Krönika: Återblickar

Krönika: Återblickar

En text för alla er som, likt undertecknad, ständigt letar efter sätt att stilla behovet av gemensam rödsvart eufori.

I den gråa, oinspirerande dvalan som för gemene man kallas landslagsuppehåll fann jag mig själv häromdagen på en liten sida som heter youtube. Jag hade ingen anledning att besöka sidan (vilket man sällan har), och speciellt inte med tanke på att det för tillfället fanns många andra, mer brådskande saker jag egentligen behövde göra. Men där var jag ändå, och Milan är att skylla.

Jag sökte, kanske undermedvetet, efter något som tog mig tillbaka. Som befäste intresset som driver mig vecka ut och vecka in och som nuförtiden inte alltid får det önskade gensvaret. En slumpmässig tanke hade fört mig till en annan som i sin tur framkallade behovet av att se ett Milan i all sin ståtlighet.
 
Kalla mig nostalgisk om ni vill, kalla mig även statisk om ni känner för det. Men vad gäller Milan är det något med tiden 2004 till 2007 som gör sig otroligt bra i djupt koncentrerade återblicks-moment på tuben. När det dessutom, i dagsläget, finns ganska få sportsliga höjdpunkter att se fram emot blir dessa ”moderna” klassiker en genväg till den injektion av Milan-glädje jag behöver och i viss mån kräver. Och jag vet att ni finns därute, ni skyldiga sympatisörer. Ni som egentligen ska gå ut med soporna och börja med middagen men som istället fastnar vid highlights från den senaste scudetto-säsongen då till och med Robinho gjorde mål. Lugn, vi är på samma sida. Det är inte vårt fel att förslagen från youtube lyckas manipulera klick-nerven varje gång. Varför vi har navigerat oss till sidan i första taget väljer vi att inte reflektera över.
 
Men detta handlar mindre om en hemsida som streamar underhållning och mer om vårt gemensamma favoritlag. Framför allt handlar det om min önskan att dela med mig av den glädje jag får när de rödsvarta vinner viktiga fotbollsmatcher. Då laget haft svårt med detta den senaste tiden så får man nöja sig vid just dessa återblickar.
 
Jag lyckades begränsa mig till tre match-highlights (längd okänd) vilket till slut, om än marginellt, ändå lindrade mitt sanslöst dåliga samvete. Milan mot United x2 från 2005 och sedan Milan mot Shalke 04 på San Siro under den efterföljande säsongen. Alla tre från Champions League förstås.
 
Och Herre. Min. Gud. Vilken känsla det gav mig. En känsla jag har svårt att sätta ord på, vars yrkande efter svordomar handlöst hade besvarats om inte för det faktum att den var för fin för att beskrivas med något annat än den mest ambitiösa litterära strävan. Tre återblickar gjorde jag och tre slutsatser drog jag:
 
1. Seedorf gick inte att ta bollen av på den tiden. Det gick bara inte.
 
2. Anekdoter om Gattusos grinta går inte att överdriva. Reaktionen efter slutsignalen i matchen mot Shalke 04 då danske Christian Poulsen får sig en hårtork är ett bevis bland många på hur mycket Rino ville som fotbollsspelare.
 
3. Kaká var aldrig elegantare än han var under de tre åren.
 
Det finns förstå också en sorts tragik inblandad. En förtvivlan över att dessa karaktärer inte längre är en del av Milan, och att få spelare hittills har lyckats fylla deras oändligt stora skor. Men syftet nu var inte att fokusera på det negativa utan tvärtom, att återigen förlora sig själv i lyckoruset som dessa matcher skapade, matcher av dignitet som förhoppningsvis snart återvänder till San Siro. Återblickarna skjuter upp saknaden på ett högst effektivt sätt, och för er som är ute efter en behandling med liknande resultat rekommenderar jag detta varmt. I väntan på nya minnen alltså. 

Jonas Desai2014-10-15 16:11:00
Author

Fler artiklar om Milan