Säsongens sämsta - 2012/2013
I en säsong där Inter tog stod för rekordmånga förluster, har det funnits många dåliga saker/händelser att anmärka. Interredaktionen har tillsammans tagit fram 9 punkter(som en hyllning till niondeplatsen) som vi anser vara säsongens sämsta händelser/saker.
Skadeläget
När säsongen inledde hade Inter på pappret en av ligans bästa trupper på förhand. Truppen var rätt balanserad med en mix mellan unga samt rutinerade spelare. Säsongerna innan hade skadeläget i Inter varit rent ur sagt löjligt med tanke på att man i stora delar av säsongen spelade med B-laget. Säsongen började dock bra och det såg ut som att Inter-labb började få ordning på spelarnas fysik och välmående till skillnad från säsongerna innan. När serien vände inträffade dock det som var ett starkt bidragande faktor till Inters 9e placering. Spelare efter spelare drog på sig allt från muskelskador till otäcka långtidsskador och sjukstugan började snabbt fyllas på. Spelare som Guarin, Cambiasso, Palacio och Ranocchia åkte på muskelskador medans Cassano, Milito, och Gaby åkte på mer allvarliga skador. Redan i April hade Inter fått hela 47 (!) skador och i stora delar av säsongen blev Strama tvungen att mönstra med ett B-lag. Det gick så långt att bänken började bestå av endast Primavera spelare. Nagatomo blev inbytt efter att ha rehabiliterat sitt högerknä och skadade efter en kvart det vänstra knät. Den här punkten, nämligen skadeläget, är för mig det största anledningen till Inters usla säsong.
Zanettis skada
Jag har följt Inter sedan 2006 och har under mina år som Interista aldrig sett Zanetti dra på sig någon form av allvarlig skada. Vår kapten har likt en traktor i lyxform spelat i princip varje match utan några problem överhuvudtaget. I en match mot Palermo på Renzon Barbera hände det som bekräftade att just denna säsong var en riktig, riktig skitsäsong. Zanetti trampade snett och drog på sig en skada som håller honom borta från fotbollen i drygt 6-8 månader. Oddsen att just Zanetti skulle bli skadad låg på drygt 1.01 och redan där visste man att skeppet som kaptenen lämnade, skulle sjunka.
Militos skada
En kall Januarinatt spelade Inter en Europa league match mot Cluj.. Strama hade ställt upp med ett starkt lag och ville avgöra dubbelmötet redan i första matchen. Milito som precis hade kommit tillbaka från en skada skulle matchas för att komma i form till det stundande derbyt. I den 9e minuten drog Milito iväg , som vanligt, i en löpning och ett felsteg ledde till att Prinsens knä förstördes. Just det där felsteget som ledde till skadan förstörde Inters alla chanser till en tredjeplats. Jag personligen försökte förneka sanningen och hoppades fortfarande på en trejde plats, men innerst inne visste jag att Inter behöver Milito. Med Milito har Inter en vinnare som i princip kan avgöra vilken match som helst, när som helst. Utan Milito var Inter ett sargat lag utan någon prins som kunde leda laget mot vinster. Dessutom blev Cassano och Palacio tvungna att dra ett oerhört tungt lass.
Försvaret
När Inter hade sin bästa period av säsongen så bestod försvaret utav Ranocchia, Samuel och Juan. Just inledningen av säsongen var försvaret anledningen till lagets kortvariga succé. Ranocchia stod för uppspelen, Juan hade speeden och Samuel agerade som en vägg. När Samuel åkte på skador med jämna mellanrum så märktes det verkligen att det saknades en general där bak. Med Samuels frånvaro började Juan med sina juniormisstag och Ranocchia klarade inte av att fylla rollen som ledaren i försvaret. Chivu fortsatte att vara rejält ojämn och försvaret såg i varje match ut som förvirrade höns. Det här kombinerat med Stramas brist på att implementera ett dugligt försvarsspel ledde till att Inter släppte in hela 57 mål i ligaspelet och endast Pescara hade släppt in fler mål. Samtidigt som det tål att nämnas att Handanovic räddade laget från ett par mål fler. Försvaret var alltså i klass med Siena och Pescaras försvar trots namn som Ranocchia, Chivu och Juan. Just Juan behöver studera Samuel väldigt noga på träningarna för att inte upprepa juniormisstagen från föregående säsong.
