Panelen tycker till:
Landslag, skador och mercato
Efter ännu ett landslagsuppehåll kickar Serie A igång igen till helgen. För att summera läget kommenterar Interredaktionens David Svensson, Daniel Hamilton och Robin Alvarsson här vad som varit på tapeten under uppehållet.
1. I tisdags spelades så matchen som snuvade oss på Serie A-fotbollen i helgen, Holland-Sverige. Själv hamnade jag i en lägenhet där folk snabbt började diskutera hur man skulle lyckas skada Sneijder. Detta fick mig att lacka ur ordentligt och bägaren rann över, efter det höll jag istället på Holland och jublade av glädje när Wes styrde och ställe...
Hur tänker du kring landslagsuppehållen? Håller du på Sverige eller motståndarna om detta har ett par Interlirare? Är det inte lite hyckleri att följa spelare 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året för att sedan hålla på deras motståndare bara för att de råkat byta tröja? Tycker vi mindre om Interlirarna bara för att de byter tröja under landslagsuppehållen?
David Svensson:
Personligen håller jag alltid på Sverige i landslagssammanhang och jag skulle inte vilja säga att det är hyckleri bara för att motståndarna har en Inter-spelare. Visst blev jag glad och njöt av Sneijders enastående prestationer men jag hade varit ännu gladare om Sverige hade vunnit. För mig är fotboll en lagsport och jag håller först och främst på en klubb eller ett landslag sedan på spelare.
Visserligen brukar jag ha ett gott öga till de landslag som har våra spelare, men det är mest för att skapa intresse kring de annars trista landslagsuppehållen. Jag tycker helt enkelt att fotboll blir roligare om man kan heja på ett lag. Dessutom vill man ju att våra spelare ska prestera så man kan känna sig stolt samt att övriga världen ska förstå hur bra de är.
Däremot kan jag säga att om det osannolika skulle hända att Sverige skulle möta Inter i en match är mitt svar ganska enkelt. Jag skulle hålla på Inter.
Daniel Hamilton:
Landslagsuppehållen är en pina! Alla dessa kvalmatcher har knappt något intresse från min sida, jag tittar på VM och EM, men vägen dit är inte alls lika inspirerande att följa. Att följa ett klubblag kontra ett landslag är som natt och dag för mig. I klubblagen kan man hitta en själ, en identitet, man hittar favortspelare och man följer sitt lag i princip dagligen. Hade Sverige haft ett par Inter-lirare så hade jag tittat mer frekvent, men det är ju Sveriges enda superstjärna som representerat Inter på den stora scenen, därav det mindre frekventa tittandet.
Jag blir inte alls lika nervös och stirrig när Sverige har 0-0 mot Moldavien i 80:e minuten jämfört med om Inter möter Siena och det fortfarande är mållöst. Jag reser mig inte upp och skriker när Wernbloom gör ett mål i den blågula tröjan på samma sätt som när Etoó dunkar in ett av sina mål mot Werder Bremen. Hjärtat styr detta, det är ofrånkomligt. I övrigt så är man extra nervös för skador under dessa "uppehåll" vilket Inter tidigare klarat sig bra ifrån jämfört med denna säsong. Att sedan folk börjar diskutera hur man ska skada en överlägsen spelare i motståndarlaget medvetet visar bara på att man besitter en primitiv aphjärna. De flesta har gått från grottstadiet och tänker i andra banor.
Robin Alvarsson:
Detta är en komplex fråga med många motsättningar. Det blir ofta en krock mellan ena sidan av hjärtat och andra. Svenska landslaget är alltid nummer ett i internationella sammanhang för mig. Förlorar Sverige, som senast, mår man bara dåligt. Trots att det var favoriten Wesley Sneijders fötter som såg till att så blev fallet. Samtidigt, när Sneijder klackskarvar bollen förbi Granqvist, kan jag märka att jag sitter och ler mitt i bedrövelsen.
Det finns många exempel på när lojalitet går en kamp mot tycke. Man kan byta fru, men inte favoritlag och så vidare. Ett annat exempel är att jag, som är blåvit, inte kunde hålla mig från att beundra många av AIK:s Johan Mjällbys insatser i blågult när det begav sig. Kan tänka mig att situationen var likadan för gnagetsupporters när Pontus Wernblom gjorde succé mot Ungern. Det är väl i det facket man får placera även motsättningen Interspelare kontra Sveriges landslag.
Rörigt svar måhända, men det blir lätt så när man börjar gräva lite i
sin fotbollshjärna.
2. I veckan fick vi höra att Cambiasso blir borta en knapp månad och Milito - två veckor. Lägg där till Mottas långa skadeproblem, "The Wall"s missade matcher och alla andra småskavanker... Hur oroliga ska vi vara egentligen? Varför tror du vi drabbats så hårt av skador just nu? Har det med sommarens VM att göra? Eller är det Rafa som orsakat detta?
David Svensson:
Ser man till spelarna som har blivit skadade är det ju ingen grupp av VM-spelare som utmärker sig. Varken Motta, Cambiasso, Zanetti, Cordoba eller senast skadade Mariga deltog ju samtidigt som Milito knappt fick spela. Så förklaringen måste vara någon annan. Jag måste erkänna att jag är dåligt insatt i Rafas träningsmetoder, men vad jag vet om Mourinho så körde han extremt mycket boll och om Rafa blivit mer fysisk skulle det kunna bidra. Eller kanske är det bara slumpen?
