<i>Voce dei Rossoneri: </i> Berlusconi bakom det Milan vi älskar
Milan och Silvio Berlusconi firade 25 år tillsammans den 20 februari.

Voce dei Rossoneri: Berlusconi bakom det Milan vi älskar

Andreas Persson gästar Voce dei Rossoneri där Berlusconi, Abate, Cassano samt van Bommel står i fokus.

I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Kaveh Golestani samt Andreas Wingren. Gästskribent är Andreas Persson i forumet känd som ”The Most Successful Club”. Andreas var tvåa i tävlingen med watchitlive där vinnaren (David Faxå) får se nästa match mot Napoli.

(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)


Den 20 februari firades 25 år med Berlusconi vid Milans roder. Denna era har varit oerhört framgångsrik, frågan är dock hur framtiden ser ut med tanke på stundande rättsprocesser samt inte minst hans ålder. Vilken betydelse har det haft för Milan att just Berlusconi (och ingen annan) klev in i klubben 1986 och styrde under dessa 25 år?

Andreas Wingren: Jag är inte särskilt orolig över Milans framtid. Dels för att jag inte tror att det italienska rättväsendet kommer att komma åt Berlusconi den här gången heller. Men framförallt tycker jag det faktum att man börjat skola in Barbara Berlusconi i Milans ledning är ett tecken på att man redan börjat tänka på en era efter Silvio.
Att det var Berlusconi som tog över Milan har haft enorm betydelse både för Milan och den moderna fotbollen i stort. Berlusconi var mer eller mindre den som introducerade den penninggalna fotbollen. Han köpte flertalet stjärnspelare till höga priser och lockade över dem med höga löner. En trend som sen spred sig och nu är en grundbult i den moderna fotbollen. Många klubbar har rika ägare, men det faktum att vi har en ägare som faktiskt vuxit upp med klubben och älskar den gör att Berlusconi gjort så mycket mer än att köpa spelare. Han har byggt upp en stark organisation med scouter, direktörer, läkare och tränare. Genom detta arbete har han givit Milan en grundförutsättning att överleva även en tid efter familjen Berlusconi. Jag är tacksam för att Berlusconi gjort Milan till en modern storklubb och hoppas att han och Galliani får vara kvar vid rodret ett tag till.

Andreas Persson: Man kan säga många saker om Silvio Berlusconi, men det han har gjort för Milan skulle jag vilja påstå saknar motstycke i idrottsvärlden. Han tog en klubb i spillror och förvandlade den till il club più titolato al mondo. AC Milan är en speciell klubb på många sätt och jag tror att många av klubbens karaktärsdrag som till exempel det offensiva spelet, estetiken och familjekänslan kan spåras tillbaka till Silvio.
Det är naturligtvis svårt att spekulera i, men jag kan inte tänka mig att en annan ägare skulle kunna göra en liknande prestation i samma läge. Berlusconi tog över en klubb som nästan var närmre Serie B än lo scudetto, och sa att han skulle göra den till världens bästa. Sen gjorde han det, i början av nittiotalet ägde han ett av de bästa fotbollslagen genom tiderna. Att en annan ägare skulle gå in med samma kapital, motivation och bestämdhet har jag svårt att föreställa mig, då Berlusconi var driven av sitt hjärta, men samtidigt och framförallt hade en tanke på att använda klubben som politiskt redskap.
 Vad det gäller framtiden så hoppas jag personligen på att Silvios dotter, Barbara, tar över rodret. Jag är väldigt förtjust i det familjära i Milan, varpå jag tycker att det vore vackert om klubben hade stannat i familjen Berlusconis händer. Som jag ser det är detta även det logiska valet, då hon långsamt börjat slussas in i klubben. En annan kandidat kan man kanske hitta i Dubai, med tanke på Milans växande relation till emiratet, med flygbolaget Emirates i spetsen.

Kaveh Golestani: Berlusconi har haft en enorm inverkan på Milan. Han är den stora anledningen till att Milan är det Milan vi älskar. Hans politiska och personliga agendan åsido är han på egen hand den som bidragit mest till Milans moderna historia och framgångar. Han tog över rodret i ett minst sagt prekärt läge och lyckades genom smarta och finurliga satsningar vända på steken. Hans stora investeringar när det behövdes som mest gjorde att Milan nu har så pass många titlar som man faktiskt har. Jag tror inte att en försäljning av klubben är aktuell, så jag tror att klubben stannar inom familjen. Hans dotter sägs ju ha ett stort intresse för att vara involverad i ledningen och det är väl inte alltför otroligt om hon sakta men säkert slussas in i systemet för att en dag kanske till och med ha en framträdande roll. Mini-Galliani sitter alltid med på matcherna och han vill säkert ta över sin fars roll.
 

