StartitalienSerie AAC Milan<i>Voce dei Rossoneri: </i> -”Nesta och Thiago Silva ihop – vackrare än så blir det inte”
Alessandro Nesta. 2000-talets bästa mittback?
Voce dei Rossoneri: -”Nesta och Thiago Silva ihop – vackrare än så blir det inte”
Johanna Reimers gästar Voce dei Rossoneri där positionerna för Seedorf och Boateng diskuteras samt Zlatans utvisning och Nestas plats.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Kaveh Golestani och Simeon Gudjonsson. Gästskribent är Johanna Reimers, Expressens korrespondent i Milano.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Milan besegrade Fiorentina borta med 2-1. Seedorf till vänster, Boateng som trequartista och Robinho på bänken. Tycker du att Allegri har hittat rätt i positionerna nu?
Kaveh Golestani: Nja. Kombinationen Seedorf/Boateng verkar fungera bra så länge vi försöker föra matcherna. Just med Seedorf gäller det att han får mer yta och tid att operera på. Att han får det till vänster i mittfältet är ingen nyhet, Allegri provade något liknande med Pirlo tidigare. Det känns som att Seedorfs position ger honom den frihet och yta han behöver, men då endast med Boateng som trequartista. Boateng jobbar bra defensivt och är bra på att skapa ytor åt andra. Han vill, precis som Robinho, ha mycket boll men kan vid behov löpa för att öppna ytor. Robinho hör hemma på bänken, i alla fall sett till nuvarande form hos Seedorf/Boateng. Jag måste även passa på att berömma holländaren för ett fint defensivt arbete i de två senaste matcherna, något man inte trodde att han hade i sig. Så som svar på frågan: Ja, Allegri har hittat rätt i positionerna för de två, men endast när de spelar tillsammans. Jag är högst tveksam till om resultatet hade varit detsamma om Robinho agerat trequartista istället för Boateng.
Simeon Gudjonsson: Visst känns det som att Allegri har komponerat ett betydlig mer dynamiskt mittfält än tidigare, och med en mycket tydligare rollfördelning. I Seedorfs fall tror jag den senaste tidens lysande prestationer är ett resultat av det positionsskifte som placerat honom något till vänster på mittfältet, där ytorna är större och tidspressen mindre. Boateng som trequartista får också effekter. Prince löpningar, höga press och närkampsspel frigör de ytor och den tid som Seedorf är beroende av. van Bommels snabba och kloka bolldistribution de senaste matcherna är också en faktor som öppnat upp för Seedorfs kreativitet. Hatten av för Allegri. Han har fortsatt att tro på Seedorf trots många mediokra insatser från holländarens sida. När det gäller trequartistapositionen tycker jag att satsningen på Prince, framför både Cassano och Robinho, är ett av Allegris djärvaste och bästa val under säsongen. Följdfrågan är om den här uppställningen bara är en provisorisk lösning i väntan på att kapten Ambrosini och registalegenden Pirlo kommer tillbaka. Två spelare som inte hursomhelst kan placeras på bänken.
Johanna Reimers: Ja, jag satt faktiskt och tänkte på det på läktaren i Florens i söndags. Seedorf har verkligen sett som pånyttfödd ut när han fått ta klivet tillbaka och på något sätt känns det som han känner en trygghet i att spela bredvid landsmannen Van Bommel - som jag faktiskt ser som en viktig förutsättning för att hela den här omflyttningen fungerar. Jag var tveksam till värvningen av Van Bommel men har fått vika mig efter att sett vad han presterar som den länk mellan försvar och anfall som Milan, under perioder, saknat den här säsongen. Och vad ska man säga om Boateng? Han kanske inte är den mest klassiska trequartista som världen har skådat, och han skulle behöva jobba lite på att perfektionisera sitt passningsspel, men herregud vad han väger upp det genom arbetsinsats, sin inställning, sin vilja och det ständigt utvecklade samarbetet med spelarna framför - vilka de än är. Robinho har också sina starka sidor som spelare, även hos honom finns en vilja jag verkligen beundrar, men det är svårt att inte bli lite irriterad över alla chanser han bränner och att han just nu sitter på bänken gör mig ingenting.
Zlatan blev utvisad i sin första match efter förra avstängningen. Ser du någon oroväckande tendens hos Zlatan eller var detta helt enkelt ”sånt som händer”?
Kaveh Golestani: Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Zlatan har alltid varit lite ful. Han har alltid dragit på sig onödiga utvisningar och haft lite dumheter för sig. Att han befinner sig i en liten formsvacka har med saken att göra - frustrationen rinner över och renderar i små utbrott. Hans röda kort mot Fiorentina är dock lite otur. Inte för att man på något sätt ska använda sådant språk, men jag kan slå vad om att värre saker sades under just den matchen och det av flertalet andra spelare. Alla som spelat fotboll vet att språket inte alltid är barnvänligt, vare sig man säger det till sig själv, medspelare, motståndare eller domare. Nu hamnade han i knipa eftersom linjedomaren tvunget skulle hävda sig och disciplinnämnden gjorde som vanligt och rullade tärningen (och gav honom ytterliggare två matchers avstängning). Så just det andra röda kortet är nog lite av en slump och ingenting som oroar mig mer än effekterna av hans frånvaro. Zlatan har fått mer vila än han kunnat önska sig, och vi behöver honom när ligan börjar närma sig sitt slut.
