Krönika: Det finns ambition och det finns ambition
Den senaste tiden har både intern och extern kritik haglat mot klubben, det finns inga ambitioner sägs det, men för mig är inte klubbens ambitioner det viktigaste.
Udinese saknar ambitioner, man säljer sina chanser att lyckas, både inom dom egna leden och runt omkring i fotbollsitalien så har kritiken mot klubben varit störreän någonsin tidigare, detta trots dom senaste säsongernas framstående resultat. Men för mig handlar Udinese inte om pokaler utan om trebackslinje och kontringar, för mig handlar inte Udinese om att köpa in stjärnor utan att ta fram dom, för mig handlar inte Udinese om Zoff, Zico, Bierhoff eller Sanchez utan om Turci, Bertotto, Pinzi och det lysande undantaget som bekräftar regeln, Di Natale.
När man talar om ambitioner eller bristen på ambitioner så kan jag inte hålla med, det är inte klubbens ambition som förseglar vårt öde utan spelarnas ambition. Klubben vet att för att lyckas så måste man hitta ambitiösa spelare och ambitiösa spelare kommer inte stanna i Udinese karriären ut, vare sig vi vill eller inte. Det är där kulturbärarna (det senaste modeordet) kommer in i bilden. Det är spelare som Turci, Bertotto, Pinzi och Di Natale som håller ihop laget, som är limmet mellan talangerna och stjärnorna, det är dessa spelare som kan vara kvar i klubben i tio år, inte för att dom saknar ambitioner, utan för att dom kan se sina egna brister och för att dom älskar klubben.
För stjärnorna är Udinese ett steg i karriären, visst kommer dessa spelare ha känslor för klubben men känslorna kommer aldrig slå ambitionen, ambitionen att bli bäst. Udine är en liten stad, Udinese är ett litet lag, med allt vad det innebär. Man kommer aldrig kunna mäta sig med storklubbarna, med Juventus, med Inter eller med Milan. Klubbar som har fans inte bara i Italien men över hela världen, som drar publik, som har pengarna och som mer än nägonting har historien. Vi kommer aldrig att vinna Serie A eller Champions League, knappast Europa League eller Coppa Italia heller, borde vi göra det? Ja det är klart man vill vinna, det är vad fotboll går ut på men man måste också lära känna sina egna begränsningar.
Udinese kommer aldrig bli bäst i världen när det gäller att ta hem pokaler, istället ska man värna om det man faktiskt är bra på, exempelvis scoutningen som kanske är den bästa i världen, det är sannerligen inte fy skam. Under de senaste femton åren har vi haft fantastiska framgångar, slutat trea under Zaccheronis ledning, fyra med Spalletti och nu fyra respektive trea under Guidolin. Tittar vi på klubbens historia är det enastående resultat, endast under 50-talet har vi sett liknande framgångar och det var under tider då pengar inte gjorde lika stor skillnad. Bortsett från storklubbarna så har ingen annan klubb spelat lika många säsonger på raken i Serie A som vi, något som är lätt att glömma bort i ivern efter att jaga pokaler.
Dom säsonger när det har gått sämre så har man inte vågat satsa på spelare med ambitioner, spelare som vågar utan man har försökt säkra, välja det enkla och det trygga. Hade inte Sanchez, Asamoah, Isla, Inler och Handanovic haft den ambitionen så hade vi aldrig nått någon framgång. Nu har vi sett klubben få fram ett knippe spelare på den allra högsta nivån, spelare som håller i VM och i Champions League, spelare som storklubbarna vill satsa på. Hade Sanchez velat stanna i Udinese i tio år så hade han inte varit i närheten av så bra som han är. Så visst är det lätt att peka finger och säga "Nu säljer dom sina bästa spelare igen", "Ge spelarna mer pengar så stannar dom", "Om klubben satsar på att vinna Serie A så stannar spelarna" men jag kan verkligen inte hålla med.
Den dagen klubben blir mer ambitiös än spelarna, den dagen kommer jag vara orolig. Nu har vi istället en välmående klubb som hittar talanger och fostrar flera av dom till stjärnor, vi får se fantastiskt duktiga spelare i lilla Udine, vi får se ett lag som kan utmana storlagen varje gång man möts och vi får se en klubb som sticker ut, som går i första ledet för småklubbar runt omkring i världen. Det finns en mängd värden som gör att klubben särskiljer sig, som gör att jag älskar klubben och som jag innerligt ber om att få behålla.
