Krönika: vi får aldrig tillbaka det derby vi hade
Inför helgens derby är förväntningarna inte så höga som de en gång har varit.
Ni känner till historien om ett derby som har svalnat. Historien om en match som har tappat mycket av sin forma stjärnglans. Ni läser år efter år artiklar och krönikor av skribenter som försöker hitta en gnutta hopp. Skribenter som försöker övertyga omvärlden, och kanske framför allt sig själva, om att Milanoderbyt åter kommer att bli vad det en gång var. Att fotbollen går i cykler, att storlag alltid kommer tillbaka, att traditionen väger tyngst.
Vi letar efter perspektiv som inger hopp om en ljus framtid. Varför ägnar vi oss åt detta? Jo, av samma skäl som vi ser om filmer som vi redan har sett förut, eller väljer samma resmål år efter år. Vi vill uppleva det på nytt. Men skillnaden mellan en fotbollsmatch och en film är att filmen alltid har samma slut.
Vi kommer inte få tillbaka det derby vi en gång hade. Vi kommer inte att få se Maicon storma upp längs flanken och avfyra en missil upp i krysset. Vi kommer inte att se Zanetti springa ikapp och utmanövrera Kaká. Vi kommer inte att få se Julio Cesar rädda Ronaldinhos straff i slutminuterna. Detta är minnen som vi så starkt förknippar med derbyt och det är just det som gör matchen så nostalgiladdad.
Derbyartiklar har en tendens att bli överdrivet svulstiga, särskilt när deras upphovsmän är passionerade supportrar. Det är kanske inte så konstigt. För många av oss erbjuder fotbollssöndagarna en möjlighet att fly vår inrutade vardag. En överromantisering av verkligheten är därför inget annat än ett aktivt val. Men jag inser att detta är något av en fälla för mig själv. Det är nämligen nostalgin som höjer förväntningarna varje gång det är derby, oavsett matchens faktiska förutsättningar. På något konstigt sätt föreställer man sig att just detta derby kommer att bli speciellt. Och det kan man givetvis inte utesluta, men det går inte att bortse från att de senaste matcherna lagen emellan inte har givit detta anrika derby rättvisa.
Det är med denna insikt som jag för första gången på länge inväntar derbyt utan förväntningar och med hänsyn till matchens faktiska förutsättningar, som följer nedan.
Läget i lagen
Inter:
Möjlig startelva (4-3-1-2): Handanovic; D’Ambrosio, Miranda, Murillo, Telles; Brozovic, Medel, Kondogbia; Ljajic; Eder, Icardi
Nyförvärvet från Sampdoria tar troligtvis plats vid sidan om Icardi. Ljajic som trequartista är inte ointressant. Frågan är om det centrala mittfältet har tillräcklig dynamik. Kondogbia har varit en stor besvikelse de senaste matcherna och Brozovic har inte varit i närheten av den form han visade upp under hösten. Medel är en krigare, men vi behöver någon som kan agera länk mellan försvar och anfall. I backlinjen fortsätter Miranda att vara den tydliga ledargestalten, medan Murillo har gjort ett flertal tveksamma ingripanden den senaste tiden. Handanovic i mål har gjort allt i sin makt för att kompensera för detta. Ytterbackarna ger ständigt huvudbry för Mancini. D’Ambrosio och Telles är enligt min mening klart bättre alternativ än svajiga Nagatomo och Montoya. Min stora fråga är dock: vad har hänt med Santon?
Fem senaste i ligan:
Inter – Carpi 1-1
Atalanta – Inter 1-1
Inter – Sassuolo 0-1
Empoli – Inter 0-1
Inter – Lazio 1-2
Inter har gjort fyra mål på fem matcher mot flera tämligen svaga motstånd. Det är under all kritik, särskilt med tanke på det starka offensiva manskap som Mancini besitter. Det är svårt att inte rikta kritik mot tränaren som gör många egendomliga spelarval. Det ska bli intressant att se vad Eder kan tillföra offensivt, men faktum kvarstår att det inte finns mycket att göra för en anfallare som inte får bollar att jobba med. Problemet är mittfältet.
Milan
Möjlig startelva (4-4-2): Donnarumma; Abate, Alex, Romagnoli, Antonelli; Honda, Montolivo, Kucka, Bonaventura; Bacca, Niang
Balotelli torde fortsatt få nöta bänk, förutsatt att inte Mihajlovic gör en chansning. Italienaren gjorde sitt första mål sedan i september i coppan i veckan och som bekant har han en förmåga att tända till när det väl gäller. Det minns vi inte minst från säsongens första derby. Hans tendenser mot snedtändning kan dock vara skäl nog att bänka honom. Bacca och Niang lär därför få fortsatt förtroende.
Fem senaste i ligan:
Empoli – Milan 2-2
Milan – Fiorentina 2-0
Roma – Milan 1-1
Milan – Bologna 0-1
Frosinone – Milan 2-4
Milan har i förhållande till Inter en någorlunda positiv trend med åtta poäng på fem matcher. Avståndet till Inter har krympt. Två placeringar och åtta poäng skiljer lagen åt inför söndagens match. Inter vann säsongens första derby med 1-0 efter mål av Guarín.
Vad? Serie A, omgång 22, Milan – Inter
Var? Stadio Giuseppe Meazza, Milano
När? Söndag, 20:45
