Lagbanner
Säsongsbetyg: Mittfältet
Kovacic gjorde en succésäsong men med Rocchi som anfallare blev det ingen topplacering.

Säsongsbetyg: Mittfältet

Säsongsbetygen fortsätter och nu är det dags att utvärdera och betygsätta mittfältet.

Ezequiel Matias Scheletto 3,5
Matcher (Endast Inter): 12
Gazzetta: 4,8

När Januarifönstret öppnade letade Inter febrilt efter en ytter som skulle passa in i Stramas spelsystem och framförallt Inters långsiktiga ”projekt”. Scheletto hade länge ryktats till Inter och när Coutinho  såldes så handplockade Strama ”il Galgo” från Atalanta. Debuten kom i bortamatchen mot Siena och redan där fick vi en indikation på hur Schelettos sejour i Inter skulle bli. Scheletto såg enormt trög ut och hängde inte med, varken offensivt eller defensivt och byttes ut efter 45 minuter. Strama försökte vifta bort kritiken genom att skylla insatsen på  Schelettos matchform,  vilket inte visade sig vara hela sanningen. Mot Milan gav Scheletto oss lite hopp inför framtiden genom att göra ett livsviktigt mål som alla Interisti säkert blickar tillbaka till med glädje. Därefter kan Schelettos prestationer i den blåsvarta tröjan beskrivas med ett enda ord, nämligen katastrofalt. Match efter match så gjorde Scheletto undermåliga insatser och och det gick så pass långt att Curva Nord började bua ut honom. Det ska sägas att Curvan stod bakom laget hela säsongen och det krävs alltså något extra för att få dem emot sig. Till slut fick även Strama nog och valde att peta Scheletto och starta med den utskällde Jonathan. Egentligen är det svårt att försvara Scheletto men till hans försvar ska man komma ihåg att Scheletto inte hade  spelat på drygt 1 månad innan han anlände och var enormt matchotränad. Dessutom led han precis som alla spelare av skadeläget och tränarens bristande förmåga att hitta ett grundspel som han kunde förlita sig på. Totalt gjorde Scheletto 12 matcher i Inter och jag är riktigt generös när jag säger att minst 10 av dom var icke godkända, rent prestationsmässigt. Dock vill jag ge en eloge till Schelettos goda attityd och kämpaanda som höjde betyget en aning men inte tillräckligt mycket för ett godkänt betyg.

Zdravko Kuzmanovic 4,5
Matcher: 13
Gazzetta: 5,62

Den skottvillige serben  som har ett förflutet i Viola var länge eftertraktad av Inter och var i princip klar till sommaren. I och med Gabys olyckliga skada valde dock Branca och Ausulio att köpa honom under januarifönstret för 1 miljon euro. Värvningen såg väldigt bra ut på pappret med tanke på priset och spelarens rutin samt erfarenhet av Italiensk topp fotboll. I debuten som kom mot Siena reagerade många Interisti inklusive mig på hur Kuz likt Motta lyckades dirigera spelet och tempot. Visst såg Kuz väldigt trög och slö ut men man hoppades att match tempot skulle komma med tiden. Dock visade sig det inte vara fallet ju längre säsongen gick. Kuzmanovic fortsatte vara väldigt slö och i vissa situationer gick det löjligt segt. Matcherna därefter bidrog Kuzmanovic aldrig med något av nytta till spelet och framstod mer och mer som en alibispelare. Passningarna gick 99 % av fallen i sidled och skotten påminde mycket om en viss Colombians skott. I dom flesta fallen så överlämnade den rutinerade serben bollen till  den blott 18 årige Kovacic eftersom han på egen hand aldrig kunde göra något av värde.  Det är svårt att såga Kuzmanovic likt Scheletto eftersom serben  stack egentligen aldrig ut, varken på ett bra eller dåligt sätt. I mitt tycke gjorde Kuzmanovic fler sämre insatser än goda och för att spela i Inter som siktar på CL så krävs mycket mer än att bara smälta in och gömma sig bakom en 18-åring. Just därför nådde Kuzmanovic inte ett godkänt betyg.

