Vad har hänt med kravet på att vinna?
Vi har sätt det under ett antal säsonger nu att den gamla kravbilden och inställningen för Inter har förvandlats till en bekväm acceptans.
Sedan 2010 saknar Inter tillräckligt stora framgångar som kan mäta sig med klubbens tradition som klubb, klubbnamn, historia och supportermängd. Senast man fick något av värde att glädja sig över var 2008-2010 under José Mourinhos framgångsrika supersaga med bland annat Serie A titel och Champions League titel.
Hur otroligt det än kan låta så är dessa framgångar redan 10 år gamla och vi har sett stora spelare sluta på löpande band så som tex Esteban Cambiasso, Diego Melito, Wesley Sneijder, Julio Cesar och Samuel Eto’o.
Efter deras glansdagar har ambitionen och kravbilden minskat ordentligt med tex missat Europa spel där Inter blev utslagna redan i gruppspelet mot mycket sämre motstånd och stabiliteten har uteblivit . Då måste man ställa sig frågan vad det hör beror på? Många skulle säkert säga att det är FFP reglerna stoppar Inters framfart att bygga upp sig till det dem en gång var. Detta då våran nuvarande ägare Suningfamiljen är en ut av dem mest framgångsrika affärsfamiljerna i hela Asien.
Sen känns det som Inter är konstant rädda att bli straffade av FIFA med t.ex kraftiga böter, förminskad spelartrupp, förbjudna att värva i vissa fönster osv.
Inter är precis som namnet säger, en internationell klubb och ska utan tvekan basera på det namnet vara största Italienska klubba egentligen. Men med utebliva framgångar har den planen grusats sönder helt och hållet medans Juventus har dessvärre kunna bygga upp sig till den centrala stormakten i den italienska fotbollen.
Nu är det dags att höja målsättningen. Inter har en gång varit på en högre nivå och det är dags att komma dit igen. Vi kan inte tillåta oss att göra en Milan i repris och bli den gamla storjätten som resten av Europa bara skrattar åt.
Pazzo Inter!
