Inter-Fiorentina 4-2: Galenskapen på vår sida för omväxlings skull
Vilket lag leder med 3-0 efter tjugo minuter, går till pausvila med en man mer mot ett motståndarlag med en defensiv endast existerande på papper och ändå lämnar sina fans med sedvanligt förstörda hjärtan innan kvällen är slut? Inter
Inter-Fiorentina 4-2 (3-1)
1-0 3' Marcelo Brozovic (Mauro Icardi)
2-0 9' Antonio Candreva (Ivan Perisic)
3-0 19' Mauro Icardi
3-1 37' Nikola Kalinic
3-2 62' Josip Ilicic
4-2 90' Mauro Icardi (Ivan Perisic)
Inter (4-3-3)
Handanovic
D'Ambrosio-Ranocchia-Miranda-Ansaldi
Brozovic-Kondogbia-Banega
Candreva-Icardi-Perisic
Byten:
46' Geoffrey Kondogbia -> Joao Mario
69' Ever Banega -> Felipe Melo
79' Antonio Candreva -> Eder
Varningar Inter: Geoffrey Kondogbia, Marcelo Brozovic, Miranda, Felipe Melo, Christian Ansaldi
Stefano Piolis andra match i Serie A spelades hemma mot Fiorentina, som innan matchen befann sig två poäng före Inter i tabellen. Efter att i veckans befäst vår plats som Europas fotbollsjycklare nummer ett genom att lyckas med konststycket att förlora andra raka mot Hapoel Beer Shevchenko och därigenom cementera vår bottenplats i Europa League krävde Interistis världen över (för vilken gång i ordningen?) upprättelse.
Piolo lät Murillo sätta sig på bänken och istället sätta in The Grand Master (Och den som Murillo verkar ta farligt mycket lärdom av) Ranocchia i backlinjen. På kanterna hade D'Ambrosio och Ansaldi dragit vinstlotterna i mardrömstombolan innehållande Inters ytterbackar och dessa tre herrar kompletterades som alltid av Miranda. På mittfältet fick Banega plats för välbehövlig kreativitet, de andra rollerna spelades av den påstådda Pioli-galjonsfiguren Brozovic och Kondogbia, som fick spela på sin naturliga ankarposition. Längst fram spelade den vanliga trion med Icardi, Perisic och Candreva.
Första Halvlek
Det kunde inte börjat bättre. Bara tre minuter in i matchen kommer Inter förbi på vänstersidan och Ansaldis inspel touchas snett bakåt av Icardi och sekunder senare är det #EpicBrozo-posering nere vid Giuseppe Meazzas hörnflagga. Kroaten Brozovics första ligamål för året var snyggt då han distinkt trycker in bollen via ribban. Drömstart!
Och bättre skulle det bli. Sex minuter senare upprepar sig historien. Ivan Perisic lyckas med sin stela äggvisp till överstegsfint och drar in ett hårt inspel parallellt med mållinjen. Tatarusanu får inte bort bollen och vid bortre stolpen har någon glömt att tala om för Fiorentinas vänsterback att matchen har börjat och Candreva kan påpassligt sätta tvåan i öppen bur.
Efter detta tar Fiorentina tag i taktpinnen och är det lag som vill och kan vårda bollen mest och bäst. Hemmalaget är dock dödligt vassa framåt inledningsvis, och efter 19 minuter bjuder Mauro Icardi sina vänner i curvan på en soloprestation man inte förväntar sig från honom. På egen hand gör han bort 2-3 backar innan han säkert sätter dit 3-0. Makalösa första 20 minuter för Inter och vi var flera som behövde gnugga oss i ögonen för att tro det vi såg.
