Uttåget ur Champions League - en lampa släcktes för många
2-1. Inter vann mot Marseille i Champions Leaguemötet på Meazza. Men det räckte inte. Daniel Hamilton vädrar sina tankar kring efterspelet.
Tankar efter uttåget från Champions League
Vi har sett det förr. Valencia. Villareal. Milan. Och nu Olympique Marseille.
Men i ärlighetens namn hade vi väl det på känn?
Det är en sådan säsong. Ersättarna som värvats in levererar inte. Eller så är de skadade. Sneijder har ingen lekkamrat på mittfältet. Det är fler spelare som kör rehab än som tränar och är match-fit. Känns det som.
För många av spelarna var det nog sista gången de hörde den berömda hymnen som engelsmannen, Tony Britten, snott av Georg Händel. Dejan Stankovic förstod det där och då. Javier Zanetti vet säkert det också. Walter Samuel känner det nog inom sig. Diego Milito likaså.
Tur. Är det något man bara får? i min värld förtjänar man tur. Det är ingen slump att fransmännen avgör båda matcherna i matchens sista skälvande stunder. Man har förtjänat turen. Marseille vågade spela ut, framförallt i den första matchen. Man såg inte hinder i denna match, man såg en möjlighet.
”Det fanns inget att göra!” påstod Ranieri. Jag håller inte med. Inters vänsterkant blödde under hela första halvlek med både Poli och Nagatomo på samma sida. Tjänstefel att inte sätta ned Zanetti på den kanten. Något som Ranieri visste om innan match att de skulle attackera längs vår vänster flank.
Bollinnehavet var jämnt fördelat, men Inter lyckades aldrig trycka ned Marseille under långa stunder utan mer korta sekvenser. Medans målen plingade in med jämna mellanrum från Allianz Arena så kunde man konstatera att en sådan överkörning skulle Inter aldrig göra. Det måste alltid bli med hjärtat i halsgropen och med fjärilar i magen. The Inter-way.
Respekt. För en tid sedan fanns det en spelare som hade respekt med sig över hela världen. Idag har ingen den respekten kvar för Douglas Maicon. Om Maicon tidigare var ett tyskt expresslok så är han idag mer ett svenskt SJ-tåg som kanske kan hålla tidtabellen om det inte är halt, snö eller om det ligger löv på banan. Företag som är nöjda kallas fat n´happy. Maicon är ett sånt företag.
Målet. Då menar jag inte något av de blåsvartas. Hands, ropade många. Möjligt, har inte sett mer än tio repriser och kan ändå inte komma fram till ett säkert beslut. Det som gör mig konfundersam är att skottet går mitt i mål. Mitt i mål. Lucios insats innan är under all kritik. Bara en tanke.
Sitter Ranieri kvar. Det lär han göra. I alla fall ett tag till. Han vet det. Vi vet det. Diskussionen om vem som flyttar koner på Appiano pågår dagligen på Morattis kontor. Orkar stackars Claudio gjuta mod och ork i dagens trupp? Tveksamt.
Sneijder. Har en känsla av att detta kan vara det sista som vi såg av holländaren. Har ingen rapport om skadan, men visst vore det tråkigt att avsluta sejouren på detta sätt. Krutet och siktet är inte lika torrt längre hos holländaren. Han vet det. Och söker en nytändning. Vi vet det och undrar vem som ska stå för kreativiteten nästa säsong.
Forlán. Du levererade inte när vi som mest behövde det i Europa. Förmodligen kom du två år för sent till Inter. Du har det säkert trevlig med dina sydamerikanska vänner i Milano. Men vi fans önskade oss något mer av dig. Vi har sett dina skott på youtube. Vi beundrade dig när du spelade i Uruguay som den meriterade, erfarna ledaren i anfallet. Men inget av det har vi sett här.
Det finns inget bra med att åka ur. Varken pengamässigt eller statusmässigt. Och framförallt inte självförtroendemässigt. Men kanske kan detta ge utrymme för nästa säsongs yngre spelare att få mer speltid. Jag vill se mer av Faraoni. Mer av Poli. Mer av Obi. Ge dem tiden. Ge dem förtroendet.
