Voce dei Rossoneri: "Ärevarvet blir på San Siro”
Dagens Voce dei Rossoneri, berör frågorna om Inzaghis framtid, Gattusos återkomst samt kvällens match mot Barcelona.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Kaveh Golestani och David Faxå. Gästskribent är Henri Nekmouche, f.d. chefredaktör på SF Milan.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Inzaghi känner sig mer och mer missnöjd med situationen i Milan. Mot Fiorentina var han uppe och värmde men fick snällt sätta sig igen. Det har ryktats bl.a om Udinese där han i så fall skulle få chansen att återta platsen som största målskytt genom tiderna i UEFA:s turneringar. En plats som för närvarande innehas av Raul. Hur tycker du att Milan resp Inzaghi bör agera i frågan?
Kaveh Golestani: Det är väl inte så mycket snack om att Pippo borde lägga skorna på hyllan efter denna säsongen, det var ju aktuellt redan förra säsongen. Inzaghi har gjort sig känd som måltjuven med viljan som aldrig avtar. Jag har därmed full förståelse för att det finns en viss frustration i att tränare Allegri så tydligt markerat att Inzaghi inte tillhör de spelare som ska kunna ha en startplats. Samtidigt har jag väldigt svårt att tänka mig att detta inte klargjorts för Pippo redan innan säsongen. Det finns inte mycket att göra för Milan eller Allegri. Med Inzaghis skador, ålder, konkurrensen och det sätt man spelar på i Allegris system är det inte konstigt att han hamnar i skymundan. Dessutom är Pippo förhoppningsvis inte så dum att han äventyrar sin smått legendariska status bland Milanisti för en halv säsong. Jag har svårt att tro att någon skulle göra det. Inte ens Pippo. Den här säsongen handlar om att tacka av Inzaghi, något vi kommer att få se framåt våren. Ärevarv är att vänta, och det blir på San Siro.
David Faxå: Milan och Allegri agerar i min mening helt rätt. Pippo är inte i närheten av vad han en gång varit och vi har fyra bättre forwards i truppen, samt en av Italiens största talanger. Alla dessa ska enligt mig gå före. Om Inzaghi vill lämna för att ha chans på rekordet tycker jag Milan ska släppa honom. Milan förlorar ingenting, spelmässigt, och Pippo kanske kan få lite speltid under sitt sista år (?). Dock tror jag Inzaghi stannar året ut och därefter lägger av. Oavsett vilket, GRANDE PIPPO!
Henri Nekmouche: Det är alltid känsligt när en legend närmar sig slutet av sin karriär. Spelaren har under en lång tid varit given, hyllats och fått mycket respekt. Det här riskerar att bygga upp en självbild som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Det blir svårt att avgöra när det är dags att slänga in handduken. Spelaren är ofta populär bland fansen, vilket riskerar att skapa en känslig situation för tränaren. Fansen vill – ofta av nostalgiska skäl – se sin legend på planen då de vet vad han är kapabel till. Samtidigt är det tränaren som ser vad som sker varje dag på träningen. Dessutom kanske han har ett tryck på sig att börja föryngra laget. Vi har sett liknande situationer i Juve med Del Piero och i Roma med Totti.
Det blir också en avvägning mellan rutin och talang. Vad är viktigast? Givetvis bidrar en legend med rutin, men går inte en yngre spelare miste om viktig rutin om han får sitta på bänken p.g.a att den rutinerade spelare får spela? Hur balanserar tränaren långsiktigt och kortsiktigt tänkande? I Milan tänker man relativt kortsiktigt. Klubbledningen har ofta fokuserat på rutin då man tycker att det är viktigt för att kunna gå långt i CL. Det är därför vi har sett många äldre spelare spela på tills de närmar sig 40.
I Inzaghis fall beror det helt på hur han reagerar på att ha en biroll. Hittils har Allgeri kunnat skylla på korsbandsskadan från hösten 2010, men nu bör anfallaren vara frisk igen och då måste han få spela om han ska kunna hitta formen. Allegri verkar dock vilja föryngra laget och redan förra året lät han inte anfallaren spela speciellt mycket innan han blev skadad. Man ska aldrig räkna ut SuperPippo, men jag har väldigt svårt att se att han kan konkurrera ut Pato, Binho eller Cassano. Därför beror hans framtid på hur han själv tänker – om han är villig att acceptera rollen som inhoppare bör han stanna. Han visade förra året mot Real bl a hur mycket hans fantastiska vilja fortfarande kan bidra med. Från Milans perspektiv tycker jag att det blir viktigt att satsa på El Shaarawy och inte hindra hans utveckling för mycket. Avslutningsvis tycker jag att italienaren inte bör fokusera för mycket på sitt målrekord – Messi och Cristiano Ronaldo kommer ändå att slå det inom några år.
Gennaro Gattuso är på väg tillbaka efter en tids frånvaro. Vad betyder det för Milan?
