Matchrapport & analys Inter - Milan : Nu vet lillebror sin plats!
Total dominans och effektivitet från Nerazzurri var det som präglade säsongens första Derby della Madonnina. Maignan fick hämta bollen från egen bur hela fem gånger under lördagskvällen där en utav dem var en riktig pärla från Thuram. Vid slutet av omgången kommer vi att stå som ensam serieledare inför CL-äventyret som väntar under veckan.
Matchrapport
Det började snabbt. Matchen inleddes ganska jämt där båda lagen kände lite på varandra. Milan hade ett litet övertag i bollinnehav där de rödsvarta försöka kombinera sig fram via vänsterkanten (som vanligt). Både Dumfries men framför allt Barella lät ingen komma förbi. När tiden hade passerat 4 minuter så slår Dumfries en ganska dålig passning till Thuram från kanten in till mitten av plan. Thuram är snabb och lyckas peta bollen mot högerkanten så att han kan springa åt rätt riktning från sin bevakning. Milanförsvararen Thiaw är känd för att vara följsam och snabb, vilket gör att han hinner ikapp bollen och blockerar den framför Thuram. När han väl blockerar försöker Thiaw filma till sig en frispark genom att slänga sig a la Theo Hernandez men lyckades inte med konststycket. Detta ledde till att Thuram tog tag i bollen och avancerade fram in i straffområdet från kanten. Marcus slår in bollen två gånger om där den andra gången landar hos Dimarco på den vänstra delen av straffområdet som i sin tur skjuter in den mot mitten där Mikhitarian står ensam och enkelt slår in 1-0.
Direkt efter målet så hade Inter övertaget spelmässigt där Mikhitarian var nära på att nicka sitt andra mål för kvällen men nicken gick precis utanför.
Därefter började Milan trycka på för en kvittering under större delar av den första halvleken. Under detta spelövertag lyckades Milan en gång rinna igenom försvaret där Theo Hernandez tog sig förbi tre Inter-spelare och slog bollen från snäv vinkel. Bollen rullade någon decimeter från Sommers vänstra stolpe.
Mitt under Milanpressen får Lautaro Martinez en boll i mittcirkeln där han på ett tillslag slår en lång djupledsboll mot Dumfries på högerkanten. Dumfries ser att Theo Hernandez hinner ikapp honom så han slår en aningen för lång djupledsboll till Thuram där han tvingas fånga upp den på straffområdeskanten. Thuram hamnar en-mot-en med Thiaw där Marcus viker in mot banan så att han kan med sin högerfot borra in 2-0 i Maignans vänstra kryss. Målet kommer nog bli en kandidat till årets mål när säsongen är slut. Thuram springer mot långsidan för att höra Meazzans vrål.
Första halvleken slutar 2-0. Även om Milan hade spelövertaget så lämnade aldrig de rödsvarta Inters byxficka.
Andra halvlek började med en tidig och kort Inter-press som avtog efter en stund. Milan började få kontrollen över spelet där man började märka tröttheten hos många blåsvarta. Uppspelen från försvararna fungerade inte längre och Milan spelarna kunde lätt vinna första- och andrabolllen. Minut 57 var det dags för Yann Sommer att släppa in sin första boll för säsongen. Leao får en fin djupledsboll där han enkelt kan ta sig förbi Darmian och sedan trycka dit reduceringen 2-1.
Inzaghi och spelarna reagerar direkt. Många trodde att Inter skulle vika ner sig och Milan skulle få energi av detta. Men detta är skillnaden mellan pojkar och män, vinnare och förlorare och Inter och Milan. Inzaghi gör ett trippelbyte där Dimarco går ut mot Augusto, Frattesi mot Barella och Arnautovic mot Thuram. Sakta men säkert märker man att detta börjar ge effekt då Arnautovic har en annan förmåga att suga in bollarna vid längre uppspel samtidigt som du får in mer löpstyrka i både Augusto och Frattesi. Minut 69 kombinerar sig Inter fram från försvaret där bollen hamnar hos Calhanoglu på högersidan. Turken slår en fin krossboll mot Lautaro som befinner sig på den vänstra sidan av straffområdet. Il capitano tar emot den snyggt, driver bollen in mot mitten där han ser en djupledslöpande Mikhitarian som får ta emot en kort passning. Mikhi tar några steg med bollen för att hitta en lucka där han till slut skjuter in 3-1 via en Milan-försvarare.
Minut 78 blåser domaren för straff för Inter där Theo Hernandez sparkar ner Lautaro efter att han lyckats peta bort bollen. Den gode Theo försökte på ett patetiskt sätt få en frispark i samma situation genom att skrika samt slänga sig på gräset. Även om Lautaro signalerade mot Hakan att han ville ta straffen så fick han inte det. Calhahnoglu kände att han inte tänker lämna plan mållös och inget skulle passa bättre än att förnedra lillebror med 4-1.
Som många gånger förr så gör turken inga misstag, trycker dit 4-1 mitt i mål och Maignan får återigen hämta bollen ur nät.
