Inför CL-semifinalen: ”Hjärtat säger knapp fördel Inter”

Champions League-semifinal tillika Derby della Madonnina. Vi har tagit pulsen på några intersupportrar om känslan inför drabbningen.

Vi har en fin panel i...

Babilona Khosravi - Lady Inter. 
Carl Mårtensson - Interskribent på SvenskaFans och tidigare med SoloCalcio
Konrad Grönlund - Journalist på Expressen och tidigare red.ansvarig på SvFans hos Inter.
Tony Bacci - Ena halvan av podden KmDAmore
Daniel Hamilton - F.d redaktör och ledend på SvFans

Nu smäller det. Milan mot Inter i semifinal i Champions League.
Är det här det största derbyt någonsin i Milano eller vilket kan jämföras?

Babilona:
— Skulle väl säga att det är det största derbyt, efter de andra två gångerna lagen mötts i CL-slutspel. Och tyvärr är jag gammal nog att minnas båda. Så ja, jag skriver detta i fosterställning under skrivbordet. 

Carl:
— Då inget av dessa lagen förtjänar att vara i en semifinal i Champions League så blir svaret nja. Detta blir once in a lifetime, italienska lag kommer få kämpa i framtiden för att nå till semifinal. Däremot är det kanske den viktigaste matchen på länge för italiensk fotboll, så att den kan tas mer seriöst i framtiden. Undertecknad har lyckats få biljetter till match

Konrad:
— Med min unga ålder (24) i åtanke, har jag inte upplevt hundratals derbyn ännu. Jag vet att man med fog kan peka på “Euroderbyt” 2005. Men på 00-talet var den milanesiska fotbollsfloran betydligt mer kontinental, betydligt slagkraftigare och den ekonomiska krisen hade inte nått italiensk fotboll riktigt än. Utan tvekan ser jag den här matchen som det största derbyt, men jag har förståelse för att mitt perspektiv i någon mening är smalt, om än att jag är initierad.

Tony:
— Både utifrån någon slags objektiv synvinkel och sett till mina personliga känslor håller jag nog semifinalerna 2003 som det största derbyt någonsin under min livstid. Förutsättningarna är identiska, precis lika mycket står på spel, publiktrycket kommer att vara minst lika hårt och ännu fler ögon kommer att vara riktade mot San Siro den här gången. Den stora och uppenbara skillnaden mellan nu och då består i kvaliteten ute på planen. Inter och Milan är fortfarande två av världens största klubbar, 2003 var de dessutom två av världens bästa lag och så är det inte riktigt idag. Känslan är snarare att den här semin tillkom genom en kombination av några överprestationer och en slutspelslottning som slumpade fram ett A-slutspel och ett B-slutspel. Vilket givetvis inte förtar någonting av prestationerna. För egen del är det åldern. På den tiden var jag en 20-nånting och mitt allmänna humör styrdes i mångt och mycket av det senaste Inter uträttat på en fotbollsplan. Nu har jag ändå lite andra perspektiv i livet även om det sammanlagda resultatet - vilket det än blir - knappast kommer att lämna mig opåverkad. På onsdag kommer det allra största för mig vara att jag får ta med min son på hans första derby, det var känslor som jag inte ens visste fanns för 20 år sedan. Således, 2003 var något större men denna serie blir god tvåa och det vill sannerligen inte säga lite det heller.

Daniel:
— Säsongen 2002/03 möttes stadsrivalerna också i semifinalen i Champions League, det var bra tryck och hets där och då. Inter då var troféfattiga och hade inte vunnit något på flera år så den semin var mer uppsnackad och efterlängtad.

Vilket är ditt största negativa och positiva minne mot Milan?

Babilona:
— Negativa är enkelt - att åka ut i CL-semin 2003 på bortamålsregeln. Ja, jag är fortfarande ett vrak. 
Positiva är svårare, har haft turen att se så pass många derbyvinster på plats. Men ett som etsat sig fast på grund av perfekt väder och symboliken var det då Ronaldo nätade mot Inter, firade med händerna bakom öronen och Inter sedan vände matchen. Stämningen på läktarna var otrolig hela matchen. Även om jag hade kunnat vara utan random gubbes hångelförsök med mig vid 2-1-målet.  

