Voce dei Rossoneri: Pato och Zlatan – ett omaka par
I denna upplaga av Voce dei Rossoneri diskuteras Milans januarifönster, om Milan trots skadeläget kommer att få ihop ett konkurrenskraftigt till bl.a CL-matcherna mot Tottenham samt det omaka paret – Zlatan och Pato.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Saud Rana samt Simeon Gudjonsson. Gästskribent är Fotbollskanalens JESPER HUSSFELT som även är programledare i Club Calcio. Läs hans Blogg här.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Dags att summera Milans januarifönster. Några spelare har kommit och några har gått. Vad ger du för betyg till Milans transferarbete under januari? Blev det bättre eller sämre än vad du hade hoppats?
Jesper Hussfelt: Jag är mest förvånad över hur aktiva Milan har blivit efter att ha blivit van vid att Milan sett likadana ut en nästan ett decennium. Dida, Nesta, Maldini, Gattuso, Pirlo, Ambosini och Pippo har ju blandats upp med både lyckade värvningar och gamlingar som Favalli och Zambrotta. Beror det på Silvios kris? Jag förstår fortfarande inte att Braida/Galliani är så förtjusta i värvningar som 34-årige Legrottaglie. Jag är inte säker på att det som är bra för laget på kort sikt, gagnar laget i det långa loppet.
Milan har gjort en grym mercato tycker jag. I svallvågorna efter finanskrisen finns det många spelare med höga löner som storklubbarna kan värva billigt. Milan har blivit experter på den typen av värvningar. Det är inte alltid man förstår sig på topptränarna, men det Allegri gör känns alltid rätt. Det är lätt att förstå hans tänk. Ronaldinho var sen till träningar och stökade på nätterna. Det håller inte, allra minst i den här klubben. På planen var han urusel i defensiven och det skadade laget. Matcherna mot United ifjol visade hur obalanserat Milan var då. Ett sådant lag vinner inte titlar.
Cassano blir en superstar och blir Ibras lekkompis, Emanuelson blir lite utfyllnad i laget precis som Boateng, Van Bommel blir helt avgörande i stormatcherna i ligan om han inte har tappat allt sitt tempo (vilket han kanske har) och Didac ska vi inte hoppas så mycket på även om han är lovordad hemma i Spanien. Serie A ställer högre krav i defensiven i hans position.
Saud Rana: Bättre. Då får vi ha i åtanke att Milan tidigare varit rätt så snåla med att införskaffa nya spelare under vinter-mercaton. Milan har alltid hållit en linje med att man vill ha en färdig trupp inför säsongens start, dvs i augusti. Nya tillskott skall endast anlända i undantagsfall. Är denna säsong ett sådant? Absolut. Skadorna har varit alldeles för många och alldeles för flummiga, något som får Galliani att agera. Cassano är ett geni, på randen till galen men den chansningen tar jag alla dagar i veckan. Köpet av Emanuelson är även det bra, då han kan spela på hela vänsterkanten och erbjuder ett alternativ till många positioner.
Legrottaglie och van Bommel. Känns sådär. Bra reserver, och kontrakten går ut i sommar så de kan nog erbjuda rätt så bra alternativ de med. Även om ingen av de är någon favorit.
Så till Didac Vila. Har egentligen aldrig sett honom spela fotboll men har hört att denna kille är något spännande. Drömmen är att han går rätt in och övertygar som vänsterback. Om den slår in får vi vänta och se. Hade gärna sett att vi skaffat någon som är klar för rollen, läs Criscito. Men Galliani har fått rätt förr, får hoppas att han får det även denna gång.
Ronaldinho lämnade oss, likaså Onyewu. Ronaldinho har haft problem med icke-brasilianska tränare och Allegri var ingen undantag. De ger honom inte den friheten han vill ha och då funkar inte hans spel. Han var nog inte så glad mot slutet och en sorti tror jag nog var bäst för alla parter. Även om han kommer att vara saknad.
Så, mitt betyg blir nog en 3:a (av 5). Cassano utgör 2.5 av de 3 poängen.
Simeon Gudjonsson: Hatten av för den muntre Galliani och hans idoga arbete under mercaton! Jag är visserligen inget fan av varken van Bommel eller Legrottaglie, men Milan behöver bredda sin trupp inför våren och så länge det sker gratis eller till struntsummor är det positivt. Cassano är en personlig favorit. Han kommer att avgöra många matcher för Milan med sitt subtila fotbollskunnande. Sen är det klart att en sådan omvittnat labil karaktär alltid innebär en risk för varje lag där han spelar. Cassano själv har ju lovat att sköta sig och än så länge har löftet hållit. När det gäller Cassano måste man emellertid vara medveten om att ett återfall alltid hänger i luften. Vilá blir spännande att följa och går acklimatiseringen bra kan han mycket väl bli ett utropstecken framöver. Det är också på tiden att Antonini får konkurens om vänsterbacksplatsen. Emanuelson tillför välbehövlig speed och teknik på mittfältet. Det enda trista under januarifönstret är väl att Ronaldinhos europaäventyr inte fick det avslut som är värdigt en sådan spelare. Men försäljningen var oundviklig och det var nog lika bra att den genomfördes redan i januari. Hoppas han återfår spelglädjen på hemmaplan och att vi får njuta av hans genialitet under VM 2014.
Skadeläget är nästan overkligt i Milan. Det har ju gått ganska bra ändå efter juluppehållet, men inom kort står Tottenham, Napoli, Juventus och sedan Tottenham igen för motståndet. Kommer Milan att hinna få ihop ett samspelt och konkurrenskraftigt lag till dessa utomordentligt viktiga matcher?