Resten av halvleken försökte Milan genom halvhjärtade försök att göra 4-2 men istället fick Mikhitarian tag i bollen på den vänstra sidan. Mikhi startar kontringen genom att rusa fram där han fick med sig tre djupeldslöpande Interspelare. Mikhitarian slår en precis boll genom försvaret till Davide Frattesi som kunde glidtacklat in 5-1.
… Och 5-1 slutade förnedringen. Detta gör Inter till serieledare för denna omgång samt att man visat vem som bestämmer i Milano.
Förväntningar - 3 punkter
Inför varje match kommer jag ta upp 3 punkter som jag anser viktiga.
1.Taktik - tålamod blev avgörande
Precis som jag nämnde i införrapporten. Milan är effektiva i sitt omställningsspel och om man inte tillåter Leao och Pulisic att få mycket utrymmen att leka med så blir de ganska uddlösa. Tålamodet blev avgörande här. Precis som Vicky Blommé sa (kommentatorn för Cmore och även erkänd Milanista) att Inter mår bra av att ligga lågt ibland för att luckra upp motståndarna. Båda målen i första halvlek kom från att Milanspelarna hade pressat upp sina spelare vilket ledde till att Thuram kunde utnyttja sin snabbhet. Denna dimension fanns inte förra säsongen när man hade Dzeko som targetspelare. Sen, som jag nämner tidigare i artikeln, så visar spelarna en vinnarmentalitet i kombination med ett lugn där man inte drabbades av panik efter att Leao reducerade. Inzaghi genomförde ett trippelbyte som ingjöt mer energi i laget samt att man kunde övergå från djupledsbollar till targetspel då Arnautovic är bra på att samla boll.
Milan hade högre bollinnehav men blev ändå förnedrade. Inzaghi gav, återigen, en läxa till Pioli om hur man ska spela fotboll.
2. Matchen-i-matchen : Dumfries mot Theo Hernandez (och även Barella)
Lite dumt av mig att jag glömde nämna Barella i införrapporten. Bare tillsammans med Dumfries brukar vara dem som stänger till Milans vänsterkant och inte enbart Dumfries. Theo Hernandez är klart en av de bästa spelarna på sin position och därför får man inte vara naiv och tro att enbart en spelare kan ta hand om honom. Även om Barella inte gjorde några poäng så var han otroligt viktig och avgörande i försvarsspelet tills han blev utbytt. Om man ska summera matchplanen mot Theo så var den lyckad där man fick honom att framstå som en medioker lirare från Cremonese, typ.
3. Martinez & Thuram - THULA här för att stanna
Det som gör mig gladast som Intersupporter när jag tänker på dessa två herrar är att de har många år framför sig. De spelar riktigt bra tillsammans där de kan utnyttja varandras egenskaper på ett effektivt sätt. Precis som jag nämnde i tidigare artiklar så kan Inter spela omställningsfotboll nu när man har snabbheten som Thuram besitter. Denna taktik blev perfekt mot ett Milan som tvingades pressa uppåt och lämna luckor bakom sig som Thuram kunde utnyttja. När man möter lag som gärna ligger lågt en hel match (vilket många serie a-lag har som huvudtaktik) så har man Arnautovic och Sánchez som är bra på små ytor ifall det skulle låsa sig.
Även om kaptenen inte gjorde mål så var han otroligt viktig i presspelet och med sin vision. Man fick se detta när Lautaro slår den fina djupledsbollen från Lautaro till Dumfries på ett tillslag (som ledde till 2-0). Otroligt välförtjänt och rättvist att Thuram fick kröna matchen med årets mål i en sådan viktig match mot Antagonisterna.
Two stars and a wish
Min första stjärna går till Henrik Mikhitarian. Utan tvekan blev han MOTM efter två mål och en assist i en tidig seriefinal mot Rossoneri. Jag minns Mikhi från hans tid i Dortmund där han spelade nästan som släpande anfallare eller offensiv mittfältare. Ingen skräll direkt att han skolades om i Italien till en box-till-box spelare där man kunde använda alla hans kvaliteter över hela plan. Han var överallt. Detta är en intelligent- och galant spelare som påminner oss om att ålder spelar ingen roll.
Min andra stjärna går till Thuram som gjorde lite vad han ville med Milanförsvaret. Förutom att göra mål så höll han motståndarna sysselsatta under hela tiden han var på plan. Även om han var bra de två senaste matcherna så är det otroligt viktigt att han även kan leverera när det verkligen gäller mot de stora lagen.
Min önskan går till Inzaghi där han försöker ge Parvard speltid nu på onsdag när man möter Real Sociedad på bortaplan. Jag är medveten om att Darmian är svår att peta eftersom killen gör nästan allting rätt hela tiden men Parvard är en klasslirare som behöver få speltid. Sedan hade det varit kul att se min landsman Sánchez göra några minuter.
Mina bröder och systrar, nu går vi in på måndag med en stolthet över att vara Milanos överlägsna lag. Il Doumo och Madonnan är färgade i blåsvart och så bör vår tillvaro också vara. Ta på er blåsvarta kläder imorgon och dominera veckan, precis som vi dominerade lillebror igår.
FORZA INTER!
