Seger i Trofeo TIM: sammanfattning och reflektioner

Match nummer 1: Juventus 0-1 Inter (Coutinho 12')

 

Inters startuppställning: Handanovic; Jonathan, Ranocchia, Chivu, M'Baye; Guarin, Cambiasso, Zanetti; Palacio, Milito, Coutinho

 

Juventus har större delen av bollinnehavet och ett par bra chanser som Handanovic och backlinjen med nöd och näppe lyckas avstyra. Matchens enda mål tillkommer efter att Palacio skarvat in bollen i straffområdet som sedan med en märklig backspin lurar Lucio och friställer Philippe Coutinho som rakar in segermålet i Storaris vänstra hörn.

 

Match nummer 3: Inter 2-1 Milan (El Sharaawy 16', Guarin 25', Palacio 34')

 

Inters startuppställning: Belec; M'Baye, Silvestre, Chivu, Nagatomo; Guarin, Cambiasso, Zanetti; Palacio, Milito, Coutinho

 

Även om Milan tar ledningen efter en halvdan luftduell av Silvestre och ett närmast pinsamt försök till ingripande av Chivu som ger El Sharaawy öppet läge så känns det inte som att det är någon tvekan om vilket som är det bättre laget. Inter har ett betydligt mer ordinarie lag och påbörjade dessutom sin försäsong tidigare vilket märks på planen. Rodrigo Palacio prickar först pannan på Fredy Guarin till 1-1 och gör sedan själv 2-1 efter en djupledslöpning.

 

Turneringens bäste spelare: Philippe Coutinho

 

Fem tankar efteråt:

1. En vinst är alltid något positivt...

...eller? Ser man till de fyra senaste turneringarna så har det inte gått särskilt bra i ligan för det vinnande laget i Trofeo TIM. 2008 vann Milan och slutade därefter trea i Serie A, 2009 vann Juventus och kom därefter sjua i ligan. Inter har vunnit de två senaste åren före detta och har då gjort sina två sämsta säsonger i ligan på sju år. Nu ska man dock inte dra några större växlar efter en jippoturnering som denna, för det är väl ändå ingen som vågar hoppas på en titel senare i vår?

 

2. Philippe Coutinho kommer att bli en nyckelspelare för Inter kommande säsong

Både Marco Branca och Piero Ausilio har tagit sig flertalet tillfällen att resa till Brasilien för att förhandla med Sao Paolo och supertalangen Lucas Moura. Till vilken nytta då kan man fråga sig? Så här långt under försäsongen har Coutinho visat att han verkligen har mognat under sin låneperiod i Espanyol och kommer med sin teknik och passningsskicklighet att vara mycket nyttig i Inters offensiva spel under kommande säsong.

 

3. Inters sämsta mittback är också den bäst betalde

Tre miljoner euro om året. Så mycket tjänar Christian Chivu efter att ha förlängt sitt kontrakt med Inter till 2015. Tre miljoner euro per år för ett fjärdeval som mittback, är det verkligen värt det Branca? Utgår man från det man såg under lördagkvällen så känns det som att Ranocchia och Silvestre är de som kommer att slåss om platsen bredvid Walter Samuel, förutsatt att "the Wall" är helt frisk och i form. En liten fördel för Silvestre som presterade bra under de minuter han fick på sig ikväll.

 

4. Vi behöver värva en vice-Milito

Diego Milito må ha en bra säsong bakom sig. Men det känns fortfarande inte säkert att han kommer att kunna prestera på topp i 38 ligamatcher plus Europa League. Han har redan haft en lång formsvacka under sin tid i Inter och man kan inte lita på att det inte händer igen. Palacio är också kapabel att spela central anfallare men är också han över 30 år gammal. Pazzini verkar lämna klubben och succén från primaveralaget, Samuele Longo, känns inte redo för att spela regelbundet i A-laget än utan behöver minst en säsongs regelbunden seniorfotboll på lån först.

 

5. Stramaccioni har något positivt på gång

Personligen vågar jag verkligen inte hoppas på någon scudetto den här säsongen. Men förutsättningarna för att göra en bra mycket bättre säsong än den förra finns helt klart där. Trots att man inte har värvat några storspelare så har man åtminstonde minimerat riskerna för så grova underprestationer som vi såg förra säsongen. Handanovic kommer inte att vara lika ojämn som Julio Cesar var, Silvestre kommer inte att göra de misstagen som Lucio gjorde, Coutinho kommer att vara 100 gånger mer effektiv än Mauro Zarate och Rodrigo Palacio kan olikt Diego Forlán prestera även på en kant.
Lägg därtill att vi nu startar säsongen med en tränare som alla är nöjda med och som kommer att få mer lugn och ro än vad både Gasperini och Ranieri fick tillsammans.