Tankar efter Madunninan och ett grattis till Juve
Lite tankar och funderingar efter gårdagens kusinkross och Juves ligaseger.
Jag ska erkänna att det var första gången på evigheter som jag inte alls var särskilt pep på inför ett milanesiskt derby. Jag menar, Inter hade absolut ingenting att spela för mer än att sabba för Milan och sin heder, något som man inte försvarar speciellt bra under säsongen. Mina negativa känslor inför matchen avspeglades antagligen rätt mycket i en håglös införrapport. Jag hade faktiskt inte ens tänkt titta på matchen utan istället ta hand om förkylda småbarn. Men ju närmare klockan tickade mot matchstart desto högre blev pulsen. Och klockan åtta satt man där, fastlimmad framför Club Calcio med nerverna utanför tröjan. Ett derby är alltid ett derby…
Zero tituli både för Inter och för Milan i år. Men ett lag kan i alla fall titulera sig obestridda kungar av Milano efter 0-1 i bortamatchen och 4-2 hemma. Milano Siamo Noi!
Gesten mot Cordoba var verkligen fin när alla Inter-spelarna kom in med Cordobas 2:a på tröjan. Det är ingen hemlighet för någon att Cordoba är min absoluta favorit i Inter och en tår rann ner för min kind när jag fick se kramkalaset innan matchstart. Sen tyckte jag det var väldigt fint av Nesta, Muntari och vapenbrodern Yepes att också komma fram och krama om Café Colombia.
Trotjänare.
Finns väl få matcher i världen som kan bjuda på så fantastiska tifon som under ett milanesiskt derby. Ja, jag har sett både Reals och Barcelonas som täcker hela arenan men det finns ju inget genuint med dem, det är inte fansen själva som arrangerar dem utan klubben. I Italien är de i tifosi som står för spektaklet och tydligen hade Inters Curva Nord jobbat med sitt tifo i två månader. Tänk vilket jobb de lägger ner på laget i sitt hjärta trots att laget hackar som det gör. Världsklass!
Juventus och Milan har dominerat Serie A i år och många vitsvartröda påstår att ordningen är återställd. Och när man kollar på Boatengs gratisstraff igår och denna sekvens här kan man väl inte mer än att hålla med. Klockan är tillbakavriden till innan 2006.
Kommer Zlatan att lämna Milan nu? Både italienska och svenska tidningar vältrar sig i spekulationer efter att Big Z beklagat sig efter matchen och de uteblivna titlarna. Well, det hade inte direkt förvånat om Ibra tar sitt pick och pack och drar till Madrid. Svensken har aldrig varit den som kämpar i motvind. Så då är det väl bara att gratulera Milan till nästa års Champions League-seger!
Att begrunda: när Zlatans karriär summeras om några år så kommer hans framgångsrikaste tid ha varit i Inter. I Ajax tog han 2/3 ligor (67 %), i Juventus tog han 2/2 scudetti (100 % eller 0, beroende på hur man ser det), i Inter tog han 3/3 (100 %), i Barcelona 1/1 (100 %) och i Milan kommer han att ta max ¾ (75 %) om han nu väljer att stanna kontrakttiden ut.
Framgångrik.
Jag vet ju att Zlatan säljer och att det är Milan som är inne nu, men ärligt talat, hur jävla mycket rövslickeri kan man ägna sig åt som expertkommentator? När Milan får sin dunderbilliga straff och när Inters boll som verkade vara över mållinjen men som dömdes bort så klyschar Åslund och Hussfelt loss med sånt mög som att det hände ju Milan mot Juve och sånt jämnar ut sig över en lång säsong. BULLSHIT! Milan har fått 14 straffar med sig denna säsong, mest av alla i Serie A – och alla objektiva Milanisti kan säkerligen erkänna att inte ens mer än hälften varit korrekt dömda. Inter har fått flest straffar mot sig denna säsong och även om Rizzoli dömde en feldömd straff igår så var denna åtminstone i straffområdet, till skillnad från den han dömde mot Napoli. Så snälla, berätta för mig hur sånt här jämnar ut sig över en hel säsong. Snälla.
Ett lag som förlorar (eller inte vunnit) så många toppmatcher som Milan gjort i år förtjänar inte bli mästare.
Diego Alberto Milito. Inför säsongen var han ifrågasatt, Moratti tyckte att Pazzini borde vara Inters nr. 9, han hade bränt alldeles för mycket säsongen innan. Han var slut. Nu står vi här, med en match kvar av säsongen och Milito står på 23 gjorda mål och är den enda offensiva pjäs som faktiskt fungerat hela året, även när det gått trögt för resten av laget. Det finns bara en kung i Milano och det är prinsen…
…fast snyggaste målet stod förstås Maicon för. Vilken missil han skickade upp i en chanslös Amelias kryss!
Snyggast.
Ibras lilla krig med Curva Nord fortsätter. Först firade han sitt mål framför Inter-klacken och när han sedan gjorde 2-1 (och jag för övrigt trodde det skulle bli en sån kväll) så valde han än en gång att springa mot mittpunkten och fira mot Curva Nord istället för att fira framför sina egna. Men Inter och Curva Nord drog ändå längsta stickan och vann på knock.
…och såklart fler tårar när Ivan Cordoba fick äntra Meazzas slitna gräsmatta för sista gången i karriären i 85:e istället för Wesley Sneijder. Gracias Campeon!
2-2 mot mästarna Milan – vad gör Stramaccioni? Ut med Alvarez och in med en centertank till, han går för 3 p. Att det sen är Pazzo som fixar den avgörande straffen (och mer rövslickande från kommentatorerna, Nesta får skylla sig själv om han håller armen i den positionen) är bara grädden på moset. Nu tyder allt på att Strama får vara kvar till nästa säsong. Jag har redan sagt mitt i denna fråga han verkar vara en duktig taktiker och en grym motivator men det Inter behöver är en lagbyggare som kan genomgå en generationsväxling – och jag är osäker på om vår unge mister är den personen.
Till sist får vi väl gratulera Juventus till Scudetton. Fantastiskt starkt av dem att inte ha förlorar en match. Men som jag skrev till Daniel Velovski, i Juve-red., glöm inte att det var Inter som fixade er Scudetton och glöm aldrig att Moratti bara behöver göra ett samtal för att ta tillbaks den igen. Med glimten i ögat, såklart ;-)
Trixare.