Domarna
Jag tror att alla som följde årets upplaga av Serie A kan enas om att domarna gjorde en riktigt dålig säsong. Denna punkt gäller egentligen samtliga lag men det fanns ett par lag lag som led mest av alla domarmisstag och Inter var just ett av dessa lag. Många experter använder uttrycket ”små marginaler avgör” och det var just dessa marginaler som Inter fick emot sig genom hela säsongen. Konstiga straffar dömdes emot Stramas Inter och Inter fick väldigt sällan domslut med sig. Matchen mot Atalanta är en perfekt exempel på detta. Matchen var i princip avgjorde innan domaren bestämde sig för att ge bortalaget en obefintlig straff som tog dom in i matchen igen.
Missarna
Mycket som gick emot Inter kan skyllas på Strama och domarna men spelarna har även dom ett ansvar. Vi har redan konstaterat att Inter säsong bestod av skador och domarmissar men det fanns även ett par grova missar som i princip inte kan förklaras. I matchen mot Genoa stod det 1-1 när Milito spelar in en boll till en fristående kroat vid namnet Livaja. Livaja hade öppet mål mot men lyckades på något sätt inte göra mål och Inter tappade 2 värdefulla poäng. I matchen borta mot Udinese stod det 0-0 när Jonathan får i princip öppet mål, men även Jonathans lyckades att missa mål vilket är svårare än att faktiskt träffa mål från det avståndet. Sen har vi en väldigt sällsynt miss av Milito i matchen mot Cagliari. Vid ställningen 0-0 lyckas mannen som på egen hand vann trippeln åt Inter missa öppet mål. Man kan kalla det missar och kanske även otur men vill man spela CL ska man banne mig göra mål 10 gånger 10 i sådana lägen.
Januarifönstret
När Januarifönstret öppnade var Inter i en bra position i tabellen och Interisti runt om i världen kunde känna lukten av en tredjeplats. Med en stark mercato i Januari var jag iallafall övertygad över att Stramas gäng kunde knipa en 3e plats. Branca hade dock andra planer i tanken och drog till med, enligt mig, historiens sämsta mercato. Branca lyckades sänka Sneijders värde, värva Scheletto, värva Kuzmanovic och värst av allt, sälja Coutinho för kaffepengar. Det enda som Branca lyckades få till var att värvningen av Kovacic. Inters vinermercato 2012/2013 kommer gå till historiens som den sämsta någonsin.
Förnedringarna mot Udinese och Fiorentina
Jag tror att många Interisti kan bittert acceptera en förlust mot lag som Udinese och Fiorentina. Serie A är en tuff liga och just denna säsong så förväntade man sig inte någon solklar vinst mot lag i Fiorentinas och Udineses kaliber. Det som dock störde oss mest och fick oss att koka var inställningen och attityden som spelarna hade på plan. Mot Fiorentina agerade spelarna mestadels som statister och ärade inte tröjan och klubben som betalar deras monsterlöner. Just resultat på 4-1 reflekterade spelarnas insats och som en hängiven Interista kände man sig bedragen av spelarna som representerar vår klubb. Det var exakt samma saga mot Udinese i säsongens sista match. Inter hade inget att spela för men supportrarna begärde att spelarna skulle åtminstone kämpa för den blåsvarta tröjan. Istället la spelarna sig ner och förnedringen kändes ända hit till Sverige.
Behandlingen av Julio Cesar
Julio Cesar är och var en älskad spelare i Inter. Julione kändes som en av oss, en supporter som älskade Inter och kände den smärta och glädje som vi supporterar gör. Just inför säsongen så tillhörde Chivu och Deki laget och satt där med deras oförtjänta monsterlöner. Cesar satt även han på en väldigt hög lön. Inter valde dock att försöka få bort Cesar med alla medel man hade. Cesar blev rent ut sagt behandlad som skit och jag tror att alla Interisti fällde en tår när Cesar tog ett ärovarv i tårar, runt Giuesspe Meazza.