Milans högerback Ignazio Abate har hittills gjort en mycket bra säsong, inte minst i de viktiga CL-matcherna mot Real Madrid och Tottenham. Allegri har tidigare hävdat att han tillsammans med Flamini är den som utvecklats mest under Allegris tid i Milan. Hur ser du på Abates säsong så här långt? Är det t.o.m. så att Abate är svaret på frågan vem som skall vara Milans högerback i framtiden?

Andreas Wingren: Frågan är om Allegri fortfarande skulle hävda att Flamini är en av de som utvecklats mest under hans ledarskap? Svaret idag skulle nog snarare vara Abate och Merkel.
Vad gäller Abates säsong har den varit helt fenomenal, hans speed och offensivlusta var nyttiga redan förra säsongen. Men den här säsongen har han framförallt utvecklat sina defensiva kvalitéer och sitt taktiska kunnande. Han känns tryggare i positionsspelet, brytningarna känns inte chansartade längre och han är mycket bättre på att avväga när han ska stöta respektive falla. Sen har han även förbättrat sina inlägg ordentligt, även om det fortfarande finns mer att önska.
Jag tycker definitivt Abate kan vara Milans högerbacksalternativ kommande säsonger, speciellt om han fortsätter utvecklats. Vänsterbacken borde vara prio 1 att förstärka under sommaren.

Andreas Persson: Abate har alltid varit vindsnabb, nu har han även ett stabilt försvarsspel och en pricksäker inläggsfot. Jag kan bara hålla med Allegri om hans fantastiska utveckling den här säsongen, han var som sagt bra mot Tottenham och han plockade även bort C. Ronaldo i Champions League samt en Samuel Eto’o i högform i derbyt.
Vi kan tacka Leonardo för att han tog beslutet att omskola Ignazio, något som givetvis inte skulle göras över en natt, och det är väl först den här säsongen vi ser resultatet.
Jag skulle dock även vilja ge den nuvarande Inter-tränaren en känga, då jag påstår att hans bristfälliga taktiska kvalitéer gjorde att våra ytterbackar var betydligt mer sårbara än man är under Allegri. Nu hamnar de sällan lika ensamma, vilket jag tror har gett Abate trygghet i sitt spel och sin utveckling (samt visat att Zambrotta och Oddo inte är så fantastiskt urusla som vi trodde).
För ett år sedan hörde jag någon prata om Abate som en framtidsman i Milan, då skrattade jag. Sedan dess har han däremot gjort en lång resa och jag kan absolut se honom i ett Milan som jagar en trippel. Han kommer aldrig vara den stjärna som exempelvis Cafu var, men han har grinta, arbetskapacitet och hjärta för klubben. De spelarna behövs också i ett lag.

Kaveh Golestani: Många (inklusive jag själv) gick väldigt hårt åt Abate innan säsongen och ifrågasatte hans egentliga potential. Han har dock gåt från klarhet till klarhet och har förbättrat i princip allt i sitt spel. Han värderar situationerna mycket bättre och agerar med självförtroende och pondus. Han har lärt sig att använda sig av sin snabbhet vid rätt tillfälle i offensiven och har på senare tid även förbättrat sina inlägg (!). Jag ser inte honom som en självskriven högerback i framtiden, men han har förtjänat lite mer förtroende och tålamod. Jag känner att vänsterbacksplatsen är i akut behov av förstärkning. Högerbacksplatsen är inte längre något stort orosmoment.
 

Cassano och van Bommel värvades under januarifönstret. Hur vill du sammanfatta deras prestationer så här långt?