Carl:
— Mitt första derby på plats var när Rodrigo Palacio klackade in 1-0 i minut 86. Detta var december 2013, Zanetti och Kaka spelade faktiskt, även stjärnor som Urby Emanuelson och Zdrakvo Kuzmanovic. Mitt största negativa blir när jag stod i Interklacken och Inter torskade med 3-0 efter två mål av Carlos Bacca. Det var även Milan som var hemmalag då och det blev ett otroligt tryck på San Siro från dem.

Konrad:
— Positiva minnen har man många av. Milan har förvisso vunnit två gånger på två säsonger, men har de senaste kanske tio åren varit ett av Inters favoritmotstånd. På de senaste 42 matcherna har Inter vunnit 23 och endast förlorat elva gånger, med reservation för möjlig felräkning.
Med det sagt. Mitt under Inters dominans 2006-2010 hade även Milan ett lag av yppersta klass. Något man fick se 2007/2008 då Milan körde över Inter helt och hållet. Men med tanke på hur bra Julio Cesar var, slutade det bara 2-1. Men jag kollade om highlights nyligen, och ser hur Inzaghi och Kaka fullständigt sköljde över Inter i våg efter våg. Det var en tung förlust, minst sagt.
Spolar vi fram tiden, så tycker jag faktiskt att derbyt som var några veckor innan pandemiutbrottet 2020 har satt rejäla spår.
Jag minns att jag var redaktör på Inters SvenskaFans-sida och vi öste på med införmaterial och satsade hårt på att köra ut en satsig postpartita. På den tiden hade jag precis börjat studera journalistik på Södertörns högskola och bodde i ett attefallshus med en kompis i skogarna söder om Stockholm. Polaren, en stor Zlatan-supporter som därmed även höll en tumme för Milan, och vilken start de fick. Med Zlatan i laget gick de upp till 2-0 i halvtid, och det var en chockvåg som sköljde över mig. Samtidigt kunde inte min rumskamrat hålla mungiporna nere och jag visste att det var en jobbig vecka som väntade mig ifall inget drastiskt skedde.
Kungen av Milano? I halvtid var det definitivt Zlatan, av tradition likaså. Men en lite mer lågmäld belgare, klädd i svart och blått, gick in besviken i halvtid och lämnade in en patentansökan på det uttrycket. Andra halvleken är fortfarande en av mina bättre fotbollsupplevelser. Marcelo Brozovic reducerade omgående. Sedan kom kvitteringen från Alexis Sanchez, innan Stefan de Vrij fullbordade vändningen. Så nära kokpunkten har sällan Stadio Giuseppe Meazza varit. Efter att Zlatan sedan missat möjligheten att kvittera, fick Lukaku göra 4-2 och gå ut med hörnflaggan lyft mot himlen. Där och då visste jag väldigt lite om vilken verklighet som väntade bara någon vecka bort. Men i efterhand måste jag erkänna att det var en väldigt speciell kväll.

Tony:
— Enklast att minnas är de negativa. 2003 var vidrigt känslomässigt med tanke på allt som stod på spel men kanske framför vad det byggts upp till veckorna innan. Ett annat enskilt var det klassiska 0-6 2001 med usle Commandini som tvåmålsskytt, sved extremt mycket även det. Sen var jag på plats 2004 tillsammans med en Milanista-vän, vi bevittnade Zaccheronis Inter tappa en bekväm 2-0-ledning i halvtid till förlust 3-2 i slutsekunderna. Min vän fick en fortsatt roligare kväll än jag… Men okej, jag har några bra också. 4-0 2009 med en nyanländ Sneijder som förgrundsfigur gav mig en aning om att det där nog kunde bli en skaplig säsong. Ett mer nutida derby var det som Inter defilerade hem med 3-0 2021 och där hela Lukaku-Zlatan-grejen kulminerade på i mina ögon rätt sätt. Mitt allra bästa derbyminne är dock en grå Milanokväll 2002 när min stora hjälte Christian Vieri skickade in 1-0 några minuter från slutet i en annars rätt tråkig match. Det var första gången jag såg Inter live ensam och minnet blir lite bättre varje gång jag tänker på det.

