High and Low - Hösten 2016
Sammanfattning av första halvan av sösongen. Vi hissar vårt nya mittfältsnav, Zhang junior och The Inter Pod. Samtidigt dissar vi vårt luftslott till ledning, de tomma orden i media och travhästen med benproteser som förutom att vara sämst på plan vecka efter vecka dessutom ska ha förbättrat kontrakt.
+Joao Mario
Inter har sökt med ljus och lykta efter en mittfältare med förmåga att transportera bollen framåt. Joao Mario kom in sent i laget och har på intet sätt gjort en perfekt höst. I perioder har även portugisen till synes tyngts ner av lagets problem att fungera enhetligt. Men i stunder har den kloke lille portugisiske farbrorn varit fenomenal och det framstår tydligare och tydligare att det är kring honom Inter tänker sig att bygga sitt framtida mittfält.
+Mauro Icardi
Inte en dag utan nya rubriker. Inters kapten leder laget på både okonventionella och ibland tvivelaktiga sätt. Han har hunnit med att kontraktsbråka, hota Curva Nord med repressalier från argentinska gangsters och göra mål med lika stor frenesi som alltid. För mig talar dock Mauros statistik för sig själv. Att producera den mängden mål och assist som han gör i ett lag som ofta får anfallsspel att se ut som avancerad astrologi är inget annat än världsklass. Du får gärna mogna lite Mauro, men sluta aldrig göra dina mål.
+Suning
Pengarnas inflytande i fotbollen är en av de mest sönderdebatterade frågorna och där har jag inget betydelsefullt att tillägga. Klart är i varje fall att Inter för första gången på länge kan konkurrera på lika villkor som de stora drakarna ekonomiskt. Suning Groups inträde i klubben känns helhjärtat och professionellt och jag är beredd att ge dem lite tid för att se vad de kan åstadkomma. Kineserna är tydliga i sin vision om framtiden, och med Zhang junior som bidrar med boots on the ground i Milano känns detta mer spännande än något som Erick Thohir åstadkom under sina år vid makten.
+2-1 mot Juventus
Det masochistiska Inter. Mitt i ett mörker blixtrar man till och slår tillbaka Juventus i en elektrisk tillställning på Giuseppe Meazza. Frank de Boer brann vid sidlinjen, spelarna satte matchplanen till punkt och pricka och Inter stod för en av de bästa insatserna man gjort under de senaste åren.
+The Inter Pod
Den enda företeelsen på listan som inte är direkt kopplad till laget. Som jag hade väntat på en bra, världstäckande Inter-podcast på engelska och nu äntligen har den landat. Brilliant vägledd av den galghumoristiske Ben Boucher är detta ett absolut måste för alla Intersupportrar. Allvar, information och en stor dos svart humor. Finns på både iTunes och PodBean för er som missat det.
-Ledningen
Vi har länge märkt att något saknas i Inter som klubb, men för mig kanske det är först den här hösten som jag verkligen tappat förtroendet för de sportsligt ansvariga i Inter. Det handlar inte bara om fotbollsmässigt, det som gjort mig mest illa är behandlingen av Frank de Boer. De tomma orden om förtroende, det obefintliga försvaret mot press och belackare och till sist den enkla lösningen att ännu en gång skylla klubbens misslyckanden på tränaren. En tränare som dessutom anställdes tio dagar innan seriepremiär och inte hade en enda spelare i truppen som var hans eget val.
Ska vi kunna gå vidare utan att göra rotationer i den sportsliga ledningen behöver vi få resultat i fråga om att få in rätt spelartyper och försäljningar av vårt dödkött från Ausilio, och vi behöver få mer än tomma ord från Javier Zanetti. Upp till bevis även för er den här våren.
-Ytterbacksföljetongen
Samma sak år efter år. Hela världen skriker efter nya ytterbackar, Inter svarar med att presentera Davide Santon med ett fräscht knärehabiliteringsprogram och dubbla Hubba Bubba i munnen. Avsaknaden av något sånär kompetenta ytterbackar gör att Inter ständigt behöver anfalla i boxplay, när två av de viktigaste komponenterna i modernt anfallsspel saknas. När vi dessutom behöver förlita oss på japanskt positionsspel och Danilo D’Ambrosios frisyr defensivt ja, då…Suning hör våra böner.
-Europa League
Vi lottades in i en grupp med Southampton, Sparta Prag och Hapoel Beer’Sheva.
Southampton, Sparta Prag och Hapoel Beer’Sheva.
Vi kom sist, efter bland annat två raka förluster mot ölproducenterna från Israel. Resultat och prestationer som dessa visar smärtsamt tydligt vår nuvarande position i den europeiska näringskedjan och får det ibland maniska pratet om Champions League-kvalificering att framstå som skrattretande.
-Normaliseringen av att vara medioker
Detta är något som drar till sig mer och mer ilska i mitt supporterskap. Vecka ut och vecka in kastar spelare och ledare av sig kritik och ansvar efter dåliga resultat. Det talas alltid om vikten att vara professionell, fokusera på nästa match blablabla. Man kan ha förståelse för att spelare inte alltid har ett brandtal om besvikelse, ansvar och kärlek till klubbmärket i fickan – men det måste bli ett slut på normaliseringen av dåliga resultat. Det är ovärdigt att som Interspelare stå efter en förlust mot Chievo och häva ur sig det vanliga ”Vi spelade bra, men hade otur. Nu måste vi titta framåt.”
-Ge mig ett nytt kontrakt!
Vad fan är det med självbilden hos vissa spelare idag? Knappt hade Icardi hunnit skriva på nytt kontrakt bara ett år efter att han senast förbättrade detsamma innan det var dags för kroatduon Brozovic och Perisic att genom sina agenter låta hälsa att man minsann spelar för kaffepengar långt under ens marknadsvärde och att Inter gör bäst i att hosta upp mer pengar för annars kan man behöva blicka mot andra klubbar. Detta beteende hade varit lite mer acceptabelt om man spelat på topp och dominerat vecka efter vecka. Men när man spelar fotboll som en travhäst med benproteser som Ivan Perisic bitvis gjort den här hösten och mellan uppvisningarna skrikit på nytt kontrakt, då klarar jag inte mer.
Håller ni med? Vad tycker ni har varit bäst och sämst under Interhösten? Kommentera gärna men håll som alltid god ton.
God Jul, Gott Nytt År och Forza Inter!
