Torino - Inter1 - 2
Postpartita: Torino - Inter 1-2
Åttonde raka segern för Inter och den 17:e på 20 matcher i Serie A. Väldigt mycket ser väldigt bra ut för Nerazzurri, men spelmässigt har de tre senaste matcherna varit sämre än tidigare. Men segern idag visade mästartakter från Pazza Inter och elva finaler återstår nu. Milan behöver vinna för att Inters ledning inte ska vara så stor som åtta eller nio poäng.
Hög press, bra tempo och rätt inställning präglade Inters inledning i soliga Turin. Lautaro Martinez liknade mest ett rovdjur i sitt agerande ute på plan och redan efter några minuter kände man på sig att det omöjligen kunde bli en mållös match för den argentinska anfallaren. Det märktes särskilt vid ett tillfälle. Lyanco, en av två brasilianska mittbackar i Torino, lyckades precis stänga Lautaros väg genom att vräka sig framför argentinaren. Det hade resulterat i mål framåt annars. Detta redan i den nionde minuten.
Men mellan minut 15 och 30 i matchen tycker jag personligen att Torino var minst lika bra som Inter. När Romelu Lukaku räddade en boll på mållinjen, som hamnade där efter att ha gått via ribban ner efter en nick från just Lyanco, var det det närmaste Lukaku att sätta en boll i nät i den första halvleken. Det som var positivt de första tio minuterna försvann nästan helt ju längre halvleken led och Torino förtjänade kanske ett ledningsmål. Men överlag var det en dålig första halvlek där Inter hade tio bra minuter och 35 helt värdelösa sådana.
Det finns inte så mycket mer att säga än att det var under all kritik. Den stora akilleshälen var Roberto Gagliardini i min mening, men högerkanten med Milan Skriniar och Achraf Hakimi var inte mycket bättre. Den förstnämnda kämpade och kämpade på innermittfältet men saknar både taktiska och tekniska kvaliteter som krävs i ett titelvinnande lag. Något Inter mycket väl kan bli i år.
I den 49:e minuten gick Daniele Baselli ut skadad i Torino och ersattes av Karol Linetty, en spelare som helt klart borde starta i ett lag som deras. Inter såg bra ut i inledningen av andra halvleken och Milan Skriniar och Roberto Gagliardini nickade båda utanför innan det hade gått fem minuter. Det syntes att seriens bästa anfallsspel började komma tillbaka successivt. Inters nummer fem skulle sedan dra på sig ett onödigt gult kort på mittplan för en stämpling. Tio minuter in i den andra halvleken Christian Eriksen inbytt på italienarens plats. Ashley Young fick också hela 35 minuters speltid, istället för en Ivan Perisic som var helt okej för dagen.
Men mitt i en dålig period utan någon som helst kvalitet i varken inlägg eller passningsspelet i sista tredjedelen så kom plötsligt en straff för Inter. Armando Izzo gick hårt in i ryggen på en felvänd Lautaro Martinez och Romelu Lukaku konverterade straffen till ett ledningsmål. Stensäkert, lågt till höger och Salvatore Sirigu var aldrig nära. Ett hårt slag för Torino, kan jag tänka mig. Den lågt flygande storklubben har vunnit så lite som tre matcher på 25 försök och alla poäng behövs i den täta bottenstriden.
Bara minuter efter ledningsmålet var Achraf Hakimi väldigt nära att göra mål på en fin boll från Lautaro Martinez men Salvatore Sirigu fick stå för sin första räddning i matchen, så sent som i den 65:e minuten. Därmed var det också slutspelat för Simone Verdi och Nicola Murru. Cristian Ansaldi och Simone Zaza kom in för hemmalaget. Torino kvitterade sedan i den 70:e minuten efter en situation med mycket tumult i straffområdet. Nicoló Barella kapades rejält av Bremer och man kan definitivt argumentera för att målet borde blivit bortdömt med tanke på hur det blev till. Men det går inte att säga att Torino inte förtjänade ett mål i matchen.
Den initiala känslan kring Lautaro Martinez var inte konstant närvarande i 90 minuter. När Alexis Sanchez kom in med tio minuter kvar så var känslan ändå att han skulle ersätta Lautaro Martinez men det blev istället Marcelo Brozovic och Inter avslutade matchen med tre anfallare. Och det var faktiskt Lautaro Martinez som skulle ge Inter ledningen igen med fem minuter kvar. Men ett av eftermiddagens största glädjeämnen var att Matias Vecino fick komma in med två minuter kvar, liksom Matteo Darmian. Den här gången var det faktiskt dags för målskytten Lautaro att gå av, liksom Achraf Hakimi som försökte och försökte men hade en dålig eftermiddag. Inter höll undan och vann sin åttonde match i följd. De senaste 20 ligamatcherna har inneburit 17 segrar för Inter.
En svag, långt från övertygande insats. Igen.
Romelu Lukaku blek för tredje raka matchen, men blev målskytt och därmed starkt bidragande till segern, förstås. Mittfältet såg inte alls ut att ha den sedvanliga kreativiteten och självsäkerheten framåt, men sista halvtimmen klev Christian Eriksen och Nicoló Barella fram. Mycket tack vare deras arbete så kom också segermålet till slut för Inter. Dock går det att kräva mer av de sju spelare som arbetar framför den fantastiska backlinjen. Det är dags att hitta tillbaka till ett mer kreativt och roligt anfallsspel, något som man har haft under hela säsongen. Men att vinna tre raka plattmatcher offensivt är ju faktiskt inget annat än fantastiskt.
Lautaro Martinez visar tydligt - bättre på allt denna säsongen.
Som jag nämnt tidigare i texten så såg man på Lautaro att han ville, och skulle, göra mål för fjärde gången i rad borta mot Torino. Han spelar mycket smart och välbalanserat och kan göra allt i det offensiva spelet. Till och med på huvudet är han numera duglig, trots sin tveksamma längd.. Han är nu en potentiell framtida miljardförsäljning på riktigt, eller en legendar i Inter. Beror helt på vad Inter tar för steg framöver, och var hans hjärta finns.
Matias Vecino tillbaka - hur roligt som helst
Det blev inte mycket uruguayansk grinta, fem minuter om vi räknar in tilläggstiden stannade hans speltid på. Men då det var hans första framträdande sedan matchen mot Hellas Verona den nionde juli så var det oerhört glädjande och bara positivt att se honom tillbaka i Inter. En spelare som enligt mig har en solklar roll som truppspelare om han är frisk.
