När vi lyfte taket på O’Learys
Ett 50-tal Interisti skapade en fantastisk stämning på O’Learys när Il Principe åter satte Inter på Milanos fotbollstron.
Dök upp på O’Learys kvart över åtta och trodde att jag skulle vara bland de första. Fel hade jag, då ett 40-tal Interisti redan erövrat sportbaren vid Stadion. Många hälsade igenkännande och järngänget från 22 maj hälsade hjärtligare än så. De flesta hade redan beställt käk och var fullt upp med ätandet. Smart drag då man sällan äter bra när matchen väl börjat.
Mohammed Fahkro från FCIM1908, dagens värd, gick runt lite smånervös, jag känner igen känslan, man känner stort ansvar när man fixar sådana här evenemang, men hade full koll och hälsade trevligt på alla som dök upp i svart&blått.
Precis innan matchen fick någon idén att ta foto på hela sällskapet. Ut med alla nervösa för att plåta schyssta bilder att kunna visa upp för vänner och familj. Inget fel på engagemanget heller då dagens två första bengaler avfyrades till fotot. Vissa kan kalla det för onödigt, jag väljer att kalla det passionerat.
Matchen kom igång och jag ska inte gräva ner mig allt för mycket i den men så som jag skrev i infören så har Inter spelat bäst mot Milan när Milan fått vara bollförande och Inter fått ställa om. Ranieri verkade ha läst på läxan (som varken Benitez eller Leonardo gjort) och kontrollerade matchen fullständigt medan Milan fick rulla runt och försöka hitta en lucka i den svartblå muren. Än en gång fick vi se att myten om bollinnehav är just bara en myt. Milan må ha haft 67 % av bollen men de mäktade bara med tre skott på mål, en mindre än Inter som alltså gjorde mer med bollen än vad Milan gjorde.
Stämningen blev galen när Motta knoppade in 1-0 och galnare när vi märkte att det var en hemsk avblåsning för offside då Motta står två meter onside när Maicon slår passningen. När sen Milan började vaska fram chanser och van Bommel fick sin ribbträff så kändes det som en sån match.
Inför matchen hade jag sagt att derbyt avgjordes om Milans unga mittfält kunde spela klokt som Inters gamla eller om Inters kunde spela energiskt som Milans. Milan hade kloka van Bommel från start, klokt, han var kanske bäst i Milan. Men Inter vann den kampen i alla fall. Såg ni energin som Motta, Cambiasso och framför allt Zanetti spelade med?! Capitano var elektrisk igår och målet som Milito gör är helt hans mål (även om Abate förtjänar en halv assist på den). Motta var så där äckligt ful som alla andra lag hatar honom för och vi älskar honom för när han skavde sula, trashtalkade och spelade furbo. Och längst framme väntade en pånyttfödd prins och väntade på att bara få ett halvt läge för att göra mål.
När Milito gjorde sitt mål så stod tiden stilla från det han fick bollen till det att han satte den stolpe in. Varje gång Milito får sådana målchanser känns det så, som att han får två sekunder och gör det till tre. Så var det när han fintade ner Butt och gjorde 1-0 i finalen 2010 och så var det när han dribblade av van Buyten lite senare i samma match. Nu gjorde han det igen – och O’Learys och Curva Nord exploderade! Ja, nästan bokstavligen, då vårt jubel var så högljudd att delar av taket på Sportbaren faktiskt föll ihop och en lampa gick i graven.
Finns bara en PRINCE i Milano.
Efter matchen visste lyckan inga gränser och 50 Interisti bestämde sig för att riva resten av baren när alla börjar hoppa och skrika: ”Chi non salta é rossoneri”. Avslutningsvis smälldes ett tiotal fyrverkeripjäser och jag lämnade stadionområdet till tonerna av ”Pazza Inter Amala” som dånade från en bil på parkeringen. Än en gång, vissa må tycka att vi är överdrivna, jag väljer att kalla det oändlig passion.
***
Tråkigt att tidningar som AB väljer att fokusera främst på ”rasistattacken” mot Zlatan istället för själva matchen eller de fantastiska tifot som Curva Nord åter stod för. Ja, de flesta TV-tittarna fick ju inte se den då Mediaset sällan visar Inters tifo utan väljer att fokusera på Milans men Wegerup som täckte matchen för den rosa tidningen var ju på plats och kunde se Inters tifo som höll, som så många andra gånger förut, absolut världsklass. Hela Curva Nord skiftade mellan orden ULTRAS och MILANO. [Länk]
Att Gattuso och Cassano hånades kan man också tycka är lågt, det gör jag, framför allt då Cassano är Interista och ofta stått på Curva Nord, men som så många andra påpekat så är det så gargongen mellan dessa lag funkar. Förra året hånades Inter-legenderna Facchetti och Prisco. Vi kan väl kalla det tough love.
Det var Milans hemmamatch men visst hörde man bara Curva Nord genom hela matchen?! Och det var alltså innan målet…
Milan ligger en poäng bakom Juve och är fortfarande favoriter till Scudetton. MEN! Milan har inte vunnit mot Napoli, Juve och nu Inter vilket man ändå får se som ett svaghetstecken. Att vinna mot Lecce, Novara och Cesena är lika viktigt men det är matcher som förväntas vinnas. Fansen rycker inte ens på axlarna efter tre poäng. Nej, det är stormatcherna som fansen kräver och vill att man ska vinna och Milan har alltså inte vunnit några sådana i år. (Förra året tog vi en pinne på fyra matcher mot Juve och Milan – främsta anledningen till den uteblivna Scudetton.)
Sen så vet vi om att det är på våren en viss herr Ibrahimovic brukar krokna och utan en sylvass Ibra på topp känns Milans anfall tämligen lam ut. Galliani gör rätt som fortsätter jaga Tevez.
Drömomgång för Inter och Lazio då Udinese och Milan torskar och Juventus bara klarar kryss. Nu ligger vi alltså ”bara” sex poäng bakom Juve och det som kändes som en omöjlighet för en månad sen känns som et möjligt scenario nu. Men det är fortfarande Milan som är favoriter. Och Juve har ingen Europa att tänka på.
Kul att 90 % av de Milanistas som läste Quizet igår kunde se humorn i den. Man kan ha stor respekt för varandra innan och efter matchen men på matchdagen hör det till med lite tough love och gliringar.
Och lille Leon klarade av sin derby-debut med en seger, precis som syrran. Nu ska han alltså bara fixa en trippel under sitt första levnadsår för att komma upp på storasysters nivå.
