Legender: Brasilien 1982 - Laget som alla älskade
Legendserien fortsätter med ett porträtt av ett lag som bjöd upp till samba under VM 1982 i Spanien. Njut av länkarna och se laget som inte nådde hela vägen men som charmade en hel värld.
Legender: Brasilien 1982 – laget som alla älskade
Det var hett. Det var jävligt hett. Ofta mellan 30-40 grader.
Året var 1982. VM i Spanien och alla svenskar fick följa evenemanget framför teverutan utan något blågult landslag, trots att IFK Göteborg vann en stor europeisk cup det året.
Ett annat blågult landslag fick nya supportrar över hela världen. Brasilien.
Laget bestod av idel bollkonstnärer och speciella karaktärer, en av dem redogör vi lite mer om senare i texten. Hans namn, Socratés. O Dottore´.
Många kallar dem det mest fantastiska landslag som aldrig vann VM, jag är beredd att till viss del hålla med om det, men det som fascinerade publiken och journalisterna var lekfullheten i detta landslag. De kunde bara spela på ett sätt. Full fart framåt, släpp alla bromsar och älska bollen. Behandla den med kärlek och respekt. Gör inga fula mål, bara vackra mål.
Coachen i detta landslag var Tele Santana, hans signum var ”spelarna skall ha friheten att spela” och ställde upp med 4-2-2-2 uppställning allt som oftast under detta VM. I en intervju 1982 sade han: ”Brasilien kommer att släppa in mål, men ett lag som går ut för att attackera måste acceptera det”.
Mittfältet var utan tvekan ett av de vackraste fotbollsvärlden beskådat. Ett mer talangfullt mittfält är svårt att hitta idag. Ingen coach skulle heller aldrig tillåta ett sådant mittfält i dagens mer cyniska fotboll. Fyra kreativa mittfältare bjöd upp till dans och skådespel i Spanien, kvartetten bestod av Zico, Socratés, Falcao och Cerezo.
Anfallarna var inte i närheten av denna klass som bestod av Eder och längst upp store, tunge Serghino. Målvakten skall vi inte ens nämna. Valdir Peres är inte ett namn någon lagt på minnet och det var väl inte förrän Claudio Taffarel slog igenom som Brasilien började producera duktiga målvakter.
I kvalspelet hade Brasilien gjort rent hus och vunnit samtliga matcher och kom till Spanien som storfavorit. Efter det briljerade man i träningsmatcherna genom att förnedra både Irland och Spanien. 23 landskamper utan förlust.
I gruppspelet hade man lekstuga: Sovjetunionen(2-1), Nya Zeeland(4-0) och Skottland(4-1)
Det ena målet vackrare än de andra. Zico smekte in frisparkar, Socrates klackade fram medspelarna, Falcao skarvade fram boll efter boll, Cerezo visade även han att han var mer än bekväm med bollen.
Som gruppetta gick man vidare till nästa omgång som bestod av ytterligare ett gruppspel där endast ettan skulle gå vidare. Ytterligare länder i gruppen var Argentina, som kom tvåa efter Belgien, och Italien, som av sina egna journalister kallades ”Det sämsta landslaget på 20 år” och ”ett gäng apor som försöker spela fotboll”. Italien spelade tre oavgjorda matcher i gruppspelet och gick vidare på bättre målskillnad som tvåa efter Polen, men före Kamerun och Peru.
Brasilien gick först ut mot Argentina där man var överlägsna, tre mål och en utvisning på en frustrerad Diego Maradona, innan gränsgrannen tilläts göra ett tröstmål i matchens sista minut.
Den avgörande matchen i gruppen krävde att Italien var tvunget att vinna, för Brasilien räckte det med oavgjort för att gå vidare. Detta skulle dock visa sig hjälpa föga då Brasilien endast kunde spela på ett sätt, som ett väloljat Harlem Globetrotters på gräs, men ett cyniskt Italien ville annat och för första gången fick det kreativa mittfältet ett motstånd på ett sätt man inte var van vid. Conti-Antongioni-Tardelli stod emot oväntat bra. Längst bak gjorde Dino Zoff en av sitt livs bästa matcher, framför honom stred Gentile-Scirea som om det gällde liv eller död.