Daniel:
— Ett minne som kommer upp är förlusten i ligan säsongen 03/04, Inter hade haft svårt att vinna mot Milan under flera säsonger, tog ledningen efter hörna av Stankovic och Cristiano Zanetti utökade med sitt enda mål i blåsvart tröja. I andra halvlek vände Milan till 3-2 efter mål av vedervärdige Jon Dahl Tomasson, Kaka’ kvitterade med en patenterad löpning över hela planen. Självklart avgjorde Seedorf med en missil bakom Toldo. Seedorf som Milan precis köpt av oss. Ensam på en sportbar den söndagen var det bara att vandra hem med ännu en förlust mot dom röda. Ett trevligare minne är vinsten i ligan säsongen 06/07, båda lagen hade riktigt fina lag och bjöd på en match utöver det vanliga. Inter gick upp snabbt till 3-0 efter mål av Crespo, Zlatan och Dejan Stankovic. Milan reducerade för att därefter se Materazzi vräka sig fram på ett inlägg och knoppa in 4-1, klart tänkte man. Gilardino reducerade och när sedan Kaka’, vem annars, reducerade till 3-4 kokade San Siro. Inter höll undan tack vare en storspelande Julio Cesar.



Inter har inte övertygat i ligan och Inzaghi har bara åkt ut en enda gång i cupsammanhang (Liverpool i CL)
Vad är det som gör att han funkar bättre i cup än i serie?

Babilona:
— Förra säsongen var man ändå med i ligan och utmanade. I år har man kunnat utesluta Inter ur scudettosnacket redan i oktober vilket varit trist (årets underdrift, men ha fosterställningen i åtanke). Men då får man också ha med i beräkningen att Brozovic saknats i princip hela säsongen, liksom Lukaku och Skriniar sedan februari/mars. Skriniarkaoset med flytten till PSG har inte heller hjälpt. Laget har underpresterat gravt i ligan i år, men jag tror också att Inzaghi haft det tufft internt. Han har stått ensam medan Marotta och resten bara synts till när man gått vidare i CL eller lyft Supercupentrofén. 

Carl:
— Inter har bäst lag i Italien så det är snarare att han underpresterar i ligan än att han är en cupcoach. Däremot var det riktigt starkt att slå ut Barcelona från gruppspelet i höstas, speciellt med tanke på de lär vinna La Liga. Men absolut, vinner Inzaghi mot Milan nu så kan han få kallas för cupcoach. Matchen skall spelas först dock.

Konrad:
— Inter presterar oftast med kniven mot strupen, du kan hålla några av matcherna i scudettostriden förra året emot dem, men de behöver ibland veta att de måste vinna för att få ur sig den här omutbara vinnarmentaliteten.
Det är svagt i grunden, men det kan man se nu. Senaste tiden har Inter varit bäst i Serie A och tagit sig till den här semifinalen i Champions. Men samtidigt, har våren ända sedan segern mot Napoli i januari, varit en stor besvikelse.
Det råder ingen tvekan om att Inter ska ha säkrat Champions League för länge sedan via ligaspelet. Det är ett fantastiskt cupfacit så klart. Skulle de besegra Fiorentina i finalen, har Inzaghi fortfarande ett bra case för sin tränargärning. Fyra raka inhemska cuper (inklusive supercupen) sedan han anlände, blir i sådana fall facit.

Tony:
— Den som det visste…sånt där handlar ju ofta mycket om slumpen men i det här fallet börjar skillnaden mellan seriespel och cuper bli alltför remarkabel för att enbart skylla på det. Men så här då: Inzhagi är en relativt ung tränare, med ganska spetsiga förtjänster och brister. Exempel på förtjänst: slipad taktiker. Hans game plans visar sig ofta vara effektiva, sånt är nyttigt och ger ofta den viktiga rätta starten i utslagsgivande matcher. Exempel på brist: coachingen under matchers gång lämnar fortfarande mycket att önska. Hans byten slår ofta fel och någon plan B när spelet kärvar finns oftast inte. Sånt kan man kanske komma undan med i enskilda matcher, men över en säsong kommer det ofrånkomligt att sätta spår i tabellen. Inzhagi är ingen long distance runner (än?), han tappar alldeles för mycket mark på vägen för det.

