Settimana Scorsa: Kan vi få tillbaka vår fjärdeplats nu, tack!
I veckans Settimana Scorsa diskuterar vi om Sneijder bör vara kvar - när vi ska sluta underskatta Udinese - och om de italienska lagens framgångar i Europa.
Inter hade stora svårigheter mot Siena och såg ut att gå mot ett kryss när Luc Castaignos fick göra sitt första mål som innebar 3 poäng och ingenting annat. Det största problemet Inter hade var mittfältet som kändes alldeles för tungt och alldeles för segt. Meritmässigt kan Joel Obi inte mäta sig med Dejan Stankovic – men meriter ska inte räknas när en tränare tar ut en elva – och som det ser ut nu är Obi vår piggaste mittfältare. Men det var något annat än energi som saknades på mittfältet och det var fantasi.
Under sina två år i Inter har Sneijder varit en av världens absolut bästa offensiva mittfältare i världen. Räknar man bara till holländarens första säsong så var han (enligt många, inklusive mej) bäst på planeten. Men efter att ha flyttats runt en massa i olika positioner har vi sett Sneijder tappa i både kvalité och lust. Min känsla är, trots allt han har sagt i efterhand, att han ville till Manchester United, att Inter inte ville tappa både Eto’o och Sneijder och att man nu sitter med en missnöjd Sneijder i truppen som antagligen kommer lämna efter säsongen för rea-pris.
Visst, säsongens sparsamma matchande beror först och främst på skador – men då ställer jag samma fråga som jag ställt förut – varför är det alltid petade eller missnöjda stjärnor som ”skadar” sig så ofta? Förra året hade vi Milito som var helt ur form och som plötsligt gick och skadade sig på uppvärmningen för att missa någon månad. Är det ett spel för galleriet för att publiken inte ska se det självklara? Att en av storstjärnorna inte trivs eller saknar motivation eller är ur form och därför petad?
Jag vet att det är en rätt så hård anklagelse mot en av våra spelare – och att vissa spelare är mer skadebenägna än andra – men likväl så klurar jag på frågan. Hela resonemanget går dessutom att implicera på Maicon. Hans ersättare är redan här, klubben ville säkert sälja i somras, Maicon ville säkert lämna – men Inter fick inte de stålar man ville ha och som man kunde fått sommaren innan och nu sitter man med ett par sura fixstjärnor som sitter på enorma löner och som bara kör rehab på pinetinan.
Finns det någon lösning på eländet? Ja, och hur det än smärtar att säga det så tycker jag att man borde sälja dem. Man får cash, man sänker lagets löner och man kan spendera på unga och lovande spelare som kommer att spela för framtidens Inter. Visst, detta kan komma att resultera i någon mellansäsong – men va fan, vi Interisti kan inte ha så kort minne att vi inte kommer ihåg att vi hade 17 mellansäsonger då vi inte vann något stort alls och där vi av sentimentala skäl (läs: Moratti) valde att behålla en massa högavlönade superstars utan motivation. Tänk bara på hur bra det gick när vi sålde Zlatan och sedan verkligen satsade…
Juventus vinner seriefinalen mot Lazio och toppar tabellen med en match mindre spelad. Milan pulvriserar Chievo och går upp på delad andraplats och experter världen över förkunnar att det är ett race mellan två hästar det här och väljer helt att ignorera Udineses fina säsongsinledning.
Udinese ligger på en delad andraplats med en lika många segrar, kryss och förluster som Milan. Förra året stod man för Italiens positivaste fotboll och gjorde bort både Inter och Milan. Till denna säsong kraxade olyckskorparna högljutt: man hade missat CL-gruppspelet efter dubbelmötet mot Arsenal, man hade tappat den blivande världsstjärnan Sanchez till FCB och framför allt hade man tappat mittfältsstrategen Inler till konkurrenten Napoli.
Men man har kvar Toto Di Natale och man har Italiens finaste scoutingverksamhet som hittar oslipade diamanter i framför allt Sydamerikas mindre ligor. Istället för att göra som storlagen som alltid letar talanger i Brasilien och Argentina så räds Udinesarna inte för att leta i Colombia och Chile. Jag läste i Bank och Nivas blogg förra året att inget annat lag i Europa kunde visa upp ett så stor värdeuppsving som Udinese, dvs. hur mycket en spelares värde har gått upp från det att man köpte spelaren. För spelare som Inler, Handanovic och Sanchez har man inte betalat mer än vad man gör för en hyffsad allsvensk spelare, när man sålde Sanchez gjorde man det för ca. 30 M €.
Udineses styrka ligger i scoutingverksamheten, att alltid hitta ersättare – men också att ingen försökt köpa Di Natale. Inter, Milan eller Juve hade säkert kunnat tänka sig att köpa den lille hjälten men så har man väl tänkt att han inte kan göra en liknande säsong igen då han trots allt är 30+ men likväl så levererar han år efter år.
I fredags mötte Udinese hypade Roma så var det just den gamle Di Natale och två av sydamerik-fynden (colombianen Armeros assist till chilenaren Isla) som stod för målen när Udinese fortsatte sitt segertåg i toppen av Serie A strax bakom Juve i tabellen.
2011/12 var sista gången på ett tag som Italien skulle få ha fyra representanter i Champions League då Tyskland gått om Italien i Europa-poäng (mycket tack vare framgångar i Europa League). Av dessa fyra blev det bara tre då Udinese drog nitlotten Arsenal och trots en bragdmatch inte räckte till mot Gunners.
Inter har, efter fadäsen i första matchen mot Trabzonspor krossat resten av gruppen. Milan har stått upp mot självaste Barcelona på Camp Nou och gett katalanerna en riktig tuff match i returen (trots en neslig förlust) och säkrat andraplatsen med två matcher kvar. Och framför allt Napoli har imponerat i dödens grupp då man tagit 4 poäng mot Manchester City, kryssat mot Bayern hemma och besegrat Villarreal. I nuläget är Napoli bara en seger mot redan avsågade Villarreal från att gå vidare från gruppen och hänga av Man City.
3/3 av de italienska lagen ser ut att går vidare. Hur ser det ut för de andra stora ligornas lag? Jo, mäktiga England har bara Arsenal klara, Manchester United lär väl gå vidare på ren rutin, Chelsea har en tvättäkta shoot-out framför sig mot extremt formstarka Valencia och Man City kan bara hoppas på ett mirakel.
Spanska? Real och Barca imponerar – men Valencia måste besegra Chelsea on the Bridge och Villarreal har kammat hem 0 poäng i dödens grupp.
Tyskland har tre lag, ser ut att gå direkt vidare som gruppvinnare (Bayer Leverkusen och Bayern München) men Dortmund är tabelljumbo.
Slutligen så ser de franska lagen ut att göra fiasko. Lyon lär missa då man inte bara måste vinna samtidigt som Ajax förlorar – man ska hämta in 7 +-mål också. Lille är redan avhängda och Marseille gör bäst i att vinna sista matchen annars är de körda.
Vart vill jag komma med det här då? Jo, att om nu Napoli vinner mot Villarreal så har Italien som enda land alla sina representanter vidare. Ryktet om Serie A:s död visar sig vara starkt överdrivna och Platini kan vara så snäll att ge tillbaka oss vår fjärdeplats. Tack!