Paolo Rossi. Nämn ett namn för en brasilianare som han/hon inte har glömt så är det tremålsskytten från denna match. Rossi stod rätt. Var klinisk när väl lägena uppstod. Och fick revansch.
Italien tog hela tiden ledningen. 1-0. 2-1. 3-2. I slutet gör Dino Zoff en räddning nere vid stolproten som i princip är omöjlig. Där och då börjar Brasilien förstå att det är en sådan dag.
När domaren blåser av matchen har många svårt att förstå vad som hände. Hur gick detta till? Men det var ju världens vackraste landslag som skulle vidare. Inte Italien.
Världen hade fått se fotboll ifrån dess vackraste sida. De som såg och upplevde det glömmer aldrig.
Länktips: Brasilien-Italien 2-3
http://www.youtube.com/watch?v=qgRpRTbk1oo&feature=related
Länktips: A tribute(Fantastiskt välgjord!)
http://www.youtube.com/watch?v=jnoz4NuYMU8&feature=related
Länktips: 11 mål eller 11 mästerverk
http://www.youtube.com/watch?v=zZxvYy5-ekI&feature=related
Vilka var dem?
Valdir Peres, målvakt
Den svaga länken. Var även med i truppen 1974 och 1978.
Leandro, högerback
Ångloket på kanten, lungor som en långdistanslöpare. Spelade i Flamengo hela sin karriär.
Oscar, mittback
Skulle försöka hålla ihop tvåmannaförsvaret då han mestadels såg ryggen på sina ytterbackar. Var även med i truppen 1986, men då som reserv. Spelade mestadels i Sao Paolo.
Luisinho, mittback
En av de som fick minst uppmärksamhet i detta landslag. Otacksam uppgift som siste man framför sållet Peres i målet. Fick ihop många matcher i Atletico Mineiro.
Junior, vänsterback
Såg sig själv som en mittfältare. Ingen hade talat om för honom att det även ingick defensiva uppgifter. Såg alltid lyckligare ut ju närmare målet han kom. Snabb, teknisk och bra fötter. Alltid lika förbannad när mittfältet valde ett annat alternativ än just honom när han kom rusande.
Falcao, mittfältare
Nils Liedholms favoritspelare alla kategorier. Smart, duktig åt båda hållen. Stod på toppen av sin karriär under VM i Spanien. Hade precis avslutat en fantastisk säsong i Roma.
Cerezo, mittfältare
Avstängd i öppningsmatchen mot Sovjetunionen, men var tillbaka därefter och hade en stor roll i att Brasilien spelade ut hela sitt register.
Zico, mittfältare
Briljant offensiv mittfältare med det fantastiska målfacitet 52 mål på 72 landskamper. Lekfull, så känsliga fötter samtidigt som det fanns en hårdhet hos honom.
Socratés, mittfältare
Lång, slank, mustaschprydd man. Geni. Inspiratör. Storrökare. Utbildade sig till barnläkare och var den som tryckte upp ”rösta den 15e” på sin matchtröja när han spelade i Corinthians där han, inspirerad av socialism, fick igenom ”Corinthians demokrati” vilket innebar att spelarna röstade om alla större beslut, bort med en auktoritär ägare som bestämde. Fick även bort ritiron för spelarna, vilket innebar att de slapp bo på hotell i flera dagar innan match. Hade flera bröder varav en hette Sofokles, en annan var Raí, som spelade i landslaget och Paris Saint-Germain. Elegantare spelare kunde inte skådas under detta VM. Avled för en tid sedan i sjukdom. R.I.P
Eder, anfallare
Startade ofta som ytteranfallare. Hade en hästspark till skott. Roberto Carlos store läromästare. Sköt nästan sönder målet i matchen mot Argentina med sin frispark som tog i ribban. Turades om att ta frisparkarna med Zico.
Serghino, anfallare
Kraftfull anfallare som användes som target. Var med i truppen tack vare att både Reinaldo och Careca var skadade. Knoppade in ett mål med huvudet efter ett delikat anfall.
Tele Santana, legendarisk förbundskapten
Avled 2006 i sjukdom. Av många ansedd som den viktigaste förbundskaptenen i Brasilien. Någonsin.
Kommentera gärna eller diskutera den på Twitter med mig på https://twitter.com/#!/DanneHamilton
Källa: World Soccer Summer 2011, Fat Buddha, Fotbolls-VM genom tiderna, Youtube