Daniel:
— Knepig fråga. Tycker inte alltid han sätter startelvan och gjort både väldigt bra byten parallellt med riktigt dåliga byten. Att han är en skicklig cuptränare, jämför med Conte som haft det väldigt svårt i Champions League, är inget man kan prata bort. Kan kanske finnas en viss procent inom honom som påminner om de rutinerade, äldre spelarna som har svårt att varva upp i serielunken jämfört med Champions League.

Vad skulle du ge Inter för chanser att vinna hela Champions League denna säsong och varför?

Babilona:
— Favoriterna finns på andra sidan slutspelsträdet. Det enda som existerar här och nu för mig är semifinalen och 110% ångest fram tills avresan 16:e till Milano. 

Carl:
— Låga då Manchester City eller Real Madrid hade kört över Inter i en final. Haaland hade troligtvis förnedrat Inter.

Konrad:
— För det första.. Slår man inte AC Milan har man inget i en final att göra. Det är så gynnsam en lottning kan bli, även om de mycket väl kan slå ut Inter alla dagar i veckan. I en final kan allt hända, men i det här fallet känner jag att “allt” är förskönande mot Inters realistiska chanser. Vinner Inter Champions League så blir jag oerhört förvånad. Manchester City tror jag starkt på.

Tony:
— Små. Jag ger Inter 50% chans att ta sig vidare från semin, give or take. I finalen väntar antingen Manchester City eller Real Madrid och jag hoppas vid alla fotbollsgudar att det blir de sistnämnda. Visst, Real skulle vara enorm favorit alldeles oavsett men något säger mig att Inter skulle kunna hantera Reals överlägsna fotbollshjärnor bättre en ett furiöst Citytempo. Känslan är också att marängerna alltid har en förlust i sig vilket gör skrälloddsen lägre. Med City på andra sidan skulle det tyvärr finnas väldigt lite att hämta, de skulle piska upp bolltempot nåt så in i h-e och blåsa Inter av banan. Det hade kunnat bli slakt. Ni vill ha procent? Jag ger er procent. Inter- Real: 25-75 Inter-City: 10-90

Daniel:
— Inters chanser att vinna om man går till finalen är kanske 10–15% oavsett om man ställs mot Manchester City eller Real Madrid. Real har ett psykologiskt övertag efter ett vi mött dom i gruppspelet och misslyckats att slå dom varje gång. På ett sätt vill man ju gärna ha revansch för det. Filosofen har jag svårt för, även om han är en av världens skickligaste tränare, men unnar inte han eller det pengadopade laget från norr någon framgång.



2010 vann Inter CL - vad minns du bäst så här snart 13 år senare från det Champions League-äventyret?

Babilona:
— TRETTON? Det känns å ena sidan som att det var igår, å andra sidan som att det var hundra år av banter era sedan. Det jag minns bäst är känslan av att inget kändes omöjligt med det laget, efter vändningen mot Dynamo Kiev började man tro på riktigt att man kunde gå hela vägen - att laget var redo. 

Carl:
— Hur Mourinho verkligen maxade laget och anpassade taktiken efter spelarnas förmåga. Alla var beredda jobba stenhårt. Från Walter Samuels stenhårda försvarsspel till Sneijders eleganta passningar till Militos drömsäsong. Och så trotjänaren Zanetti på det. Vilket jäkla lag.

Konrad:
— Att det var en sanslöst vacker inramning, bra tifon från båda sidorna och att det var en old school-final där inget lag riktigt vågade äga matchen. Mourinhos tårar efter matchen. Materazzis kärleksfyllda sågning av Mourinho. Det är en speciell match sett ur många avseenden och det är mitt favoritlag genom alla tider. Det är svårt att jämföra med i dag. Skulle Inter, mot all förmodan, vinna Champions, då skulle man göra det lite som en underdog som ingen tog på allvar.

Tony: 
— Åh jag minns exakt allt. Från Barcelonas utskåpning i gruppspelet där det kändes som ett rån att ha kommit undan med 0-0. Där och då var en CL-seger långt borta. Jag minns bortasegern mot Chelsea i åttondelen, taktisk Mourinho-mästerlighet och Eto’o som falsk ytterback och segerskytt. Vändningen i kvarten i ett snöigt Moskva, Militos dubbelfint innan 2-0 i finalen, segerfirandet efteråt med Mourinho och Materazzi som kramades och grät i en gränd. Men det starkaste minnet är givetvis semifinalerna mot oslagbara Barcelona, två matcher som i sig innehåller så många bihistorier i historien att det hade kunnat skrivas böcker om det. Zlatans återkomst, tidiga underläget, Julio Cesars Messi-räddning, Militos 3-1 som VAR kanske hade dömt bort idag, remontada, utvisningen, catenaccio vs tiki taka, Mourinhos firande i vattenspridaren. Den matchserien hade allt och jag har aldrig någonsin sett ett bättre Inter, på två olika sätt.

