Krönika: Júlio César - alltid nummer ett i vårt hjärta
"Presidenten kunde betala världens högsta lön till en värdelös Recoba, han kunde förlåta Adrianos fyllor och skandaler varje gång, han daltade både med Zlatan och med Ronaldo – men när han ska bestämma sig för att dra till med hårdhandskarna så gör han det mot Cesar av alla spelare. Den snälle. Den glade. Den klanderfrie. Ledningens hantering av detta har varit under all kritik och inte värdigt varken Inter som klubb eller Julio Cesar som hjälte."
I januari 2005 gick en 25 år ung och väldigt lovande målvakt från Brasilien som free transfer till Chievo. Målvakten, som bara ett halvår tidigare hade varit förstemålvakt för sitt landslag i Copa America, ansågs vara en alltför stor talang för lilla Chievo och ännu konstigare blev det att han under sitt halvår i Verona-klubben, inte fick göra en enda match. I juli 2005 fick vi alla svar på frågorna, spelaren kritade på ett treårskontrakt med storklubben Inter. Eftersom Inter redan hade fyllt sin kvot med icke-EU-spelare hade man fått köpa målvakten via Chievo.
Under försäsongen med Inter fick målvakten göra några framträdanden i träningsmatcher och imponerade så stort att han genast blev lagets förstamålvakt, trots att hjälten från EM 2000, Francesco Toldo ägde tröja nr. 1 i Inter. Julio Cesar hade gjort entré i klubben.
Sen den dagen har målvakten med tröja nr. 13 alltid varit nr. 1 när tränaren, oavsett om han hetat Mancini, Mourinho, Benitez, Leonardo, Gasperini, Ranieri eller Stramaccioni, valt sin startelva. Under sin tid i Inter har Julione, som han kallas av fansen, också tagit över målvaktströjan i landslaget och blivit odiskutabel etta även där.
Under Césars tid i klubben har Inter haft sin mest framgångsrika period i modern historia med bl.a. fem raka Scudetti, tre Coppa Italias, fyra Supercoppas och som grädden på moset en Champions League-viktoria och en FIFA Club World Cup.
Vissa målvakten överskattas alltid rejält av fansen. Andra underskattas. När Inter vann Champions så var det Milito som fick rubrikerna. Det var Zanetti som höjde bucklan. Det var Mourinho som geniförklarades. Men är det någon som tror att vi någonsin spelat final i Madrid om inte Julione gjort såhär?
I själva finalen, när Inter ledde med 1-0 så får Bayern till ett fantastiskt anfall där Klose (?) klackskarvar vidare till Olic (?) och lämnar fritt skottfält för Müller som bara har JC framför sig. Men just där, just då så var Julio Cesar bäst i världen och stoppade enkelt skottet. Precis innan Milito gjorde den matchavgörande 2-0 så stod även vår brassekeeper för en fantastisk räddning på när Robben bryter in från sin högerkant och försöker curla in bollen med sin känsliga vänster, sådana mål som holländaren gjort hela våren. Friläget ser du 0:58 in i detta klipp och Robbens skott 1:21
---
Idag ser Julios situation annorlunda ut. Trots att hans två senaste säsonger inte varit världens bästa så har han ändå hållit extremt hög klass och bl.a. bjudit på denna trippelräddning. Men nu får han veta att han längre inte är önskad i klubben. Anledningen är enkel, Inter spelar inte i Champions i år vilket innebär att det inte blir några feta cash och Julio Cesar, som den världsmålvakt han är, sitter på en hög lön. Han är inte ensam om att vara oönskad, Forláns kontrakt har man redan brutit, likaså Lucios och man verkar vilja göra samma sak med Stankovics.
Att vara sentimental funkar inte inom business, det har vi lärt oss vid detta lag. Och kanske borde vi ha generationsväxlat mycket tidigare än nu – så hur mycket det än svider att se Stankovic tvingas bort och se Lucios kontrakt brytas (för att spelaren sedan direkt ska gå till Juve av alla klubbar) så går det inte att legitimera Julios utfrysning. Visst, han är 33. Men det är ingen ålder på en målvakt. Visst, hans lön är stor. Men det förtjänar man om man är en av världens bästa och mest stabila målvakter.
Juliones ersättare är redan köpt. Handanovic är en väldigt duktig målvakt som säkerligen kommer att glädja oss enormt med tiden. Och allt har en början och allt har en slut. Det fanns säkert de som tjurade över att Chievos andremålvakt skulle peta Toldo en gång i tiden, men skillnaden där var att Toldone fick behålla sin tröja nr. 1 och fick vara kvar i laget som andramålvakt. Han fick stå i Coppa Italia och han fick motta fansens kärlek. Det är så en målvaktsväxling ska ske, inte som nu när Cesar inte får följa med på träningsläger och där alla från presidenten ner till de nya direktörerna pratar om honom som något som katten lämnat på dörrmattan.
Vi var många som klagade på Juventus president Agnelli när han, och inte Del Piero, avslöjade att den förgångna säsongens var Pintoricchios sista i klubben. Nu gör vi ännu värre mot en, om än inte lika stor ikon, så i alla fall lika betydelsefull spelare för oss. Julio Cesar kommer aldrig att inför fansen ta emot deras kärlek och deras applåder när han gör en sista match för klubben.
Presidenten kunde betala världens högsta lön till en värdelös Recoba, han kunde förlåta Adrianos fyllor och skandaler varje gång, han daltade både med Zlatan och med Ronaldo – men när han ska bestämma sig för att dra till med hårdhandskarna så gör han det mot Cesar av alla spelare. Den snälle. Den glade. Den klanderfrie. Ledningens hantering av detta har varit under all kritik och inte värdigt varken Inter som klubb eller Julio Cesar som hjälte.
Idag vet vi väldigt lite om Cesars framtida öden. Blir det Premier League och Tottenham? Blir det Brasilien och favoritlaget Flamengo igen? Måtte det inte bli ett annat Serie A-lag bara. Men vart han än går så kommer han alltid att vara vår nr. 1!
