Schalke 04 - Inter 2 - 1: Dags för en ursäkt
Då var det dags, kvällen då det omöjliga skulle hända, då vi skulle ge skäl för Pazza Inter. Men verkligheten är verklighet och de blåsvarta var aldrig ens nära. Ett pinsamt kapitel i Inters historia satte sin punkt denna kväll.
Inter hade visat självförtroende i veckan, något som de uppenbarligen inte hade rätt till. Största överraskningen i startelvan var att Cambiasso saknades och i övrigt såg den ut så här.
Cesar
Maicon-Rannocchia-Lucio-Nagatomo
Zanetti-Motta-Stankovic
Sneijder
Eto'o-Milito
Första halvlek sammanfattas lättast med ordet krampaktigt. Inter har bollinnehavet, rullar runt och kommer till anfall, men när inlägget ska komma, skottet eller den avgörande passningen är det helt enkelt inte bra. Farligaste lägena kommer genom ett bra skott av Stankovic som Neuer sträcker sig på samt en fin frisparksvariant där Maicons tår är för korta. Och trots dominansen så händer det, precis innan halvtid, som absolut inte fick hända. Typiskt nog spelar Motta bollen på domaren får tillbaka den men har ingen yta och tappar. Givetvis ligger mittbacksparet fel, det vore inte Inter 2011 om det inte vore så, och Raul smiter emellan, rundar Cesar och lägger in den. Matchen körd.
I halvtid byts Pandev in, killen som har ett rörelseschema som en korpenspelare (förvisso en bra sådan). Makedoniern gör nog inte heller en enda bra sak under hela sitt inhopp, faktiskt bland det mest otekniska jag sett på den här nivån. Inter kvitterar förvisso bara några minuter in i andra men då är det fortfarande fyra mål kvar. Inter fortsätter att föra spelet, lika krampaktigt som innan och Schalke fortsätter kontra, med skillnaden att tyskarna har färre spelare mot sig och det blir lite farligare när de kommer. Schalke har även ett mål inne som döms som offside, vilket enligt repriserna skulle var någon centimeter i så fall. Men så till sist i 81:e kom även 2 – 1 och det var givet att vi skulle förlora ikväll, bara en tidsfråga. Nej det här var en enda lång pina.
Jag måste säga att de senaste veckorna är inget annat än pinsamma. Inter skämmer ut sig och det är knappt någon som förtjänar att bära vår vackra tröja. Jag säger inte att man inte kan förlora mot Milan eller Schalke, det är två kompetenta klubbar, och jag säger inte att man inte kan ha en dålig dag. MEN, det är sättet man förlorar på. En backlinje som Gefle hade gjort mål på, ja jag tror fan till och med jag att själv hade kunnat peta in en boll om jag spelat i Schalke. Ett mittfält så passivt att man få gnugga ögonen för att se om vi verkligen har ett. Våra avgörande spelare ser ut rädda lamm och våra fighters är mjukare än bomull.
Det värsta är att spelare, tränare och klubb inte ber om ursäkt. Jag tycker synd om alla som betalde flera hundra, vissa till och med tusen kronor för att se den skiten som man visade upp hemma på Meazza förra veckan och efteråt få höra massa dravvel. ”Vi ger inte upp, vi blickar framåt, bla bla bla.” Att ligga trean i ligan är underkänt och att åka ut i en kvart i CL är godkänt egentligen. Men på det här sättet. Mamma Mia! Nu kräver jag en ursäkt från Inter, annars! Annars ja vadå? Nej annars inget. Det finns inte ett skit jag kan göra.
Vi släpper alltså in sju mål mot Schalke. För att ni ska få lite perspektiv så kan jag säga att förra säsongen släppte vi tre stycken under hela slutspelet. Skandal. Nu mår jag illa och en god natts sömn känns avlägset.