Dock har vi anledning till oro. Med ny tränare hade vi behövt lite arbetsro för att få ihop spelsystemet. Nu blir allt väldigt ryckigt med nykomponerade startelvor till varje match och spelare som får svårt att hitta formen. Enda ljuspunkten är att våra lovande bänkspelare får chansen. Det hade varit kul att se om någon kan ta klivet.
Daniel Hamilton:
Inter verkar ofta vara drabbade av skador, förra säsongen var ett undantag då man fick tillbaka spelare om någon skadade sig, men den här säsongen verkar bli en all-time-high. Det är bara att vara glad att man har en bred trupp. Detta innebär ju dessutom att Benitéz kan rotera spelare som han verkade ha en förkärlek för i Liverpool.
De spelare som är skadade spelade inte mest matcher under säsongen. Sneijder spelade mest matcher från start under förra säsongen, men han är ju hel? Däremot kan återhämtningen ta längre tid ju äldre spelaren är, om du dessutom är lika skadebenägen som Thiago Motta så tar ännu längre tid att återhämta sig för varje skada. Att det skulle bero på Benitéz träningsmetoder tror jag definitivt inte.
Robin Alvarsson:
Förmodligen ligger förra säsongens hårda matchande av samma startelva, samt VM-slutspelet, till grund för denna säsongs skadehistorier. Mourinho gjorde tidigt klart att han satsade på att elva spelare skulle spela, helst alla matcher. Dessa elva, såklart med vissa variationer, spelade väl upp emot femtio matcher förra året. Några deltog även, mer eller mindre, i Världsmästerskapet i Sydafrika. Det är även samma spelare som vi vill se på planen i år. Detta är baksidan på Inters passivitet på transfermarknaden. Det har helt enkelt inte köpts in några spelare som kan avlasta truppen. Truppen som gick in i säsongen med skavanker, och som definitivt kommer få nya sådana.
3. Mercato, mercato, mercato.... I veckan skojade Moratti om att han funderade på att värva Messi i januari. Skojade gjorde däremot inte "källan" som hävdade att Xabi Alonso eller andra hand Cesc Fabregas kunde anlända.... Hur ser transferfronten ut egentligen? Hur mycket ska man lita på? Vad är rimligt? Hur många kommer i januari? Vem är din drömvärvning i januari?
David Svensson:
Både Xabi Alonso och Cesc Fabregas är två spelare jag beundrar och det hade varit helt fantastiskt att få se någon av dessa i Inter. Dock tror jag att detta förblir en dröm. Då Branca och Moratti betonat vikten av ekonomisk balans tror jag knappast att de kommer ta ut svängarna alltför mycket i januari-fönstret. Dessutom behöver vi ju förstärkningar som även kan delta i Champions League.
Om jag ska välja en realistisk drömvärvning så vore det Pastore eller Hamsik, fast även de blir svåra att knyta till klubben. Kanske skulle Torres kunna gå att lösa med tanke på Liverpools läge. Frågan är bara huruvida han kan spela på en kantposition. Det viktigaste är att vi inte värvar för gammalt. Vi har ett lag som börjar bli åldersdigert och en smidig generationsväxling är otroligt viktigt.
Daniel Hamilton:
Jag är ytterst tveksam till att värva spanska spelare till Serie A. Inter senaste lyckade värvning från Spanien måste ha varit Luis Suarez någon gång under 60-talet? På rak arm kan jag inte komma på någon spansk spelare som gjort succé i Serie A den senaste tiden? Dock är både Fabregas och Xabi Alonso två smarta spelare och smarta spelare brukar kunna passa in omgående i en ny miljö, precis som Sneijder gjorde. I januari fönstret tror jag att man tar in max 1-2 spelare, dock så kan man nog inte förvänta sig någon supervärvning, möjligt att man går efter Hamsik eller Pastore, men personligen skulle jag vilja se Schweinsteiger i Interdressen, men tyska spelare lämnar inte gärna Tyskland längre precis som de engelska spelarna, de verkar trivas med på öarna med fish n´chips.
Personligen tror jag att de engelska landslaget skulle må bra av att ha ett par spelare i någon annan liga, så om man får önska/drömma så får gärna Wayne Rooney ta steget söderut till Milano;).
Robin Alvarsson:
Jag tror att vi kommer få se en stor värvning i januarifönstret. Dels måste Moratti, Branca och Paolillo stilla fansens missnöje med att Milan vann transfermatchen i somras. Sen tror jag att Benitez ligger på. Han har flera gånger gått ut med att han vill se nya spelare komma in.
Xabi Alonso och Cesc Fabregas är två eleganta lösningar. Dels skulle de passa väl in i laget, dels är de två riktigt bra fotbollsspelare som dessutom har fina ledaregenskaper på planen. Tyvärr tror jag inte att vare sig Mourinho i Real Madrid eller Wenger i Arsenal är speciellt sugna på att sälja av två så viktiga spelare mitt under säsong. Men kanske till nästa sommar? Spelare som Diego Forlan och Dirk Kuyt ligger nog närmare till hands. Eller varför inte holländaren Afellay.
En drömvärvning just nu är Wayne Rooney. Han bråkar med Ferguson, tjejerna är snyggare i Milano än i Manchester och Moratti gillar forwards. Bitarna faller på plats...