Daniel:
— Finalen 2009/10 satt jag på en stor lokal i Göteborg som Nima T-R bokat, hade åkt tåg ned för att möta upp Bengt Augustsson, Interlegend, för en lunch och sedan helkväll med alla galna interisti på plats. Fina minnen när Milito gör 2-0 och taket lyfte, personer skrek och bars omkring, stolar välte och kramar delades med folk man aldrig sett förut. Statyn Poseidon hade blåsvart halsduk den kvällen.

Vilka spelare i dagens Inter skulle platsa i 2010s startelva?

Babilona:
— Med risk för att det är starka nostalgiglasögon på och det faktum att man vann CL det året, så ser jag ingen jag skulle välja från dagens trupp in i startelvan före de som var med då och vann.  

Carl:
— Beroende på spelformation skulle Marcelo Brozovic eller Nicolo Barella kanske få en plats, även om jag var svag för Thiago Motta. Det är även svårt att jämföra då det är helt olika formationer. Goran Pandev hade man säkert kunna flytta på men vi kör ju inte med några offensiva yttrar idag.

Konrad:
— Mycket bra fråga. Återigen, det är oerhört svårt att jämföra. Även om Lautaro Martinez inte är långt bakom Samuel Eto'o och Diego Milito, vill man ju knappast bryta upp dessa legendarer oavsett. Utan att säga att det vore en uppgradering, hade man gärna tagit in Federico Dimarco med den fantastiska personlighet och inställning han har. Det är min gubbe i dagens lag och han hade bidragit till det laget.

Tony:
— Bastoni hade möjligen kunnat ta vänsterbacksplatsen från Chivu och kanske att Barella hade kunnat ge Thiago Motta en fight om den ena mezzala-platsen. Lautaro Martinez, Skriniar och Brozovic hade varit användbara truppspelare men utan att göra anspråk på elvan i de stora matcherna. I övrigt ingen.

Daniel:
— Mourinho hade älskat spelare som Barella och Brozovic. Onana likaså. Dom tre är spelare som kommer upp först om jag backar bandet.

Hur vill du att laget startar nu på onsdag?

Babilona:
— Tittar vi på hur Inzaghi värderat spelarna hittills lär Acerbi vara given i backlinjen, liksom Dzeko-Lautaro på topp. Med det i åtanke och sett till hur formen ser ut hos spelarna just nu och med matchen mot Roma färsk i minnet säger jag: 
Onana
Darmian - Acerbi - Bastoni 
Dumfries - Barella - Brozovic - Mikhitaryan - Dimarco 
Lukaku-Lautaro 

Mikhitaryan har varit väldigt viktig för laget denna säsong, springer som pånyttfödd och är som det ser ut nu i mina ögon given på Inters mittfält. Calhanoglu såg sliten ut senast medan Brozovic äntligen ser ut att ha hittat formen efter skadan, och en formtoppad Brozovic vill jag alltid ha med från start. Med Calha redo att hoppa in. 

Carl:
— 3-5-2
Onana
Darmian-Acerbi-Bastoni
Dumfries-Calhanoglu-Brozovic-Barella-Dimarco
Lukaku-Martinez
Gosens är fortfarande skadad samt Darmian måste vara på planen. Acerbi tycker jag är bättre än De Vrij.

Konrad:
— 3-5-2
Onana
de Vrij, Bastoni, Darmian
Dumfries, Barella, Calhanoglu, Brozovic, Dimarco
Lukaku, Lautaro

Tony:
— Jag hade velat se följande elva:
Onana Darmian Acerbi Bastoni
Dumfries Barella Brozo Calha Dimarco
Lukaku Lautaro
Jag tror dock Dzeko får starta istället för Lukaku, vilket inte behöver vara helt fel men det är inte så jag hade agerat. Jag ser dock poängen att låta en explosiv Lukaku komma in mitt ett lite tröttkört Milanförsvar efter 55-60 minuter. Sen tror jag tyvärr att Mikhitaryan startar istället för antingen Calhanoglu eller Brozovic. Inget ont om Mikhi men här hade jag hellre velat se mitt föreslagna mittfält.