Mateo Kovacic 8,0
Matcher: 18
Gazzetta: 5,96 

Den unga talangen som köptes från Dinamo Zagreb för stora pengar hade mycket press på sig när han anlände till Milano i Januari och fick den ärofyllda nummer 10.  Ingen tvivlade egentligen  på Mateos talang med tanke på spel i CL samt storklubbar som Chelsea, Arsenal och Real Madrids stora intresse. Frågan som italiensk media samt Interisti ställde sig var  ifall Mateo skulle snabbt kunna anpassa till Italiensk fotboll. Redan i debuten visade Kovacic varför Inter hostade upp 15 miljoner euro för hans tjänster. Mateo dirigerade spelet likt en maestro och visade upp en genombrottskraft av yppersta klass. Matcherna därefter cementerade den unga kroaten sin plats i startelvan och blev snabbt en favorit på Meazzan. Mateo lyfte egentligen hela mittfältet på sina axlar och var den som stängde igen framför försvaret men satte även igång anfallen. Kovacic dirigerade spelet likt Xavi, dribblade och flöt förbi motståndarna likt Iniesta och städade upp framför försvaret likt en Cambiasso i yngre dagar. Trots den oerhört misära säsongen fortsatte Interisti följa laget dels för att se Kovacic lira fotboll. När stoa delar av laget underpresterade och skämde ut Inter på plan så var det alltid Kovacic som tog i taktpinnen och drev framåt likt ”il Tractore”. Rushen mot Lazio är en sådan delikatess som Kovacic visade upp ett antal gånger varje match. Låt oss komma ihåg att vi talar om en 94a här, blott 18 år ung. I slutändan var Kovacic vårsäsongens bästa spelare tillsammans med Handanovic och förtjänar ett toppbetyg.

Fredy Guarin 6,0
Matcher: 47
Gazzetta: 5,87

Alla som ser mig skriva i forumet samt känner mig vet att Guarin är en av mina absolut favoritspelare i dagens upplaga av i Inter. När Guaro avslutade 2011/2012 riktigt starkt var förhoppningarna höga inför 2012/2013 säsongen. Fredy skulle vara ledaren och den starke mannen på Inters tunna mittfältet. Det var helt enkelt dags för Guarin att ta en nyckelroll i Stramas Inter och visa sitt värde. Guarin inledde första delen av säsongen riktigt starkt genom att dominera det centrala mittfältet med hjälp av sin styrka, teknik och utmärkta skott. En stor anledning till Inters succé i början av säsongen var just Guarins goda prestationer. När Inters berömda sjukstuga fylldes på i början av andra delen av säsongen så blev Strama tvungen att placera om Guarin. Istället för att kämpa likt ett odjur på det centrala mittfältet fick Guarin flytta ett steg högre upp och spela likt en trequartista. Därefter gick det helt enkelt utför för Il Guaro. Guarin började visa upp ojämna prestationer och spelade allt för själviskt för lagets bästa. Dem berömda skotten gick i 90 % av fallen utanför arenan och Guarin blev snabbt till ett irritationsmoment i Inter. Till Guarins försvar bör man nämna att Fredy fick spela på helt fel position i lite mer än 50 % av matcherna och hade i ärlighetens namn inte världens bästa medspelare på den offensiva planhalvan där Fredy härjade. Guarins målfacit på 10 mål var även den väldigt imponerande för en mittfältare.  Sammanfattningsvis kan man säga att en mycket bra höst säsong följdes upp av en undermålig vårsäsong vilket resulterar i godkänt betyg med ett plus vid sidan om.

Walter Gargano 5,0
Matcher: 36
Gazzetta: 5,69

Urugyaren som inte dög för Mazzaris Napoli fick en ny chans att visa sitt värde i Stramas  Inter. Gargano fick ett stort förtroende av Strama och var i princip en startspelare stora delar av säsongen. Strama hoppades att Gargano skulle förstöra motståndarlagets spel genom att jaga och kriga på mittfältet likt en bulldog. Dock lyckades Walter endast förstöra Inter spel genom tappa boll och slå massa felpassningar per match. Jag personligen blev nervös varje gång Gargano hade bollen eftersom alla kontringar som uppstod emot oss var pga Garganos bolltapp.  Många inklusive mig gillade det vi såg av Gargano i Napoli där han hade en ”Behrami” position. I Inter valde Strama att använda Gargano som en låg liggande spelfördelare vilket alla inbitna Serie A supporterar visst att det inte skulle funka. Till Garganos försvar så fick han helt fel roller samt uppgifter av tränaren. Dock måste en spelare i Inte som tjänar miljoner kunna slå en 3-meters passning till rätt adress. Sammanlagt gjorde Gargano 36 matcher för Inter och blandade godkända insatser med mindre bra sådana.

Alvaro Pereira 5,5
Matcher: 40
Gazzetta: 5,54

Inför säsongen var ”Palito” sommarens stora  köp och förväntades vara den spelaren som skulle lösa Inters vänsterbacksproblem. Jag personligen var på plats och såg Pereiras debut mot Roma och blev väldigt imponerad av Pereiras fightingspirit samt löpkapacitet. Just den goda attityden och inställningen hade Pereira genom hela säsongen vilket saknades bland många spelare. Rent spelmässigt blandade Pereira bra insatser med sämre under första delen av säsongen. Inläggen kunde egentligen hamna lite vart som helst och offensiven var inte effektiv nog för att resultera i något av nytta. Defensivt kunde Pereira göra ett par tabbar men var i övrigt relativt stabil. Även tekniken och positionsspelet höll inte för Serie A spel och det märktes direkt när ytorna började öppnas upp på kanterna.  Ju mer säsongen led desto mer började Pereira anpassa sig till det Italienska fotbollen och visa den fina formen från Porto. Inläggen började hitta rätt i straffområdet och defensiven blev allt mer stabilt. Jag tror många Interisti blev lite besvikna på Pereira i början eftersom man förväntade sig omedelbar succé med tanke på priset och spelarens tidigare insatser på den stora scenen i Europa. Dock visade Alvaro i slutspurten av säsongen att det finns mer att hämta samt den potential han besitter. Säsongavslutningen var så pass stark att Pereira nådde i mitt tycke ett godkänt betyg, fast inte mycket mer än så.