Andreas Wingren: Cassano har överösts av superlativ sen sin flytt till Milan. Jag har dock inte imponerats riktigt så mycket. Stundtals har han blixtrat till, men någon kontinuerlig hög nivå har jag inte upplevt. Framförallt tycker jag att firma Cassano-Robinho-Zlatan blir för uddlös, det är tre spelare som gillar att söka sig ut mot kanterna för att hitta ytor. När de tre spelar tillsammans saknar vi spelare i straffområdet och spelare som går mot mål. För mig är det en nödvändighet att Pato (eller Inzaghi när han är tillbaka) utgör en av tre spelare i anfalls trion. Nu låter jag väldigt negativ, riktigt så pessimistisk är jag inte. Jag gillar Cassano och tycker det är en bra värvning, jag tycker dock inte han ska spela till bekostnad av Pato. I mina ögon är det han och Robinho som konkurrerar om en plats i anfallet.
Vad gäller van Bommel är det bara till att bocka och tacka för hans ankomst. Han har gått in och räddat ett extremt skadedrabbat mittfält. Med en bollbehandling och passningsskicklighet som långt överstiger våra andra defensiva mittfältsalternativs förmåga har han blivit en vital del i Milans spel både med och utan boll. Hur Milan skulle spelat utan van Bommel blev skrämmande uppenbart mot Tottenham där han inte fick delta. Värvningen av van Bommel kan mycket väl visa sig vara anledningen till att vi vinner ligan när vi summerar säsongen.

Andreas Persson: Det var väldigt roligt att få en känslofylld bollkonstnär som Cassano till vår klubb, han är en fantastisk spelare som redan har bjudit på smarriga framspelningar. Som komplement till vår tridente är han ohyggligt viktig i kampen om lo scudetto, jag får personligen vibbar från Inters ligavinnande vintervärvning av Goran Pandev förra säsongen.
Jag hoppas att han även kan avlasta Ibrahimovic då och då, exempelvis i matchen mot Juventus om knappt två veckor, så att svensken är i slag till returmatchen mot Spurs (jag har inte gett upp än!).
När det kommer till van Bommel så skulle jag vilja påstå att det är en underskattad värvning i kampen om ligaguldet. Han började visserligen knackligt med ett rött kort, men i matchen mot Chievo i helgen visade han vilken campione han verkligen är. Han var i stort sätt prickfri och dominerade mittfältet nästintill på egen hand. Han är utan tvekan den bästa spelaren på vårt skadedrabbade mittfält just nu, ytterligare ett genidrag av firma Galliani-Raiola.

Kaveh Golestani: Cassano har egentligen inte kunnat göra sig själv rättvisa med tanke på att han inte varit matchtränad. Han har dock jobbat hårt och sakta men säkert kommit in i det. Med tanke på förutsättningarna har han gjort bra ifrån sig och varit väldigt involverad i vårt anfallsspel. Hans samspel med samtliga anfallare har fungerat utmärkt och han kommer att bli väldigt användbar i framtiden. Cassano är en flexibel spelare och det har han tveklöst visat, trots att han hann lägga på sig några kilo under den obligatoriska frånvaron från fotbollen.
van Bommel kom till laget och var utdömd på förhand som en vilde som inte kunde bidra med något. Han har dock motbevisat kritikerna, trots att han blev utvisad i sin första match från start. Hans rutin och lugn är något mittfältet behövt och han har spelsinnet och tekniken att kunna utföra de enkla bolltransporterna som många av hans kamrater på mittfältet misslyckats med. Jag har sagt det förut, och jag upprepar: van Bommel kan mycket väl bli tungan på vågen för Milan i årets seriespel.


Tidigare artiklar i serien:

13 feb Matchen mot Tottenham i fokus Erik Niva

3 feb Pato och Zlatan – ett omaka par Jesper Hussfelt

23 jan Epoken på väg mot sitt slut? Simon Bank

13 jan Legitimerar Zlatans färdigheter en trångsynt journalistik? Nico Farback

3 jan Tack för allt Ronaldinho! Mathias Dogan (Coach Leo)
 
23 dec Milan kommer att mala ner storlagen till våren Michael Haile

13 dec Redaktionen hoppas på lottning mot United Marcus Birro
 
3 dec Flamini är otroligt underskattad Per Erik Wesslén
 
23 nov Välkommen Super Mario! David Faxå (Fantasticó)
 
13 nov Oviss framtid för Ronaldinho Martin Åslund
 
3 nov Åsikterna går isär om Kaká Marko Uusitalo



Henrik Edman1968maldini@gmail.com2011-02-23 08:04:00
Author

Fler artiklar om Milan