Simeon Gudjonsson: Att ta kritik och hantera motgångar har nog aldrig varit svenskens starka sida. Tvärtom tror jag han är oerhört känslig för den typen av friktioner. Så visst hänger den dåliga formen, kritiken och de senaste matchernas pubertala beteende ihop. Ju mer Ibrahimovic kritiseras och ju sämre han spelar, desto större verkar behovet vara att protestera och ge utlopp för sin frustration. Knytnäven på Rossi, det verbala påhoppet på domaren i söndags. Det finns ett visst mått av självdestruktion i det där beteendet: att själv tillsätta den droppe som får bägaren att rinna över. Det är svårt att förklara, men inte helt ovanligt hos stjärnspelare med stora egon. Framförallt kan det aldrig ursäktas.
Johanna Reimers: Komplicerad och intressant fråga. Sett till hur utvisning nummer två gick till så ser jag ingen oroväckande tendens hos honom. Enligt min tolkning, efter att ha sett händelsen rulla i repris gång på gång på italiensk tv, så skulle det faktiskt kunna vara så att han verkligen pratade med sig själv. Samtidigt så gjorde han sig kanske en liten otjänst när han fick il Tapiro d'Oro i ”Striscia la Notizia” när han i en bisats faktiskt erkände att han tyckte att det var hans boll när den gick ut över linjen. Nå väl, sanningen bakom orden och vem de var riktade till lär vi aldrig få veta, hur som helst känns avstängningen lite väl lång och det är ju väldigt olyckligt att den kommer precis efter en annan avstängning. Och det är väl det som gör att jag ändå är lite orolig över Zlatans humör för tillfället. Röster inom Milan säger att de upptäckte en ny sida av honom under hans tidigare avstängning - en lite mer nervig och lättirriterad Zlatan som inte längre kändes lika självsäker och avslappnad eller som den ledare de vant sig vid. Helt enkelt så märkte de att han är en spelare som inte trivs när han inte står i centrum. Och att han nu inte kommer få göra det under stora delar av den viktiga slutstriden - för mig känns det inte som att det kommer göra honom på bättre humör.
Med det sagt så var det, fram till de missade chanserna och utvisningen, en fröjd att se honom på planen igen mot Fiorentina på grund av den glädje han utstrålade. Jag tänker framför allt på hur han firade de två målen gjorda av Seedorf och Pato (kramen!). Det kändes verkligen som att han var glad att vara tillbaka och det är ett väldigt gott tecken i allt detta.
Nesta har stundtals stora problem med skador. Hur skall Milan agera i mittbacksfrågan inför kommande säsong?
Kaveh Golestani: Mitt svar är helt enkelt att man borde värva någon någorlunda ung och högkvalitativ mittback. Nu låter detta som en svår sak, och det är det. Men att hålla på och värva spelare som Mexes (vars bäste före datum gått ut) är inte någon framtidslösning. Yepes och Bonera är fullgoda reservalternativ, likaså Mexes. Vill man bygga vidare på sitt projekt gäller det att hitta rätt mittback för rollen, dvs en ny Thiago Silva.
Jag ser gärna att Nesta stannar kvar ett år till och gör färre matcher (precis som han själv uttryckt), men att man värvar någon som under det året kan växa in i rollen och efter nästa sommar ta över som Silvas mittbackspartner. Jag grämer mig fortfarande över att vi inte fick David Luiz.
Simeon Gudjonsson: Knepig fråga det där. Nesta är enligt min mening 2000-talets bästa mittback. Därför är det lätt att låta känslorna skymma det faktum att Nesta anno 2011 inte är samma spelare som han var för tre, fyra år sedan. Problemen gäller inte bara skadorna. Nesta ser faktiskt betydligt trögare ut i steget och tvingas allt oftare förlita sig på sin betydligt rappare mittbackskollega. Det går tyvärr inte längre att förutsätta att Nesta ska hålla för startelvan en säsong till. Milan behöver därför förstärka på mittbacken redan till sommaren. Den kortsiktiga lösningen stavas Mexes. Han kommer acklimatisera sig snabbt och göra ett bra jobb. Samtidigt vore det klokt att värva en yngre förmåga med större utvecklingspotential som kan slussas in i startelvan på sikt. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Johanna Reimers: Oj, silly season är inte min starka sida. Men med Mexes på ingång har väl Milan på sätt och vis redan agerat. Jag tycker det är en bra värvning på det stora hela men jag hoppas samtidigt att det inte skrämmer bort Nesta helt, utan att Milan lyckas behålla honom också. Att se Nesta/Thiago Silva spela ihop - mycket vackrare än så blir inte försvarsspel. Nesta gick ju för inte så länge sen ut och sa att han blivit missförstådd när folk tolkat honom som att han tänkte lägga av, att han inte känner sig slut men att han inser att han kanske inte kan spela tre matcher i veckan längre. För mig låter det som en utmärkt lösning att alternera Nesta/Mexes nästa säsong, sen kan Nesta lämna eller sluta om ett år om han vill, med en skön känsla av att ha lärt sin efterträdare allt han kan. Frågan är bara hur Nesta ser på att förlänga med Milan i vetskapen om att han troligen inte kommer nå upp i ens hälften av den lön som Mexes sägs få.
