Lagbanner
Legend: Paul Ince - "Il Governatore"
Paul Ince tog steget från de brittiska öarna till Serie A och Inter. Trots hans korta sejour på bara två år vart han en legend och hjälte både bland fansen och ledningen.

Legend: Paul Ince - "Il Governatore"

1995 slog en bomb ned bland nyheterna i sporttidningarna. Paul Ince, rivjärnet på mittfältet hos engelska Manchester United, hade skrivit på för italienska Inter i Serie A. Spelaren vart så populär och uppskattad, för framförallt sin spelstil, att fansen åkte till hans hus i Como för att övertala honom att stanna. President skickar än idag julklappar till honom och hans familj. Paul Ince när fortfarande en dröm om att återvända och träna Inter.

Paul Ince – ”Il Governatore

I slutet av 1995 hade Massimo Moratti tröttnat på mittfältet hos hans käraste ägodel, Inter. En fascination för England hade alltid funnits hos presidenten i Milano som bokade en resa till de brittiska öarna där han hade fått nys om en excentrisk fransman som trollband publiken.
Eric Cantona var mannen på allas läppar på arenan, där Manchester United skulle ta emot Crystal Palace. Minnet av matchen för de flesta var dock inte ett mål utan ett utbrott av fransmannen mot en åskådare med en ”kung fu-spark” som medierna kallade det dagen därpå.



Massimo Moratti hade dock sett något annat som han gillade på planen. En pådrivare med mycket energi och med en förmåga att tackla och vinna boll över stora ytor. Spelaren och mittfältaren hette Paul Ince och var engelsman, född i Ilford och var inne på sin sjätte säsong för Manchester United.
Spelaren i fråga var på väg och skriva på ett nytt kontrakt, detta var innan Bosmandomen, och hade i åtanke att vara kvar i Manchester United karriären ut, trots ideliga sammandrabbningar med den lika hetlevrade Alex Fergusson.
Massimo Moratti kontaktade klubben och förde sedan ett personligt samtal med Paul Ince, klubben accepterade budet och Ince hade plötsligt fått en ny klubbadress och ett nytt land att leva i. Paul Ince, som var en bestämd man med starka åsikter, han lovade Moratti en scudetto.

Innan Paul Ince tog steget över hade ett antal andra britter tagit chansen i dåtidens allra bästa liga, David Platt hade gjort det bra i Bari och Sampdoria, men hamnat i frysboxen hos Juventus. Paul Gascoigne hade lämnat alldeles för många intryck i huvudstaden och på den italienska arenan och Des Walker hade knappast gjort någon glad i Sampdoria. En hel del stod på spel för engelsmannen. Språkbarriären är ofta hinder nummer ett för en nykomling. Som tur var för Paul Ince fanns det två spelare i truppen som kunde engelska på  ett sätt som var mer än teckenspråk, Massimo Paganin och curvahjälten, Nicola Berti.

Ince var dock bestämd med att lära sig det italienska språket då en av hans främsta egenskaper på planen var att driva på sina medspelare, hur skulle han utnyttja det om ingen fattade vad han sa? För att dessutom förstå en kultur är språket alltid till din fördel.
Samtidigt som Paul Ince spelade i Italien startade engelska Channel Four sändningar från Italien, främst p g a Paul Gascoigne. Men ankaret, James Richardson, som kunde det mesta inom Italien, vart en hjälpande hand för Paul Ince på flera plan, både privat och i jobbet.

Paul Ince spelstil var något som man inte var van vid i Italien vid denna tidpunkt, en aggressiv, hårt tacklande, bollvinnande spelare. Det motsatta fick även Ince uppleva då han som mittfältare slog en 60 meters cross från ena kanten till den andra och förväntade sig applåder från publiken för den fina känslan i passningen, något som han snabbt fick erfara att det förväntas man kunna i en teknisk liga.

Mediamässigt var uppmärksamheten den samma, Ince bad Paganin översätta vad journalisterna skrev om honom i början på säsongen, men Paganin avböjde. Ince som inte förstod tog upp sin svarta bok och skrev ned namnen på journalisterna som producerat artiklarna.
Efter ett tag fick han höra att Gazzetta Dello Sport gjorde betygsättningar efter varje match, även om han inte kunde italienska så skulle han i alla fall förstå vad siffran betydde, men inom sig gick tankarna åt ett annat håll. Om nu tränaren väljer mig i varje match måste jag väl ändå göra något som är bra? Ince gjorde det till ett löfte att aldrig läsa Gazzettans betyg. Resonemanget för honom var att om de som skrev kunde så mycket om fotboll varför var de inte själva en spelare eller manager?