Daniel:
— 3-5-2
Onana
Darmian-Acerbi-Bastoni
Dumfries-Barella-Brozovic-Calhanoglu-Dimarco
Lukaku-Lautaro



Vad är nyckeln för Inter att vinna den här Semifinalen?

Babilona:
— Mittfältet, jag tror att det är mittfältskampen som avgör. Bennacer har sett riktigt bra ut sista månaden för Milan och tar ett stort ansvar defensivt och vi kommer se två lag som känner varandra väl. Defensivt kommer Inter behöva se upp med individuella kvalitéer hos spelare som Theo, Leao och Diaz som alla är bra på att utmana. Och offensivt behöver man börja sätta sina chanser, något man haft stora problem med under säsongen där man behövt tio chanser för att göra ett. (Basic, jag vet, men herregud vad de missat denna säsong?!)

Carl:
— Marcelo Brozovic, är han så bra som han var mot Roma kommer Milan få det tufft. Den spelintelligensen är få som har. Inters chanser kommer även öka om Leao är skadad, han brukar oftast vara väldigt bra mot Inter med sin speed. Spelar han gäller det att vara på tårna för Inter.

Konrad:
— Ärligt talat så tror jag att nyckeln blir att stänga Milans vänsterkant. Då kommer de inte göra många mål. Med tanke på Inters målform så är det endast att fortsätta på samma spår. Elva mål på tre matcher, varav två mot mycket kvalificerat motstånd. Chanserna är väldigt goda.

Tony:
— De här lagen kan varandra utan och innan, tror inte någon har något taktiskt drag som kan chocka den andra. För Inters del är det viktigt att senaste tidens effektivitet framåt håller i sig. Den stora skillnaden mellan laget nu och för en månad sedan är att nu levererar man ungefär det antal mål per match som statistiken säger att man ska leverera. Vilket ju hänger ihop med att lagets anfallare börjat göra mål igen. Defensivt är nyckeln att hålla Milans stora individuella hot, dvs Theo och Leao (noterade ni förresten att Gazzettan börjat skriva ihop deras namn och bildat ”Theao”, förskräckligt), tillräckligt mycket under kontroll. Inter har ett något starkare kollektiv men Milans individuella offensiv är av absolut världsklass.

Daniel:
— Utnyttja det psykologiska övertag man har mot Milan. Man vet att man slagit dom i cupspel allt som oftast. Spela in bakom Theo Hernandez som är svag defensivt. Vinna mittfältet och använda Lukaku mycket som target vilket även ger Lautaro mer spelutrymme.

Hur tror du matchserien slutar och varför?

Babilona:
— Ångest.

Carl:
— 3-1 seger till Inter men onsdagens match kommer sluta 1-1. Inter har fått igång Lukaku och Brozovic nu vilket är spelare som kan göra skillnad.

Konrad:
— Inter går vidare med 3-1 totalt. Första matchen slutar 1-1 och Inter går ifrån på “hemmaplan”. Som sagt, gör man sin läxa på Milans vänsterkant, som förvisso är svårstoppad hur många videoklipp man än tittar på, då kommer det att bli svårt för Milan att göra tillräckligt med mål för att stoppa ett offensivt starkt Inter.

Tony:
— Kombinationen av en något bredare trupp, lite vassare startelva, nyvunnen form, tränarens cupfacit och det berömda tippa-med-hjärtat-syndromet säger mig att det är knapp fördel Inter. Å andra sidan var det ju det där med Milans individuella styrka…det kan det räcka med ett genidrag från Leao eller att Maignan är sådär Maignan-bra som bara han kan vara så spricker tipset. Men okej, grundbudet är Inter.

Daniel
— Tror det kommer avgöras i sista matchen där ett lag går vidare med ett mål. Förhoppningsvis Lukaku på straff på övertid framför curva Nord. Inter har en bredare trupp enligt mig och kan förhoppningsvis sätta press på Milan med ett varierat spel. Är Leao dessutom inte 100% så gör det inte mig något.

0 kommentarer