vår var mest inspiration och faktumet att han spelade bredvid Eto'o som fick honom att göra så många mål. Är han verkligen den världsanfallaren som Inter ska bygga sitt anfall runt eller är han bara en gedigen side-kick till en världsstjärna? Dessvärre tror jag på det andra alternativet men Il Pazzo får gärna bevisa mig motsatsen.
*Jag är medveten om att nämnda herrar inte alltid levererat, t.ex. Milito nu - men då har de inte varit våra fixstjärnor i anfallet utan passerat zenit.
Inför säsongen tippade jag att Lazio skulle ha ett bra år då man värvat ett lag för ett rakare, snabbare spel, något som Edy Reja alltid förespråkat. Med spelare som Klose och Cissé längst framme och Henanez och Ledesma på mittfältet har man legobitarna för ett riktigt starkt lag.
I helgen fick de ljusblå från Rom mäta sina krafter mot de ljusblå från Neapel - i en match där Napoli med sin fruktade trident var favoriter, trots tabelläget. Och i en match där Lazio kom till spel utan sin bäste spelare denna säsong (Klose) och där Napoli hade det mesta och det bästa av spelet så lyckades man hålla nollan och åka hem med en poäng - och visade att man har mer än lysande spelare i offensiven utan ett gediget försvarsspel och en målvakt av allra högsta italienska klass i Federico Marchetti. Till helgen möter Lazio Juventus i en ren seriefinal och det är nog fler än i laziali som håller på örnarna från Rom i detta möte då chansen annars är att Juve drar ifrån och avgör serien för tidigt.
I somras försvann Leonardo till Paris och den fjärde huvudtränaren på ett år skulle anställas. En av de hetaste - men också mest omöjliga namn var en Inter-bekanting: André Villas-Boas, som ju hade ett förflutet som hjälptränare till självaste Mourinho. Dessvärre kostade han alldeles för mycket att lösa från kontraktet och till sist hamnade stjärnskottet i Chelsea.
Tiden i Chelsea har väl inte gått direkt som den unge portugisen önskat sig: Torres måltorka håller i sig, Captain Chaos fortsätter skapa negativa rubriker men framför allt så har man förlorat mot all toppkonkurrens man ställts mot, något som inte direkt smickrar Villas-Boas. Först förlorade man mot mästarna och Champions runner-up Man United, ingen skam i det. Men sedan förlorade man också mot Londonrivalen Arsenal hemma med 2-5 och det är ju lite tuffare då Arsenal utan Fab och Nasri inte alls är lika starka i år (fast å andra sidan har man en fantastisk RvP). I helgen förlorade man åter igen mot en CL-plats-kandidat: Liverpool. Och den förre Chelsea-spelaren Glen Johnson avgjorde för the Reds i slutminuterna.
Med två urstarka Manchester-lag i topp och med Spurs, Arsenal, Liverpool och även Newcastle (dark horse) som slåss om de två andra platserna till CL-platserna är det ingen utopi att Chelsea missar Champions nästa år. Inget jag direkt tror på men det kan ju hända i den stenhårda Premier League.
Tolererar Abramovich ett sådant bakslag? Är Villas-Boas jobb i fara? Det påstås att the next one har en klausul i kontraktet som gör honom osparkbar denna säsong? Men efter det? Och om Inter inte hamnar topp 3 och nödlösningen Ranieri får gå - kan AVB då hamna i Inter?