Jesper Hussfelt: Nja, så ser det inte riktigt ut numera. Att rotera 3-4 spelare i startelvan per match är numera bara sunt. Spurs känns obalanserade och oerfarna i den här typen av matcher även om hela deras mittfält håller hög klass. Med rätt approach ska Spurs avfärdas. Juventus är inte längre samma stabila lag som det en gång var och kommer att få det tufft mot Ibra och co. Napoli hemma, där är nyckelmatchen inför fortsättningen. Den kan sluta hur som helst. Jag och Martin åker dit och kommenterar.
Saud Rana: Ja. Sett till elvan har vi inte märkt av den katastrofen. Ersättarna har gjort det bra, och Zlatan/Robinho har verkligen visat att de kan bära en offensiv själva. En del av skadorna kommer att lätta och då har vi nog många av de tunga pjäserna tillbaka. Försvinner Zlatan? Ja, då kan det bli riktigt svårt. Dessutom har nog Milans resultat trots skadorna imponerat på många, däribland motståndarna som nog är rädda i vilket fall. Jämför med hur det gick för Inter när skadorna var som värst...
Simeon Gudjonsson: Det går inte att frångå det faktum att Milans spel hackat sedan hemmaförlusten mot Roma den 18:e december. Bortsett från matchen mot Bari i cupen har Milan inte övertygat spelmässigt. Poängen har bärgats tack vare enskilda spelares prestationer snarare än på ett fungerande lagspel. Frågan är hur långt det hade räckt mot bättre motstånd. Cagliari, Lecce, Udinese och Catania i all ära, men de håller inte samma klass som de lag som väntar framöver. Allra viktigast är att Nesta och Pirlo blir återställda. Jag tillhör den (kanske nostalgiska) skara milanfans som är övertygad om att il Genios spelfördelande fortfarande är en förutsättning för att Milan ska få igång ett dynamiskt anfallsspel, något som jag menar märktes under hans frånvaro. Pirlo behövs i de stora matcherna.
Pato och Zlatan har svårt för att finna varandra på planen och därmed så tycks Pato förvisad till bänken så länge Zlatan presterar som han gör. Tycker du att Allegri gör rätt som sätter en spelare med sådan utvecklingsmöjlighet på bänken? Borde han försöka finna någon annan utväg för att spela med dem båda samtidigt, t.ex ge det mer tid eller byta anfallspositioner m.m?
Jesper Hussfelt: Om Pato utvecklades som vi hade förväntat oss så hade det varit fel att bänka honom tycker jag. Brassen har dock fortfarande en lite för knackig förstatouch och hans spelförståelse och känslan/tajmingen i fötterna när han rycker och går är varierande. Dessutom hade han ett turbulent första år i Milano vid sidan av planen. Hoppas att han lär sig av Ibra och Allegri, för han har ju potentialen att bli världens bäste målskytt. Jag ser Pato i dagsläget som en renodlad spets, men med tiden kan han bli en mer allsidig seconda punta. Jag får inte in honom i Milans elva idag tyvärr. Han måste bli tydligare i sina löpningar och lättare att nå. Å andra sidan brukar matcher avgöras sista halvtimman och då har ju Milan ett intressant alternativ på bänken. Framförallt om motståndarna är pressade att göra mål och lämnar ytor till Pato. Tänk att möta honom i en löpning en mot en när mjölksyran sprutar i benen i den 78:e minuten. Vi får väl se vad Tottenhams mediokra mittbackar tycker om det..
Saud Rana: Jag tror inte att Pato hade varit på bänken ifall Cassano ej anlänt. Konkurrensen har hårdnat något avsevärt och Pato har nog fått sig en liten chock över att han ej är opetbar. För det är han, särskilt med tanke på hur han presterade innan petningen. Konkurrens är alltid bra och i ett lag som Milan måste man prestera. Either you cut it, or you don't. Pato levde inte alls upp till det vi är vana vid och därför petades han. Zlatan presterar, därför spelar han. Cassano har även han kommit bra in i laget och samspelet med Ibra-Robinho har varit bra. Nu har Pato ändå börjat kämpa och gör han det ska han få chansen att spela igen. Jag är övertygad om att han och Zlatan kan spela ihop bara Pato börjar lira boll och inte joggar på planen. Men tills dess ska den som är bäst spela, det är inte Pato. Inte idag.
Simeon Gudjonsson: Pato har sedan han anslöt 2007 fått axla rollen som symbol för det nya Milan. Patos symbolvärde är något Allegri måste förhålla sig till. Trots att konkurrensen ökat, är det fortfarande Pato som är den spelare som är tänkt att garantera Milans anfallsspel under de år som kommer. Något han själv också är medveten om. Därför är frågan hur den unge brassen reagerar på en långvarig petning. Ett roterande på anfallarna skulle kunna vara en provisorisk lösning. Det som gör det ännu knepigare är att de som konkurrerar om platsen bredvid Ibra sinsemellan är mycket olika som spelare. Det försvårar ett roterande. Cassano och Pato till exempel, bidrar med skilda kvaliteter i det offensiva spelet. Till skillnad från Cassano och Robinho kan inte Pato spela som trequartista. Om det gynnar, eller försämrar hans chanser i laguttagningen kan diskuteras. Personligen tycker jag att Allegri bör ge Pato chansen, trots att hans form sviktat den senaste tiden. Supertalanger måste vårdas ömt.
