Krönika: Det finns ingen perfekt fotboll
Sedan några år tillbaka så har all fokus legat på offensiv fotboll där Barcelonas modell lyfts fram som det perfekta sättet, men i min bok så är fotbollens tjusning att det finns så många olika sätt att spela på, en uppsjö av formationer och historiska avtryck som fortfarande spelar en viktig roll.
Offensiv fotboll har nästan blivit ett mantra numera, en modell som landslag, klubblag och korpgäng ska ta efter, man ska spela likt Barcelona eller på landslagsnivå likt Spanien eller Tyskland. I veckans EuroTalk tog man också upp ämnet och belyste att Italien borde ändra sitt sätt att spela fotboll på, deras "sätt" ansågs förlegat och omodernt, något också som gamle Sacchi påpekar ivrigt.
Men för mig är det inte så lätt, av flera olika skäl.
Tradition, kultur och variation spelar för min del en större roll, vill jag se på ett VM där 32 lag spelar samma sorts fotboll? Vill jag se på en liga där 20 lag spelar samma sorts fotboll och där lagen med mindre resurser förlorar hela tiden mot de större lagen, där mindre lag blir kallade "Barcelona light" eller dylikt? Är det en idealvärld? Jag kan absolut njuta av att se ett lag hålla i bollen och spela bra passningsfotboll, men jag kan också njuta av att se ett lag spela defensivt och kontra eller köra långbollar på tunga centertanks. Det har aldrig funnits något perfekt sätt att spela fotboll på och det kommer aldrig finnas ett perfekt sätt att spela fotboll på, så enkelt är det.
Sen får man ställa frågan vad är offensiv fotboll? Är offensiv fotboll att göra så många mål som möjligt? Är offensiv fotboll att hålla i bollen och spela runt motståndarens straffområde i tio minuter innan ett instick kommer? Är offensiv fotboll när samtliga spelare deltar i anfallet? Är offensivt fotboll så snabba anfall som möjligt? Beroende på hur man betraktar begreppet så kan man få vitt skillda resultat över vilka lag eller till och med ligor som är offensiva eller inte. Jag kan ta Udinese som ett exempel, den generella uppfattningen var att vi spelade sevärd och offensiv fotboll förra säsongen, med en trebackslinje och full fart framåt. Ja absolut men vi spelade kontringsfotboll, snabba omställningar där många spelare fyller på och där anfallen avslutas snabbt. Det är en helt annan fotboll än vad den "perfekta fotbollen" går ut på, med stort, ja nästan extremt bollinnehav och ofta många passningar inom laget, gärna korta passningar dessutom. Det tyder ju ändå på att det finns bra många fler sätt att spela på än vad som förespråkas?
Jag har förmånen att både uppskatta italiensk och engelsk fotboll och i England följer jag Bradford, som harvar omkring i League 2 (fjärde divisionen), det är så långt från glamour man kan komma, både vad det gäller spelarnas inviduella skicklighet och sättet att spela på, likväl kan jag ändå älska det sättet, ett rakt och ärligt sätt att spela på. Vi har ett lag som Stoke som gjort sig ett namn på Delaps inkast eller Bolton som under Big Sams ledning ansågs vara förträffliga på fasta situationer. Jag uppskattar den sortens spel precis lika mycket som ett lag som trillar boll.
På samma sätt så har jag beundrat försvarsspelare som Baresi, Bergomi eller varför inte Jürgen Kohler? Alltför många stirrar sig blinda på små kvicka spelare med bra teknik, jag älskar Di Natale och tycker han är fantastisk spelare men likväl är min favoritspelare i Udinese genom tiderna varken han Zico eller Bierhoff utan Valerio Bertotto, högerback/mittback, lagkapten och lojal som få. Precis som man kan uppskatta olika typer av spelare så bör man kunna uppskatta olika formationer. Hur ofta hör man inte att det bara är siffror och har inget med det som händer på planen att göra? Formationer är livsviktigt och en vital del av fotbollen, jag vill se lag spela klassiskt engelskt 4-4-2, jag vill se lag spela med en trebackslinje, jag vill se lag spela Zemanskt 4-3-3 och jag kan sakna formationer uppbyggda kring en libero.
Självklart utvecklas fotbollen, det är bara att se på fotbollens barndom hur man i princip enbart spelade med anfallare och hur den taktiska delen liksom spelarens fysik och teknik har förändrats och utvecklats. Samtidigt återanvänds taktik från 60-talet och olika spelsätt kommer och går att man då ska pausa allt och basunera "så här ska man spela fotboll!" är bara löjligt. Om tjugo år kanske 4-2-4 är sättet att spela, likt Brasilien på 50-talet, fasta situationer kanske premieras än mer och plötsligt är inte "dagens" sätt att spela fotboll lika aktuellt. Det är givetvis bara spekulationer men poängen är att det inte finns något sätt som bör lyftas fram eller premieras mer än andra. Varje lag har sitt sätt att spela, varje tränare har sin idé och det är väl ändå det som gör fotbollen så härlig?
Det är inget fel om Italien spelar defensivt, det är inget fel med länder som har sin stil och att fotbollen är en sfär där den sorts kultur får vara i fred ja till och med att den kanske betyder mer på det sättet, en identitet som gör att man särskiljer sig. Jag tycker inte dagens tyska landslag är så fantastiskt som alla vill framhäva, för mig finns det inget som slår spelare som Kohler, Augentahler, Buchwald, Brehme, Matthäus eller Reuter när det gäller tysk fotboll. Vilken Arsenal supporter längtar inte tillbaka till försvarare som Dixon, Keown, Adams, Winterburn eller Bould? Tar man det motsatta så kommer inte dagens Spanien eller Tyskland i närheten av Braslien, för mig det landslag som symboliserar teknik och offensiv.
Kanske är jag för mycket färgad av historien? Men jag är förbaskat trött på mantrat om offensiv fotboll och Barcelona modellen, det finns ju så mycket mer där ute!