Ricky Alvarez 6,0
Matcher: 30
Gazzetta: 5,5

Med Cassano, Milito, Coutinho och Palacio framför sig hade Ricky på förhand väldigt svårt att ta en plats i laget. Förutom ett par inhopp i början av säsongen så blev det inte så mycket speltid för Argentinaren. När Ricky väl fick spela visade han upp en strålande teknik och spelförståelse som alla Interisti vet att han besitter. Det som Ricky hade svårt med var att värdera situationer och inte bidra med tillräckligt många poäng för att vara en startspelare. Efter vinteruppehållet blev Milito som bekant skadad och Coutinho skeppades bort till Liverpool vilket gav Ricky mer konsekvent speltid samt förtroende av Strama. Ricky började bli jämnare och bidrog med fler poäng i form av assist och mål. Det märktes att självförtroendet började komma tillbaka och Ricky hade stundtals show i Serie A och Europa League. I slutspurten av säsongen när Rocchi var den enda anfallaren kvar så var det egentligen Ricky som bar offensiven på sina axlar. Det är egentligen svårt att kritisera Ricky eftersom han aldrig fick förtroendet eller konsekvent speltid. När han väl fick chansen så tog han direkt och visade att det finns mer att hämta från honom. Dessutom höjde han sitt värde vilket i slutändan gynnar Inter vid en eventuell försäljning. BETYG: 6,5, GDS: 5.5

Esteban Cambiasso 6,5
Matcher: 48
Gazzetta: 5,95

”Cuchu” har nästan aldrig gjort en dålig säsong i Inter och förra säsongen var inget undantag heller. Inför säsongen var det många som kritiserade Cambiasso för hans vikt men när säsongen drog igång så märktes inte dom där extra kilon speciellt mycket. Första delen av säsongen var Chuchu självskriven i startelvan och visade alla tvivlare att han fortfarande håller. Det var just under den positiva perioden fram till Juve matchen som Cambiasso var på topp med sin underbara spelförståelse och intelligens. Därefter hamnade Cambiasso, precis som resten av laget, i en formsvacka och drogs med småskador. När Samuel, Milito och Zanetti avslutade säsongen med skador var det Cambiasso som tog över ledarrollen och ledde laget under den tuffa perioden. I slutet av säsongen valde Strama för någon okänd anledning att bänka Cambiasso. Precis som den gentleman Cambiasso är så fortsatte han leda laget från sidlinjen och lät sig inte påverkas av Stramas beslut. Totalt gjorde Cuchu 48 framträdanden vilket resulterade i 4 mål och och 5 assist. En bra insats av en mer defensiv inriktad mittfältare.

Gaby Mudingayi 6,0
Matcher: 14
Gazzetta :5,83

Den erfarna mittfältaren jagades av båda Milano lagen under sommarens transferfönster. Valet föll slutligen på den finare delen av Milano och Gaby visste genast vad han hade för roll i laget, nämligen en bänkspelare som kommer in och stänger matcher med sin rutin och styrka. Varje gång Gaby hoppade in så lyckades han täppa till framför försvaret och man förstod varför Bologna hade det mest svårpasserade mittfältet i Serie A. Tyvärr blev det endast 14 matcher i den blåsvarta tröjan pga den olyckliga skadan han drog på sig mot Torino. Trots den korta speltiden så blev många Interisti förälskade i Gabys attityd samt inställning. Det står idag klart att Inter kommer högst troligt köpa loss Gaby vilket visar att Inter uppskattade Gabys arbete.

Marco Benassi 5,5
Matcher: 13
Gazzetta: 5,9

Ynglingen som flyttades upp till A-laget pga skadeläget fick göra sin debut mot Pescara. Det var inte många Interisti som hade sett speciellt mycket av Benassi innan men redan  debuten visde U-20 ynglingen att han bemästrar spel i Serie A. Benassi spelade väldigt behärskad och lyckades dirigera spelet djupt i mittfältet. Passningarna satt oftast rätt och tekniken var det inge som helst fel på. Matcherna där efter fick Benassi snålt med speltid men fick trots allt spela i Europa samt ett par Serie A matcher. Är det något som Benassi måste utveckla är offensiven en aning.  Totalt gjorde 13 matcher i Inter och visade att han var ett framtidsnamn. Med  tanke på förusättningarna samt den unga åldern gjorde Benassi en helt klart godkänd säsong.
 

Kristian Elya2013-07-05 11:39:00
Author

Fler artiklar om Inter