Inter - Cagliari1 - 0
Postpartita: Elva raka segrar efter 1-0 mot Cagliari
Det börjar bli en vana. Gräset är grönt, solen skiner och Inter tar full pott. Och idag fick vi inte se några undantag. På söndagen kom Cagliari på besök, men kunde inte mer än se Inters segertåg rulla vidare i hopp om att snart nå slutdestination Scudetto.
I startelvan återfanns en hel del av lagets viktigaste kuggar, men även ett par oförutsägbara ändringar noterades. Att Nicolo Barella var avstängd visste vi och således ställde Conte upp innermittfältet med Christian Eriksen, Stefano Sensi och Marcelo Brozovic. Alexis Sanchez tog plats på anfallet bredvid Romelu Lukaku medan Lautaro Martinez fick sitta bänk. Även Achraf Hakimi fick se sig bänkas, medan Ashley Young återigen fanns med i startelvan efter en minst sagt övertygande insats mot Sassuolo.
Ska första halvleken av matchen behöva summeras med två ord landar ändå valet på "stängd tillställning". För det var just så det var och såg ut. Några stora chanser bjöds det inte på. Vid matchens 10:e minut drog Christian Eriksen till ett skott med sin bössa som såg ut att "dunkas" upp i krysset men stoppades av Cagliaris Guglielmo Vicario. I den 24:e matchminuten hittade Stefano Sensi en möjlighet att skjuta och avlossade ett skott men träffade strax utanför bortre stolpen.
En ganska pigg Alexis Sanchez valde att pröva strax utanför boxen men bollen klistrades av Vicario. Den första möjligheten för bortalaget signeras Radja Nainggolan i den 39:e matchminuten. Från cirka 25 meter valde han att utmana Handanovic med ett hårt skott, men det var inte tillräckligt för att överlista den slovenska målvakten.
0-0 efter 45 minuter. Ingen sprudlande tillställning. En dag som denna saknas en glödhet publik som får arenan att koka mer än någonsin. För det är precis vad första halvlek hade behövt. Lite liv, lite geist, lite jävlar anamma. Bollinnehavet i den första halvleken fördelades jämnt, vilket kan låta något oroväckande när en serieledare ställs mot ett krisbetonat lag som slåss vid nedflyttningsplatserna, men för den som följt Inter denna säsong råder inga tvivel om det faktum att bollinnehav inte behövs för att vinna matcher.
Och det är precis vad Antonio Conte har predikat om. Det är inte bollinnehav som avgör en fotbollsmatch. Och framför allt är en fotbollsmatch inte 45 minuter utan 90. Statistiskt sett har Inter dessutom visat sig vara starkare i just andra halvan av matcher. 46 mål har gjorts i andra halvlek medan 22 har kommit från första. I inledningen av andra halvlek I Nerazzurri ut med en helt annan intensitet. Redan efter 2 minuter valde Stefano Sensi att återigen testa Vicario, men även denna gång stoppade Cagliari-målvakten bollen från att nudda nätet. 10 minuter senare drev Christian Eriksen med bollen utanför straffområdet innan han avlossade ett vobblande skott med en båge som ställde Vicario något, men det blev inte mer än hörna av den chansen.
Och medan Cagliaris tränarstab säkerligen bet på naglarna fortsatte Inter att trycka på. I minut 69 nådde en fint slagen hörna Stefan De Vrijs panna, men bollen gick i ribban. Efter detta ansåg Conte att något behövde förändras för att få hål på bortalaget, och med det sagt kom både Lautaro och Hakimi in med cirka 20 minuter kvar att spela. Ut klev Sanchez och Young.
Med facit i hand visade det sig vara ett mästerligt beslut av coachen. I den 77:e minuten drev Hakimi med bollen innan han väggspelade med en felvänd Lukaku som på ett rutinerat och starkt sätt höll emot sin försvarare i ryggen. Därefter spelade Hakimi i sidled till en friståendes Matteo Darmian som fick göra sitt andra Serie A-mål för säsongen. 1-0 och därmed kan vi lägga till ett mål i statistiken. 47 mål i andra halvlek.
Och det skulle visa sig vara tillräckligt för att ta full pott på Giuseppe Meazza för hemmalaget. Några krossar bjöds det på i slutet från bortalaget som nådde Pavolettis panna, men mer än så kom det inte. Återigen kan Inter packa väskan och glida hem med full pott i bagaget.
Inters segertåg kan inte stoppas
Likt vinsten mot Sassuolo var det inte vackert, men det var en vinst. Och det som kännetecknar Antonio Conte och hans magiska fotbollsfilosofi är just att det ofta leder till en vinst, men inte alltid genom några makalösa passningskombinationer eller total överkörningar bollinnehavsmässigt. Det som ofta gör ett mästarlag till ett mästarlag är att även kunna vinna matcher där man inte dominerar. Oavsett kan Inter nu sträcka på ryggen och konstatera att man vunnit elva matcher i rad. Nu kan vi väl ändå konstatera att det här tåget kommer nå slutdestinationen, Scudetto?
Radja Nainggolan är flaggskeppet i Cagliaris samling
Den belgiske mittfältaren är långt ifrån klar. Även om Cagliari i skrivande stund slåss om att överleva har man fortfarande en guldklimp i laget. Nainggolans tid i Inter kan inte ha ansetts vara lyckad, men det är värt att nämna att mittfältaren säkerligen kommer vara ett eftertraktat namn på världsmarknaden om det visar sig att Cagliari får spela i Serie B nästa säsong. Rörlig blick, fint touch och en fot till bössa. Vilken spelare!
En bred trupp är en bra trupp
När man pratar om orsaken bakom Inters ligaframgångar är det svårt att definiera eller hitta en speciell anledning. Men det går inte att underbetona vikten av att ha en bred trupp. När Barella är avstängd kliver Sensi in och gör en strålande insats. På samma sätt gör Darmian en fantastisk insats som dessutom belönas med ett mål. Alexis Sanchez ersätter Lautaro och ser hur pigg ut som helst, och samtidigt kan Hakimi kliva in med 20 minuter kvar och göra skillnad. Här finns inte 11 spelare på den högsta nivån, här finns iallafall en 17-18 spelare som kan kliva in och göra stor skillnad.