Tränare i dåtidens Inter var Ottavio Bianchi när Ince anlände. En herre som gärna valde en 3-5-2 formation. Ince skulle spela på vänsterkanten hade Bianchi bestämt.
Ince bad Paganin översätta tillbaka: ”I don´t play left-wing, I play centre-field!” I sex år hade Ince spelat på samma position, så varför skulle han ändra sig nu? Till slut hamnade han på vänsterkanten. Ince var van vid ett hederligt 4-4-2 och föreslog att laget nog skulle kunna prestera bättre. Bianchi ändrade sig i mötet med Torino och Inter tog en uddamålsseger med 1-0. Som tack för poängen fick Bianchi sparken dagen efter och en annan britt tog över skutan, Roy Hodgson.

Hodgson satte kaptensbindeln på Ince direkt och därefter blomstrade Ince på planen i en 4-4-2 formation.
Under hans andra säsong kom han även med i målprotokollet med hela 7 mål på 24 matcher, Ince växte en nivå och klarade av att göra saker han aldrig gjort på en fotbollsplan tidigare. Hans improvisation ökade och med det höga förväntningarna ökade hans självförtroende.

Samtidigt som Ince klev in i omklädningsrummet kom en yngre argentinare in i klubben, Javier Zanetti. På topp spelade den spelare som Ince tyckte hade mest talang, Marco Branca, en spelare med två bra fötter, stark, snabb och som kunde göra mål.
Under hans tid i Italien mötte han dåtidens världsspelare där han rankade Roberto Mancini som en av de bästa tillsammans med Milans George Weah, Paolo Maldini och Franco Baresi. I det egna laget hade han funnit en vänskap och knutit nära band med Aron Winter, Nicola Berti, Javier Zanetti och Ivan Zamorano.

Allt trevligt har alltid ett slut, så också för Paul Ince korta, men intensiva karriär under två år i Milano. Ince hade allt han önskade sig, bra väder, god mat, livliga fans och världens bästa fotboll. Dock skulle familjen ha önskemål om en flytt tillbaka till de brittiska öarna, sonen Thomas skulle fylla fem år och börja i skolan.
Inom sig ställde han sig flera frågor, men familjen var mer värd än fotbollen för Paul Ince. Den tyngsta dagen i hans liv är dagen då han åker till Massimo Morattis kontor för att meddela att han måste åka tillbaka p g a familjeskäl. Innerst inne visste han att fotbollsmässigt var det inte rätt val, men fotbollen var inte nummer ett. Trots ett förlängt kontrakt med bättre lön kunde inte Massimo Moratti övertala Paul Ince att stanna kvar i Italien.

Fansen fick höra om nyheten och begav sig till huset i Como som Ince hyrde precis bredvid Klinsmanns villa som han fortfarande ägde. Banderoller gjordes i ordning av curvan med texten ”Don´t go, we love you”.
Den utlovade scudetton till Massimo Moratti kom aldrig, men Ince relation till Moratti är än idag på ett familjärt plan. Varje jul dimper det fortfarande ned presenter från Italien i famljen Ince brevlåda. Året efter värvades Ronaldo till Inter, någon som Ince gärna hade delat spelplan med, istället gick flyttlasset till Liverpool.

Paul Ince tog Serie A med storm även om det aldrig vart någon medalj så satte han sitt namn på kartan över lyckade stranieri från de brittiska öarna.
73 matcher och 13 mål vart facit. 7:a i ligan första året, 3:a i ligan det andra året.
En final i UEFA-cupen,1997, mot Schalke04 slutade i en straff-förlust.

Se Paul Ince avgöra med en assist och en bicycleta mot Cagliari:
http://www.youtube.com/watch?v=TGi9uzrUsyk&NR=1

Se Paul Ince doppieta mot Piacenza:
http://www.youtube.com/watch?v=1Pm0hFDtWZA



Daniel Hamilton2011-07-07 12:00:00
Author

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?