So far so good. Allt verkade i sin ordning; D'Ambrosio försvarade sin högerkant, Kondogbia löste situationer med enkla medel, Banega spelade passningsspel, Icardi såg het ut och Ranocchia höll sig i skinnet. Men Inter är Inter, och för varje minut som gick anade vi fler och fler sprickor i den dittills mycket välputsade fasaden. Den stundtals enormt centrerade backlinjen gav Fiorentina offensiva motorvägar på kanterna, och när de fyra backarna tillslut centrerade ihjäl sig utan att ha koll på Fiorentinas enda forward utnyttjade Kalinic sin kropp bra i duellen med den tillskyndande Candreva och drog in reduceringen för Fiorentina. 39 minuter. Det som dittills verkat bli smooth sailing hade hastigt och olustigt skaffat sig förutsättningar för ännu en nervkittlande thriller. Som en skänk från ovan lyckades Icardi vända oddsen till Inters favör igen när han precis innan halvtid slet sig loss med en ny bra aktion och tvingade Gonzalo att fälla upp bommen och sätta stopp med en utsträckt arm. Målchansutvisning och rött kort för Fiorentinakaptenen. Jag tycker personligen den är lite hårt dömd, men jag tar med glädje varenda fördelaktigt domslut vi kan få för tillfället.
Andra halvlek
Optimistiska kvällsvindar blåste in på Meazzan inför andra halvlek. Kunde vi inte bara ta att trycka dit en eller två bollar till, göra slut på gnällspikarna från Florens och kanske till och med få se Gabigol åtminstone värma upp?
Självklart inte. Inters spelare demonstrerar ännu en gång en mentalitet lika stabil som wi-fi på en linjebuss. Andra halvlek är ett utdraget lidande där vi får se såväl oacceptabelt nonchalant anfallsspel samt flera praktexempel på hur man inte bör försvara sig i ledning.
Börjar vi med anfallsspelet så blev jag otroligt irriterad under andra halvlek. Ett decimerat Fiorentina som dessutom satsade hårt framåt bjöd på så generösa ytor att det bitvis liknade sista fem på rasten i skolan när man kör sista målet vinner. Interspelarnas beslutsfattande var tyvärr också mer skolgård än Serie A. Jag tappade till slut räkningen på hur många gånger Candreva, Icardi och kompani gick på egna skott istället för att utnyttja de numerära överlägen som våra kontringar förde med sig. Den här matchen borde varit avgjord flera gånger om, men nu fick den istället liv på riktigt när Fiorentina plötsligt fick ytor som om de ledde, snarare än låg under i matchen. Ilicic tog en paus från filmandet och löpte snyggt i ytan där det i normala lag finns en högerback och sköt 3-2 bakom en dåligt placerad Handanovic som hade en skakig kväll rättigenom.
Orosmolnen hopade sig och låg allt tyngre över Meazzan. Vi kände igen tecknen. Ranocchia drog på sig frispark i varenda situation, Brozovic vevade igång den mindre peppande versionen av Vulkanen, Ansaldi snubblade på sina egna fötter. Felipe Melo kom in på plan. Vi var bara en Nagatomo ifrån att fullborda receptet på ännu en klassisk Intergenomklappning.
Det blev inte så ikväll. Joao Mario borde blivit hjälten, men sköt över öppet mål då han avslutade Inters snyggaste omställning på hela matchen. Istället fick Icardi på övertid sätta sitt tolfte för säsongen och gå upp i delad skytteligaledning med Edin Dzeko. Det kommer i en situation där Ranocchia först har manglat mini-Chiesa och där väldigt många domare dömer frispark. Istället vänder speler och efter att Ivan Perisic återigen vispat med benen och kommit till avslut kan Icardi enkelt raka in returen och stänga butiken för den här gången.
LIVSVIKTIGA tre poäng. Redan på fredag väntar Napoli i ännu en holmgång. Jag väljer att inte dra några slutsatser alls av den här matchen. Vi är mer pazza än någonsin, och ikväll är jag glad att marginalerna för ovanlighetens skull var med våra väldigt dysfunktionella idoler.
Forza Inter!
