Krönika: Från kapten till legend. Tack Javier Zanetti
I flera år har jag känt en oro. Jag har tänkt på dagen Javier Zanetti lägger skorna på hyllan med en klump i magen. Jag har känt oro för livet utan en bandiera och en fanbärare i Inter, men efter att slutsignalen gick på Giuseppe Meazza i lördags kände jag mer lättnad än sorg. Tårarna hade runnit ned från kinden och fallit till San Siros betong. Zanettis karriär som kapten är över, livet som legend kan nu påbörjas.
Javier Zanetti har haft en fantastisk karriär med Inter. Han har slagit rekord efter rekord, vunnit titel efter titel, representerat landslag och klubblag på högsta nivå. Han har gått igenom smärtsamma stunder precis som lyckliga. Han har sett tränare och medspelare komma och gå, själv har han alltid blivit kvar trots att exempelvis Real Madrid knackat på dörren. Är det någonting som argentinaren bör hyllas extra för är det just lojaliteten. För till skillnad från andra stora fanbärare, är Javier Zanetti inte född, fostrad och uppväxt i Inter och staden Milano. Han är född i Buenos Aires i Argentina. Det om något gör hans lojalitet till klubben ännu mer speciell och märkvärdig.
Vid 41 års ålder kom han tillbaka från den hälseneskada som många trodde skulle avsluta kaptenens karriär. När han kom tillbaka på rekordtid mot Livorno i november 2013 var det få som höjde på ögonbrynen. Vid det här laget var behövde inte Zanetti presentera sig för någon. Vi pratar trots allt om en spelare som är ett fysiskt fenomen och som till och med tränade på sin bröllopsdag. En spelare som slagit rekord i antalet matcher i sträck, tills en avstängning hindrade honom från att fortsätta.
I sin sista match visade argentinaren att han fysiskt sätt håller, men som ytter i ett lag tränat av Walter Mazzarri krävs det mer än Zanetti kan ge. För hur mycket man än älskar kaptenen går det inte att bortse från att han tyvärr inte har explosiviteten kvar för att slå den sista försvararen och han har inte heller en tillräckligt bra offensiv slutprodukt för att göra skillnaden i dagens Inter.
Något som Zanetti själv också insett då han alltid sagt att han kommer lägga skorna på hyllan den dagen han inte anser sig kunna bidra till laget på planen. Istället väntar en roll utanför planen, tillsammans med presidenten Erick Thohir kommer Zanetti att jobba för Inters bästa. Trots att det gör ont känns det rätt. Det kändes rätt att ett fullsatt San Siro(med en stängd Curva) fick ta farväl av kaptenen och att matchen efter en trevande inledning blev till en fest. Det var mäktigt att se män, kvinnor, barn och vuxna i alla åldrar sjunga ut sin kärlek för kaptenen och fälla tårar i samband med avskedet. Det var mäktigt att träffa supportrar från Indonesien, Kuwait, Saudiarabien, Sverige och England med fler som alla hade rest oerhört många mil enbart för att tacka Interkaptenen.
Det var ett tack för allt Zanetti gett för Inter. Det var ett tack för den fantastiska karriären som spelare, men först och främst ett tack för den fantastiska personen vi Interisti stolt kan identifiera med Inter. Tack Javier Zanetti för att du genom hela din karriär burit och försvarat Inters tröja med heder. Tack för att du som spelare och människa alltid varit ärlig. Tack för att du ärat Inters tröja och med dig även alla oss.
När du nu avslutat livet som kapten och påbörjar livet som legend kommer vi alltid att kunna identifiera det du stått för med våra färger.
Kapten. Fanbärare. Lojal. Ärlig. Stolt. Rakryggad. Svartblå.
Javier Zanetti