Studio Nerazzurro: det gör ont, men...
Ytterligare en bitter tillställning tog kål på det sista lilla hoppet om spel i Europa nästa säsong, men låt oss hålla huvudena högt...
Matchfakta
Startelva: (4-4-2): Handanovic; Jonathan, Ranocchia, Juan Jesus, Pereira; Kuzmanovic, Kovacic, Cambiasso; Guarin; Alvarez, Rocchi
Byten: Benassi (Jonathan 31’), Pasa (Ranocchia 53’), Garritano (Kuzmanovic 80’)
Mål: självmål (22), Álvarez (34), Hernanes (45+3)
Varningar: Ledesma, Ranocchia, Juan Jesus, Pereira
Domare: Bergonzi
Första halvlek
Det var en något avslagen atmosfär som väntade spelarna när de klev in på meazzan tidigare ikväll. Med den norra kurvan täckt av klagomålsbanderoller och den gula kaptensbindeln knäppt runt Cambiassos arm, var stämningen en aning melankolisk denna, för säsongen, näst sista aftontillställning på San Siro.
Men detta till trots startar vårt svartblåa manskap piggt och Álvarez, tidigare bänkvärmare men nu den kreativa motorn i anfallsspelet, får på ett bra skott som Marchetti i Lazios mål lyckas avväga. Matchen stannar av en aning efter denna intensiva start, men tar fart igen när Lulic ett par minuter senare tar sig förbi Jonathan och sticker in bollen mot Klose som lyckas med ett hyfsat avslut.
Matchen börjar svänga ordentligt, och någon minut efter den tyska anfallarens målförsök startar Kovacic ett uppspel som slutar med ett skott med bra tryck från Rocchi. Inter har en bra period och spelar tiki-taka på offensiv planhalva, med vår unga kroatiska mittfältsgeneral som regissör. Båda lagen lämnar en del ytor, vilket får en ganska underhållande fotboll som resultat.
Trots detta leder inte anfallen till några riktigt farliga chanser i inledningen av matchen. Lagen känns inte direkt extremt motiverade och ett visst lugn råder på den gröna mattan, på gott och ont. Ingen stress hämmar spelarna, men samtidigt saknas den där lilla extra adrenalinkicken. En som dock börjar med mycket energi är Kovacic, som gång på gång bjuder på goda individuella prestationer.
Trots Inters knappa dominans i matchinledningen är det Lazio som spräcker nollan, genom ett mål som är mycket signifikativt för denna säsong. Candreva slår in en boll på måfå i straffområdet som tar på Ranocchia innan den går förbi en Handanovic som inte står där han bör. En tuff motgång sett till matchstartens karaktär.
Men problemen stannar inte där, då vår absurda skadesituation förvärras en aning i och med Jonathans axelsmärtor efter en knapp halvtimma. Istället får Benassi en ny chans på anfallet. Lazio tar över speldominansen allt mer, men då händer det vi väntat på. Álvarez kommer högst på ett smekande inlägg från Pereira och bollen går in klockrent via kryssribban.
Nerazzurri växer och bara någon minut senare från Cambiasso på ett tungt skott som tar högt upp i stolpen. Inter har stort bollinnehav och utnyttjar hålen i bortaförsvaret på ett utmärkt vis. Dock inte tillräckligt väl, för i slutet av den första halvleken har de svartblåa ett mycket farligt dubbelläge som dock inte förvaltas tillräckligt bra. Först ut är vår argentinska kapten, och landsmannen Álvarez lyckas inte bättre. Densamme hinner dessutom missa ytterligare ett friläge innan det hela vänder och Lazio plötsligt får chansen att ta ledningen efter att ha tilldömts en ytterst tveksam straff.
1-2 och en mycket bitter eftersmak är frukten av en första halvlek dominerad av ett välspelande hemmalag med marginalerna på fel sida.
Andra halvlek
Matchens andra halvlek börjar i trevande stil och läktarnas tystnad talar. Vi ser ett Inter, brutalt misshandlat av skadeläget och ignorerat av fru fortuna, som försöker att ställa sig upp trots de öppna såren.
Den svartblåa kroppen tvingas ta emot ytterligare en hård smäll mot de vitala organen då Ranocchia haltar ut i den 53:e minuten. Ersätter gör den unga italienaren Simone Pasa, som tacksamt tar emot denna möjlighet.
Inter dominerar fortsatt matchen bollinnehavsmässigt och lyckas skapa ett par chanser av varierad svårighetsgrad för Marchetti. Närmast kommer Guarín som bör förvalta ett antal lägen på bättre sätt. Álvarez är på gott spelhumör och ligger bakom mycket i det offensiva spelet tillsammans med Kovacic, som går från klarhet till klarhet. Denna unga mittfältsduo har onekligen en stor potential och kan förhoppningsvis komma mer till sin rätt när skadesituationen rättar till sig.
Laziospelarna känns nöjda med resultatet och anstränger sig inte nämnvärt för att skapa något i offensiv väg. Matchbilden känns en aning statisk, men till slut mynnar det hela ut i en Interstraff efter att Guarín fälts i straffområdet. Álvarez halkar och bollen hamnar på de övre bänkraderna. En ”perfekt” symbol för denna katastrofala säsong som vi helst glömmer så snabbt som möjligt.
Men eländet slutar inte där. Med ungefär en kvart kvar av ordinarie speltid gör Onazi ett riktigt drömmål som är fullkomligt otagbart för Handanovic i buren. Vackert ja, men omöjligt att njuta av. Det svider, det bränner och det hugger. Ja det smärtar på alla möjliga sätt att se vårt lag hopplöst kämpa såsom ett skadeskjutet djur.
Detta är en sådan säsong då vi verkligen måste rannsaka oss själva i vårt supporterskap. Det är dessa tider som definierar oss som fans. Låt de inte splittra oss, låt oss enas. Det är nu vårt lag behöver oss och vårt stöd, mer än någonsin. Folk kan håna oss, reta oss, skratta och glädja sig åt vår olycka. Låt de göra det, vi står kvar. Spelare kommer att komma och gå, men vi står kvar med våra blåsvarta hjärtan som dunkar med vild passion i våra bröst. Vi ger aldrig upp, eftersom för oss c’è solo l’Inter.
Spelarbetyg
Handanovic 5,5
Jonathan spelade inte tillräckligt mycket för att betygsättas
Ranocchia 6,0
Juan Jesus 5,5
Pereira 6,0
Kuzmanovic 5,0
Kovacic 7,0
Cambiasso 7,0
Guarín 6,5
Álvarez 7,0
Rocchi 6,0
Bäst i Lazio: Marchetti 8,0