Kaveh Golestani: Med de sjukdomar och skador som laget råkat ut för är det alltid skönt för truppen när spelare börjar komma tillbaka. Rent psykologiskt tror jag att det är enormt positivt, och blir än bättre när Cassano hittar tillbaka. Ur fotbollsmässig vinkel är jag inte riktigt säker på om Gattuso har kapaciteten att hitta tillbaka som startspelare. Nocerino har gjort det oerhört bra och är i mina ögon given i startelvan. Den centrala rollen kräver mer bollskicklighet än Gattuso kan bidra med och som mezz'ala har han inga som helst möjligheter att slå sig in. Däremot ger en comeback bredd, något som saknats. Milans trupp är både skör och tunn, och Allegri behöver alla spelare tillgängliga för att kunna hota om titlar. Så att Gattuso gör comeback kommer att bli oerhört viktigt för Milan som lag, även om han inte kommer att få lika mycket speltid som han själv hoppas på. Dessutom skrämmer det slag på Joe Jordan, och det är ju alltid en bonus.
David Faxå: Han är tillbaka i träning, men rapporterna säger att det tar ett tag innan han är matchredo. När Rino väl är i speldugligt skick kommer han få väldigt svårt att återta sin startplats. Nocerino har ersatt med bravur och även gett dimensioner som Gattuso saknar. Pådrivaren, vice-lagkaptenen och människan Gennaro Gattuso är dock varmt välkommen tillbaka på planen. Lagets hjärta behövs.
Henri Nekmouche: Med Nocerino i storform betyder det inte alltför mycket nu under hösten och vintern. Däremot när det börjar dra ihop sig under våren kommer Gattusos enorma vilja, kämparanda, rutin och vinnarskalle att betyda väldigt mycket för Milan. Bara att ha med honom på bänken tror jag hjälper väldigt mycket då han är så pass viktig för laget rent mentalt. Bentornato Rino!!
Match mot Barcelona ikväll, en match som sannolikt avgör vem som blir gruppens etta och därmed bana vägen för en enklare lottning. Båda lagen är klara för avancemang, hur viktig är matchen egentligen tycker du?
Kaveh Golestani: Barcelona verkar endast ha en växel och ett sätt att spela fotboll på, så de kommer nog att köra sitt eget race. De går för seger och vill föra spelet från första minuten. Jag tror även att de är revanschsugna efter mötet lagen emellan i Barcelona. Milan har ju pga poängtappet mot BATE inget annat alternativ än att gå för seger om man vill vinna gruppen. Om man nu har som ambition att kanske sno åt sig en CL-titel i år spelar det mindre roll om man vinner gruppen eller ej. Man måste gå igenom bra lag hela vägen och kommer säkert att stöta på lag som Barcelona och Real Madrid. Samtidigt kan det betyda mycket för självförtroendet att sätta dit Barca och det blir säkerligen något man kan dra nytta av resten av hösten/vintern. Jag tror att Allegri kommer att ha en konservativ och försiktig taktik inledningsvis. Oavsett hur det går ska man inte kunna skylla på att man redan på förhand var klara för avancemang. Det kommer inte att vara någon brist på motivation hos spelarna hos något av lagen.
David Faxå: För mig är matchen ofantligt viktigt av två skäl;
1. En gruppseger skulle innebära en betydligt enklare åttondelsfinal. Milan har inte råd att åter igen ryka redan i första slutspelsomgången. Ska man vinna hela turneringen måste man ju självklart kunna slå alla lag, men Milans rykte och ekonomi tjänar mer på att möta (och förhoppningsvis slå ut) ett CSKA Moskva eller B.Leverkusen än att ställas mot ett United eller Madrid.
2. Medan ni sitter framför datorn och läser detta befinner jag mig i Milano och taggar järnet. Igår fick jag njuta av Napoli-City och idag vill jag se en Milan-vinst. Positivt är att Milan är obesegrade när jag har tittat live. Jag hoppas den trenden fortsätter ikväll!
Henri Nekmouche: Jag tycker att det blir en enormt viktig värdemätare för Milan. Slår vi Barca får vi en bekräftelse på att vi kan slå vem som helst och därmed gå hela vägen i CL. Vid en seger kommer självförtroende att växa otroligt mycket och det blir ett resultat att ha med sig i bakhuvudet under vårens slutspelsmatcher. Jag minns hur övertygelsen om lagets storhet bara växte och växte under säsongen 2002/03 efter segern mot Real. Samma sak under 2006/07 efter segern mot Bayern, och ifjol i Serie A efter derbysegern under hösten. Allegris mannar behöver något liknande nu för att växa och ta steget till nästa nivå. Jag tror absolut att vi kan slå Barca, men just nu känns det som att vi måste växa några snäpp för att verkligen kunna gå hela vägen till finalen i München i maj.
Tack till Henri Nekmouche samt Kaveh Golestani och David Faxå.
Tidigare gäster inkl länk till respektive artikel:
Rawkus, Thomas Wilbacher, Anders Eriksson, Thomas Nordahl, Jens Nordfält, Lorenzo Medici, Mikael Kristersson, Bardia Hayati, Henrik Ystén, Kristian Borell, Montolivo, David Ågren, Johanna Reimers, Daniel Hamilton, Robert Perlskog, Jennifer Wegerup, Martin Gwiazdowski, Andreas Persson, Erik Niva, Jesper Hussfelt, Simon Bank, Nico Farback, Mathias Dogan, Marcus Birro, Per Erik Wesslén, David Faxå, Martin Åslund och Marko Uusitalo.
